lören, särdeles då vi ännu icke ändrat räkne enheten, så. tillåta vi oss föreslå, att ma i tal och skrift må framgent, för kortheten skull, benämna det nya svenska 10-francs stycket Dukat och det nya svenska 25 francs stycket Carolin. Dessa benämningar tord ej medföra någon olägenhet, ty de äldre du katerna, såväl i riksbanken som i allmännz rörelsen, uppgå till ett så obetydligt antal, at någon förblandning af de nya med de gamle ej behöfver befaras. Den svenska dukaten ä1 en benämning fortfarande i bruk allt sedar Gustaf den Stores tidehvarf. Lämpligheter att benämna vårt större guldmynt carolir stödjer sig dels derpå, att man i äldre tidei benämnde den dubbla dukaten carolin, dels derpå att carolin är en gammal kär benämning, som alltid klingar väl i svenska öron. Vetenskapen har kommit med sitt högst vigtiga bidrag till belysande af myntfrågan. Genom öfverdirektören Åkermans och professorn Edlunds noggranna beräkningar har man funnit att en Kölnisk mark efter Hamburger bestämning — 233,85489 gramm, är lika med 55,0148633 ort svensk vigt och att, enär en svensk riksdaler riksmynt är 1,5 ort, en Kölnisk mark fint silfver blifver värd 36 rdr 67,66 öre, hvadan 100 mark Hamburger banko äro lika med 132 rdr 16,784 öre eller i hela ören närmast lika med 132 rdr 17 öre. Dessa fullkomligt tillförlitliga uppgifter äro af högt värde, ty numera bör väl slentrianen, om 133 rdr 33 öre såsom parikurs emellan svenskt mynt och Hamburger banko, taga sitt afträde och för alltid lemna rum för faktiska förhållanden, hvilka ej längre kunna jäfvas. Det skall numera icke väcka ringaste förvåning om vid kursens stegring någon silfverexport kommer att ega rum. Till detta värde i svenskt mynt måste läggas kostnaderna för transport, assurans och kommission, hvarefter den siffra, som då ernås, blir det pris, som kan betalas för korta vexlar. Det ligger i sakens natur att omkostnaderna ej kunna anses lika eller bestämda, ty de äro något beroende af årstid och andra omständigheter. Af ofvanstående uppgift på värdet af en Kölnisk mark fint silfver inhemtas, att densamma är värd 36 rdr 68 öre. Då 34 procent slagskatt och koppartillsatsen besparas torde riksbanken utan olägenhet kunna invexla sina banksedlar med silfverplants efter 36 rdr 40 öre per Kölnisk mark fint silfver. Hvarje sedelutgifvande bank nödgas vidkännas kostnader för invexlingen af egna banksedlar, men alla dessa utgifter blifva lindrigare för riksbanken, då myntfoten blir bestämd i guld och myntenheten lika med en francs. Af Frankrikes och öfriga rikare länders förmåga att upprätthålla sitt mynts värde i jemförelse med andra myntslag, komma äfven vi att blifva i någon mån delaktige. Vi tro att Finland haft och har fördel af att deras kursnotering alltsedan är 1866 varit i francs. Säkert är, att en nation med så liten handelsomsättning som vår, måste vidkännas olägenheter af en alldeles egendomlig myntfot, som icke ens åtnjuter fördelen af ett lättfattligt numeriskt för-1 hållande till något annat lands. Emedan vi kommit att vidröra silfverexport såsom möjlig och den naturligaste sak i verl. den, då förhållandena påkalla sådan åtgärd, och emedan dåliga tidningar här utskrikit : och öfverdrifvit hvad som i denna väg egt rum, torde det ej sakna intresse att erfara, huru man i Norge betraktar likartade transaktioner. Uti norska Aftenbladet har professor Brock, den äfven hos oss välbekante vetenskapsmannen, meddelat en sakrik artikel om Norges banks sedelcirkulation, hvaruti han redogjort för silfverkassans i Norges bank stigande och fall, hvilket fenomen man i Norge betraktar ungefärligen såsom då barometern stiger eller faller. Författaren anför ordagrannt: Under sistlidne Mars månad har någon silfverexport egt rum såväl från Kristiania som från Bergen. Denna exort betraktas här (i Norge) med fullomligt lugn, ty man begriper att den bidrager till att upprätthålla banksedlarne i deras fulla värde. Vår bankadministration visar också den sedvanliga bankmässiga välviljan att) tillmötesgå silfverexportörerna genom att infria banksedlarne med den bästa valuta bankadministrationen eger. När hela danska silfverspecier finnas och önskas gifvas sålunda dessa. Bankadministrationen här i landet anser icke silfverexporten som en skadlig spekulation. Vi ha lyckligtvis för längesedan öfvervunnit de felaktiga uppfattningar i afseende på bankoch myntväsende, som ännu synas göra sig gällande i Sverge, hvarest silfverexport nästan betraktas som ett landsförräderi, hvilket bör motarbetas med att afspisa silfverexportören med slitna småmynt, så långt ofullkomliga lagbestämmelser sådant möjligtvis medgifva. Och detta oansedt att banken sjelf genom detta förfaringsettt förlorar flerdubbelt emot exportören.. Låt oss hoppas att, ehuru vi ej kunna neka att dylika anmärkningar varit befogade, det aldrig mer må inträffa något, som skulle kunna berättiga till afgifvandet af ett sådant omdöme. Säkrast undvikes allt detta derigenom, att hela Norden ansluter sig till den gemensamma myntfoten, som ostridigt har största sannolikhet för sig att blifva allmän. KORPENS DANMARK Med frimenighetslagens hänvisande till tredje Lolas dl nan ghet fråmnmane Ada ännn 01 ancoe aa