aj krigsminister. — Stanton: Det skall ni e göra; krigsminister är jag, och jag befaller e ännu en gång att bege er tillbaka till ert em betsrum. — Nu gick Thomas in i ett tillstö. tande rum och ville ge befallningar åt de de arbetande tjenstemännen. Men Stanton mec sina vittnen följde honom tätt i hälarne och sade till tjenstemännen: Jag frånkänner honom all myndighet här på stället och förbjuder er att lyda honom. — Thomas: Jag skall utöfva krigsministerns embetsåligganden I— Stanton: Det skall ni icke. — Thomas Jag skall affordra departementets tjenstemär alla inkommande skrifvelser och handlingar J— Stanton: Man skall ej gifva er dem IBegif er genast tillbaka till ert embetsrum. Föröfrigt intyga alla dessa vittnen att Thomas ej var beväpnad. Icke så officielt, men ännu betänkligare är det vittnesmål som afgafs af vittnet Burleigh, som sjelf kallar sig en vän till presidenten och en intim vän till generalen. Burleigh hade den 21 Februari i enskilta angelägenheter flera samtal med Thomas, hvilken han träffade på hans byrå och sedermera i hans bostad. Han hörde Thomas säga till byråcheferna och tjenstemännen i generaladjutanturen, hvilka generalen såsom minister in spe samlat omkring sig, att de skulle vara vid godt mod, ty den despotiska disciplinen skulle nu få sin knäck. Derpå förklarade generalen för sin vän att han skulle sätta sig i besittning af ministeriet, så snart han fått sin fullmakt. På Burleighs fråga hvad han skulle göra om Stanton gjorde motstånd svarade Thomas: Bruka våld ! — Och m Stanton reglar dörrarne? — Bryta upp em. Ånnu mera komprometterande för Thomas är den vittnesberättelse som afgafs af en landsman till honom en enfaldig landtman från Delaware, vid namn Karsener. Det afges på ett så komiskt sätt att hela församlingen utbrister i ett skallande skratt, hvari hvarken senatorer eller öfverdomare kunna låta bli att instämma. Han berättar helt öppenhjertigt hur han sagt till general Thomas: General, hela Delaware har sina ögon fästade på er; hela Delaware fordrar att ni ej ger tappt.. Hvarpå Thomas svarat: Mina vänner skola inte få skam af mig; inom två eller tre dagar skall jag med en spark kasta ut den lymmeln. I afseende på Johnsons plan och försök att skaffa sig en väpnad styrka, som han i nödfall äfven kunde begagna mot kongressen, isynnerhet med tillhjelp af milisen i det sydstatligt sinnade Maryland, är Emorys vittnesmål afgörande. Denne general kommenderade sedan September 1867 trupperna i Maryland, Delaware och distriktet Columbia och hade strax han tillträdde denna post flera gånger blifvit kallad till presidenten. Om hvad dervid förefallit berättade han hufvudsakligen följande: Jag sade presidenten rent ut, att jag, i betraktande af den i och omkring Washington liggande militärstyrkans tillräcklighet, ej kunde se något skäl för den af honom gynnade organisationen af en särskild milis i Maryland, och att det sätt, hvarpå denna organisation skedde, lika litet behagade mig. Folket vore rbittradt öfver att denna milis erhölle en grå (sydstatlig) uniform och ställdes under befäl af f. d. rebellofficerare. Den 22 Feb. kallad till presidenten, tillspordes jag af honom, hvad jag och armån öfverhufvud tänkte om denna lag af den 12 Mars 1867, som med 2 till 20 års fängelse hotar hvarje officer som verkställer eller låter verkställa någon order, som ej genom befälhafvande generalen öfver armån, general Grant, kommit honom tillhanda? Johnson sade upprepade nger: Det öfverensstämmer ej med konitutionen, som gör mig till högste befälafvare Jag svarade honom: Min åsigt att kongressens beslut är för oss förbindande, och jag tror att hela armån tänker på samma, sätt. Jag och flera af mina kamrater ha rådfrågat utmärkta jurister, och af dem fått det alldeles otvetydiga svaret, att kongressens beslut är för oss förbindande, det må vara konstitutionelt eller ej. Kommendanten i Washington öfverstelöjtnant Wallace, som derefter förekallades, hade blott föga att upplysa eller gaf endast motvilliga svar. Han förmåddes dock berätta, : att äfven han samma dag varit uppkallad till presidenten. Slutligen styrktes genom ett vittnesmål af en telegraftjensteman autentiateten af det teleram hvari Johnson uppmanar legislaturen i Alabama att förkasta det af kongressen beslutade amendementet till konstitutionen. — Hufvudstället i telegrammet lyder sålunda: — — — Jag kan ej förstå hvad gagn skall komma deraf att I antagen amendementet ill konstitutionen, och tror ej att folket skall understödja någon fraktion af individer i försöket att omgestalta hela karakteren af vårt samhällsskick. — — Alla redliga män böra orubbligt sluta sig tillsammans i beslutet att upprätthålla de särskilta statsmakterna i deras ursprungliga koordinerade ställning. General Grant har gifvit distriktsbefälhaf. varen stränga ordres att spränga det under namnet Kuklux-Klan bekanta hemliga sällskapet. Detta sällskap är en förening af . d. rebellsoldater, hvilka, organiserade till ordentliga band, ströfva, mördande och brännande, omkring i sydstaterna, isynnerhet uti Georgien. Det demokratiska partiet har med 1600 röster segrat vid statsvalen i Connecticut. BRANN I FE FT OC MN Ott AN AT