innehålla nio delar rent guld mot en del oppar, för hvilken blandning föreslås benämningen myntguld; hvarjemte utskottet afgifvit förslag till remedia och myntskatt rörande dessa myntsorter. RE Torsdagens förmiddagsplenum. Första kammaren. Riksbankssedlarnes tvångskurs. Vi redogöra här i korthet för den öfverläggning som egde rum med anledning af konstitutions-utskottets utlåtande n:o 2, angående af hr öknen) väckt motion om ändring i regeringsformens 72 : Denna 5 lyder nu: Riksbanken förblifver under riksdagens egen garanti och vård, så att den ostörd må förvaltas af de fullmäktige, kamrarne dertill förordna, efter de ordnibgar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro, eller vidare af riksdagen göras kunna. Riksdagen allena ege: rätt att genom banken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras lydelse, af banken med silfver inlösas. Enligt utskottets i öfverensstämmelse med motionen framlagda förslag skulle nämnda 8 lyda som följer: Riksbanken förblifver under riksdagens egen garanti och vård, så att den ostörd må förvaltas af de fullmäktige, kamrarne dertill förordna, efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro, eller vidare af riksdagen göras kunna. Riksbankens sedlar skola vid anfordran efter deras lydelse af riksbanken inlösas. För bifall till utskottets förslag talade först hr von Beijer och yrkade att förslaget måtte antagas att hvila till grundlagsenlig bebandlingvid första riksdag efter de nya valen. Hr Bäve ogillade den första af de föreslagna ändringarna, men sade sig icke vara emot den andra. Friherre von Schwerin yrkade att den nuvarande tvångskursen måtte borttagas, hvilket skulle lända till den stora fördel att man då skulle kunna ålägga privatbankerna att äfven inlösa sina sedlar med silfver. Deremot begärde talaren att den senare punkten skulle återremitteras, på det att deri måtte stadgas, att sedlarne skola med silfver eller guld inlösas. Hr Rydin talade för tvångskursens upphäfvande på det att allmänheten må kunna ha förtroende till banken och utlandet till vår kredit. Yrkade bifall till utskottets förslag i sin helhet. Frib. Stjernblad påpekade den stora fara som ligger i den bestämmelsen att ett papper skall betraktas som mynt, och uttalade sin önskan att privatbankerna måtte ställas på samma fot med riksbänken. Talaren yrkade, att de föreslagna förändringarne .måtte försiggå med det första möjliga. Genom att borttaga utur 72 stadgandet omtvängskurs för riksbankens sedlar kommer man derhän att alla banker Mäggas att inlösa sina sedlar med klingande valuta. Den i det sednare momentet föreslagna ändringen vore af vigt för att kunna i en gynnsam tidpunkt skyndsamt införa guldet som myntfot, hvilken metall genom sin lätthet vore lämpligare än silfret för ett så vidsträckt land som vårt. Talaren yttrade, att riksbankens sedlar ändock alltid skulle få företräde framför privatbankernas, derigenom att endast de mottogos i en Yrkade att utskottets förstäg måtte få hvila till grundlagsenlig behandling. Frih. at Ugglas ansåg att tankarna ej gerna kunna vara delade om det begreppförvillande i dentvångskurs som bestämmer att ett löfte om mynt skall anses lika med mynt. Ur principiel synpunkt bör således detta stadgande upphäfvas. Mången anser detta stadgande som ett värn för riksbanken, men talaren trodde för sin del att dess borttagande skulle långt bättre bidraga till bankens värn, och det af det skäl, att när endast riksbanken är skyldig att inlösa sina sedlar med silfver, så trycker privatbankernas sedelemission på riksbanken en-l. sam, hvaremot om detta stadgande borttoges vr grundlagen, de enskilda bankerna skulle komma riksbanken till hjelp, emedan de då skulle ålägfas att också inlösa sina Sedlar med silfver. Taaren ansåg att endast riksbankens sedlar böra emottagas vid opgruc men det vore nog om detta vore stadgadt i civillag. Att deremot ålägga de enskilda bankerna att inlösa sina sedlar med silfver vore omöjligt innan 72 8:s stadgande om tvångskurs för riksbankens sedlar vore borttaget. Det senare momentet hade utskottet behandlat särskildt, emedan det kan blifva ett hinder för bifallandet af det förra, och ansåg talaren att orden guld eller silfver ej borde tillägs deri, ty deri skulle ligga en antydan om enl. lubbel myntfot, som borde undvikas. Yrkade att utskottets förslag måtte blifva hvilande. För bifall till utskottets hemställan talade äf-: ven hrr Ekenman och Wallenberg, hvilka, i ; likhet med de föregående talarne, ansågo att det!; vore särdeles önskligt att de principer, som uti förslaget till hela dess vidd innefattades, ju förr desto hellre vunne tillämpning. Det vore för bank; lagstiftningens rationela utveckling af vigt att re-. L 4 j i; eringen och representationen lemnades, såvidt möjigt, fria händer att, efter omständigheterna oc utan att af grundlagen vara bundna, ordna myntväsendet; och denna fråga skulle otvifvelaktigt vinna den naturligaste och lyckligaste lösningen, derest gadapndet om skyldigheten att emottaga. riksbankssedlarne såsom mynt, tillsvidare endast . qvarstode i civillags form. Några vådor för riksbankens säkerhet kunde ej komma att härflyta: från antagandet af utskottets förslag, hvilket sålunda af dem varmt förordades såsom ledande till myntcirkulationens befrämjande och i följd deraf. äfven till eganderättens befästande. Efter anställd omröstning godkändes utlåtandet : med 65 röster mot 33, hvilka senare afgåfvos för. återremiss. q De betänkligheter som af förslagets motståndare uttalades riktades hufvudsakligen mot denl: del deraf som åsyftar borttagandet ur grundlagen af stadgandet om riksdagens rätt att genom riksbanken utgifva sedlar, som för mynt i riket skola erkännas. : Hr Schartau gillade den första af de utaf utskottet föreslagna förändringarne ur principiel synpunkt, men ansåg det icke vara praktiskt klokt att nu antaga detsamma. Bankens sedlar egde en fullständig kredit inom landet och en ganska god kredit i utlandet, hvilken just tillkommit under l: nu gällande slagbestämmelse. Man borde derför betänka sig väl innan man toge den bort. Följden af att upphäfva stadgandet om att riksban-. kens sedlar skola gälla som mynt skulle kunna föranleda pinsamma prejerier, i det att alla inteckningsinnebafvare skulle kunna fordra att få sina fordringar i silfver, hvilket för en gäldenär i landsorten blefve svårt att anskaffa, hvadan han måste underkasta sig kanske 20 till 30 procents agio. Talaren framhöll vidare, att man genoml. denna åtgärd att göra privatbankernas sedlar lika goda med riksbankens, vill ÖRPN dörren för dem till ev något som vid alla föregående riksdagar blifvit förkastadt. Yrkade afslag å det ifrågavarande momentet och att det sista måtte återremitteras för att deri måtte införas orden silfver eller guld, på det man måtte ega säkerhet för att ej banken skulle vilja inlösa sina sedlar med koppar, jern eller till och med papper. Grefve U. . Mörner ansåg vår kredit i utlandet ingalunda kunna vinna på att borttaga ett er fy go som gåfve ökad trygghet för ullgörandet af bankens förbindelser. Yrkade afslag på utskottets utlåtande. Hrr C. Dickson, fälreus och Frisk samt frih. Spreugtporten och grefve J. O. Mörner medgåfvo ur principiel synpunkt, att rättigheten till 5. k. tvångskurs, icke borde tillerkännas någon bankinstitution, men ansågo dock att under nn rådande förhållanden detta stadgande borde qvarstå, såsom beredande åt riksbanken ett önskvärdt skydd, som just derigenom att det funnes i fd föreskrifvet innebure något vida meraj etryggande än hvad en uti civillag derom intagen bestämmelse kunde erbjuda. Frågan om bankväsendet vore dessutom så outredd, att man i af