eunsatteNAE UTRIKES. : NORD-TYSKLAND. Konungen af Preussen har under några lagar varit nödsakad att afhålla sig från ula göromål i anledning af opasslighet. Från Berlin skrifves den 17 dennes: Chefen för preussiska armåns generalstab, general Moltke, har rest till Trier och trakten leromkring för att undersöka terrängen med hänsyn till fästningsanläggningar, hvilka skola jena till ersättning för Luxemburg. Innevarande år belöper den nordtyska förbundshärens fredsstyrka sig till 13,000 officerare, 39,000 underofficerare och 298,994 gemene; illsammans 350,994 man. NORD-AMERIKA. De amerikanska tidningarne innehålla nu atförliga redogörelser för vittnesförhören i målet mot presidenten. Näst Tenure-of-ofice-billen, för hvars öfverträdande Johnson, som bekant, är anklagad, rörde sig vittnesålen under de första förhören hufvudsakliast omkring general L. Thomas försök att sätta sig i besittning af krigsministeren. Thomas är sjelf närvarande vid ransakninsen, och har vanligen sin plats bland åhörarne på fruntimmersläktaren. De mest framstående vittnena om Thomas handlingssätt len 22 Februari äro talrika representanter, militärer och andra honoratiores, som Stanton församlat i krigsministeren då han motsåg generalens besök och som strax derefter uppsatte hvar sin berättelse om hvad som dervid förefallit. Den mest dramatiska af dessa berättelser, som föröfrigt i allt faktiskt jfvererensstämma med hvarandra, är den som uppgafs af kongressledamoten Ferry från Michigan, som på följande sätt skildrar scenen: General Thomas inkom på krigsministerns byrå kl. omkring 1 den 22 Februari, helsade och sade med en blick på de församlade vittnena: Jag vill ej störa herrarne, jag skall vänta Stanton svarade: Vi ha ingen hemlighet för hvarandra; hvarmed kan jag vara till er tjenst? Nu fordrade Thomas att krigsministeren skulle öfverlemnas åt honom, hvarpå Stanton befallte honom att genast begifva sig tillbaka till sin egen byrå, generaladjutanturen. I stället för att lyda tillsägelsen svarade Thomas: Jag fordrar portföljen på presidentens befallning. — Stanton: Och jag bestrider eder rättigheten att handla på presidentens befallning och befaller er att gå till er byrå. — Thomas: Jag skall stanna här och ej tillåta att någon ohöflighet visas mig i dessa herrars närvaro. — Stanton: Jag är krigsminister och befaller er som er förman att lemna rummet och begifva er till er byrå. — Thomas: Det ämnar jag ej göra; jag stannar här. — Stanton: Tänker ni använda våld? — Thomas: Det tänker jag ej besvära mig med; men det är mig fullkomligt klart hvad jag har att göra; jag ämnar stanna qvar här och fungera söm