Ro 0 . (Insändt.) Blommer i drifbänk. Då Hedbergs skådespel, med ofvanstående titel, nu åter blifvit upptaget på scenen och der gifves med bifall, torde det vara skäl att något se till huruvida detta bifall beror ensamt af styckets dramatiska eller, kanske rättare, teatraliska förtjenster, samt af det berömvärda utförandet — eller om styckets framgång ligger äfven deri, att publiken der finner vissa sanningar uttalade rörånde det vigtiga ämne, som författaren här företagit sig att behandla, — våra skoluppfo stran. Till en början borde då den svårlösta frågan afbandlas, huruvida uppfostran tillhör, elter kan tillhöra skolan, ck torde detta här vara öfverflödigt att diskutera, såvida man får taga författaren på orden, att han afsett att teckna lifvet endast i helpensioner; der naturligtvis uppfostran, lika mycket som undervisning, måste afses. .. Vill författaren ifra mot detta system, att sätta en dylik kasernering i. stället för hemmet, så får han genast insändaren på sin sida; och utan tvifvel alla andra, som något tänkt öfver detta ämne, a Nästa fråga blir då: finnas numera dylikå adrifbänkår, hos oss, och särskildt i Stockholm, dit författaren förl: sin teckning, synbarligen med afsigt att visa, huru farligt inflytandet af hufvudstadslifvet och dess åsigter äro för dylika anstalter och dess alumner. Såvidt msändaren har sig bekant, finnes för närvarande endast en två dylika helpensioner i Stockholm, der det förr måända var behöfligtatt a tillfälle för inackorderade elever ifrån landsorten, hvarest på den tiden få godaläroanstalter funnos för flickor; och sedan nu sådana här och der uppstått, torde väl åtskilliga af dem vara helpensioner, i det dylika måste förefinnas tillsvidare, till tjenst för de på landsbygden boende familjer, hvilka icke vilja skicka sina döttrar i folkskolan. Dessa drifbänkar finnas alltså ännu såsom ett nödvändigt ondt. Om nu alltså författaren gjort sig saker till ett missen , då han förlagt teckningen till en ort, der dess motsvarighet egentligen ej finnes; blir denna afvikelse så mycket mera betänklig, om författaren trott sig skildra det verkliga tillståndet i ålla, vare sig helpensioner eller vanliga flickskolor -— ty så kallas de numera, och böra så kallas, 1 stället för med den franska benämningen. Det ligger större betydelse, -än man måhända tror, i detta namnutbyte: Skolföreståndarinnor och skolföreståndare — ty sådana finnas nu. äfven ganska många vid undervisningsanstalter för flickor — Iösrgeka sig alltmera från den gamla franskhetsslentrianen, som, enligt hr Tedbergs qvicka, men naturligtvis karikerade framställning, bjöd ett uttrycksfullt konjugerande af aimer såsom målet för undervisningen. Dylika Pensionnats de jeunes demoiselles, af hvilka författaren, tydligen efter franskt mönster, lemnat oss en typ, finnas lyckligtvis: ej hos oss — om också en och annan dylik förut förefunnits. Insändaren har på intet sätt velat förringa det ifrågavarande styckets värde, såsom dramatisk. produkt; men han har trott det vara skäl att ställa. sjelfva den deri behandlade ågan i dess rätta dager — att fästa uppmärksamheten derpå, att man ej bör förbise det aktningsvärda, och i många fall lyckade sträfvande att höja vår. qvinnoundervisning, hvilket i senare tider gjort sig gällande. Att på något sätt inför allmänheten förneka eller motarbeta ett -dylikt sträfvande, står illa tillsammans med det numera temligen allmänna bemödandet att få qvinnans värde fullt erkändt, och hennes rättighet till verksamhet utvidgad — en riktning, för hvars verkliggörande äfven er tidning onekligen visat sympatier. da