or a OR lighet för dessa platser ej fanns mer än el tanke; hvartill kom att den för armens bruk. så ytterst vigtiga inspektionen öfve ilitärläroverken blifvit anförtrodd åt en högt stående person, hvars ansvarighet endas kunde vara illusorisk. Det var således ej med särdeles blida känslor, som den sammanträdande representationen afvaktade krigsstyrelsens förslag. Om sinnesstämningen i landet vittnade den mängd enskilda motioner, hvilka väcktes och som alla gingo ut på genomgripande förändringar i armåns organisation. En del ville hela indelningsverkets upphäfvande, samt i stället en ren folkbeväpning utan stam och med korta öfningstider; en annan del ville bibehållandet af ett lindradt eller från jorden aflyftadt indelningsverk såsom stam, i förening med beväringsinrättningens utveckling; alla fordrade ökade militäröfningar i skolorna, dylika öfningar mellan skoloch beväringsåldern, allmän värnepligt samt upprättande af en landstorm (ortförsvar). Med värdighet upptog representationen regeringens uppmaning att taga frågan angående armåns organisation om hand. Såväl för att formulera dess svar till regeringen, som behandla de enskilda motionerna, nedsattes ett särskildt utskott för frågor rörande försvarsverkets ordnande eller, såsom det sedermera vanligtvis kallades, försvarsutskott. Regeringens fordringar på anslag till försvarsväsendet för nästkommande år behandlades efter vanligheten först af statsutskottet, innan de till afgörande företogos i kamrarne. Fastän K. M:t i sitt trontal utlofvat den största hushållning i afseende på statsverkets utgifter, voro de begärda anslagen till landförsvaret likväl dryga. Icke allenast att den ordinarie budgeten ökades från 9,340,000 rdr till9,792,000, utan den extraordinarie budgeten, som åren före 1866 uppgått till omkring I milIion och nämnde år till 1,800.000, höjdes på en gång till öfver 5,000,000 rdr. Detta förekom likväl nog tilltagset af en krigsstyrelse, som samtidigt medgifvit sin oförmåga att ordna landets försvarsväsende samt derföre omöj ligen bort kunna hoppas, att representationen tili dess förfogande skulle öfverlemna så stora summor. Dessa nedprutades äfven betydligt, nemligen den ordinarie budgeten till 9,500,000 och den extraordinarie till 2,700,000. Ännu mindre skulle hafva erhållits, om ej den gammal-liberala fraktionen, ännu stadd i förtjusningsfebern öfver representations-förändringen, allt för villigt öst ur folkets fickors Märkligt är likväl, att de trenne nyss omnämnde militära cheferna erhöllo hvar sitt temligen tydliga misstroendevotum, i det anslaget till krigsskolorna (som så väl behöfde utvecklas) alldeles afslogs, det till befästningar nedsattes från 564,380 rdr till 155,190 (mindre än det å lång tid varit), samt det till artilleribeof från 3,474,660 till 1,793,000; ej ens sist-) nämnde summa skulle erhållits, om ej deri inbegripits 1,675,000 rdr för bakladdningsgevär och kopparpatroner, hvilka naturligtvis ovilkorligen måste anskaffas. IX. Mången hade väl i tysthet närt den förhoppningen, att försvarsutskottets arbeten skulle misslyckas eller åtminstone ej medhinnas, samt kamrarne derigenom sättas ur stånd att till regeringen afgifva något förslag angående den riktning, i hvilken armeorganisationen skulle utvecklas eller ändras för att betrygga landets försvar. Och tog man i betraktande de personers rent motsatta åsigter, af hvilka utskottet var sammansatt, så kunde ej nekas, att skäl fanns för nämnde förhoppning. Men lyckligtvis voro dessa personer fosterländska nog att, visserligen efter heta strider, slutligen sammanjemka sina åsigter, så att ett betänkande kunde afgifvas i så god tid, att det oaktadt riksdagens korthet af kamrarne hann behandJas, samt af den beskaffenhet, att dess hufvudgrunder kunde utgöra ett värdigt svar på regeringens hemställan. Då detta betänkande i många hänseenden innehöll nya åsigter och förmodligen i framtiden icke torde blifva utan inflytande på frågan om armåns organisation, ma dess hufvudgrunder i största korthet angifvas. Armåen borde bestå af trenne beständsdelar: a) den aktiva armen, bildad genom upptar gande i tredsstyrkan af olika antal värnepligtige; b) den aktiva armens ersättningstrupper; och e) landstormen (ortförsvaret), fördelad i tvenne uppbåd, hvaraf det första skulle l! utgöra en krigsreserv. I likhet med landförsvars-komiten ansåg utskottet, att den aktiva armens styrka borde j mätas efter den väntade fiendens. Och som ! den sednare likaledes antogs till 100,000 man, ! så måste i Sverge kunna uppställas samma l styrka. Men utskottet inberäknade häri äf: l t ven Norges till Sverge öfverförde stridskrafter med 15 till 20,000 man, hvarföre den aktiva svenska armån blott behöfde uppgå l: till 80 eller 90,000 man. Men som fienden enligt all sannolikhet icke på en gång kunde öfver det mellanliggande hafvet föra ofvannämnde 100,000 man, så ansågs obehöfligt att genast uppbåda och underhålla de stora massor, som blott vid högsta grad af fara måste uppställas. Utskottet föreslog derföre, att den till 30,000 man antagna fredsstyrkan allt efter farans storlek skulle kunna höjas till 50,000, 70,000 och 90,000 man (motsvarande landförsvarskomitens mindre, större och största krigsfot), samt att organisationen skulle hafva en sådan uttänjbarhet, att detta utan oreda kunde ske. Ersättningstrupperna borde med afseende å de förutsedda stora förlusterna under ett ängre fälttåg eller krig utgöra hälften af den aktiva armens styrka vid hvarje grad af krigsberedskap samt sålunda kunna uppbringas till 25, 35 eller 45,000 man. På det aktiva armen ej skulle behöfra splittras till fästningars eller aflägsna landsdelars besättande, föreslogs, att en del af landstormen eller ortförsvaret skulle fastare : organiseras till en krigsreserv med ungefärli-. gen lika stor styrka, som den aktiva armen, eller omkring 80,000 man. Den öfriga delen : af landstormen beräknades till 2 eller 300,000 i man. Angående armens sammansättning föreslog. utskottet, att den skulle bestå af stam och beväring. Stammen utgjordes af den ständigt underhållna fredsstyrkan, beräknad till! ötver 30,000 man. Värnepligten skulle dessutom vara allmän, börja vid fyllda 20 år, samt under de 6 första åren fullgöras i beväringen, under de 4 derpå följande i krigsreserven och under de sista 20 i landst