SUVDG BIG STAG Ive BUT a SR OA ändringen skulle dessutom medföra en, såsom önsk5 värd af de flesta ansedd inskränkning i sedelut-2 gifningen från privatbankerna, då de lefve ålagda F att inlösa sina sedlar med silfver. Vigtigt vorell äfven att klingande mynt komme i rörelsen, eme-1S dan det visat sig medverka till sparsamhet, — af 5 hvad skäl visste man egentligen icke. k Man har sagt att om förslaget antages, skulle 2 riksbankens sedlar förlora i värde. För sin dells fann talaren detta omöjligt, så länge banken för-t mår inlösa sedlarne med klingande mynt. KomD mer deremot banken i den ställning, att den ickelt kan med klingande mynt inlösa sina sedlar, sål! komma dessa att förlora i värde, trots lagbudet.S En af bankens vigtigaste uppgifter vore visserli-å FR att uppehålla sedelvärdet; men med den so-15 iditet riksbanken eger, kunde man knappt tänka l sig, att en bankstyrelse skulle bli urståndsatt in-5S lösa sedlarne. Om denna realisation på något sätt ) 2 blottställdes genom förslaget, så skulle tal. varalå den förste att rösta deremot; men då det snarareln vore egnadt att betrygga densamma, så kunde tal. f icke annat än rösta för förslaget. Om definitivt be-1e slut nu skulle fattas, så vore verkligen ögonblicket d mindre väl valdt, då riksbanken blott har 20 mil1 lioner i silfver. Men som detta blott är ett un-Å1 dantagsförhållande, och då anledning är att hop-1Y pas, att ställningen blifvit betydligt förbättrad till) n är 1870, så ville tal. nu för sin del förklara för-1S slaget hvilande. Skulle deremot ställningen vidl5 denna tid ej vara förbättrad, så står det riksdagen e fritt att då afslå förslaget. Emellertid borde man icke binda händerna på sig, så att man vid denna lt tid blefve förhindrad att antaga det. b Hr Agardh ingick i en vidlyftig undersöknin; f för att visa, dels att skilnaden mellan sedlar och J verkligt mynt icke är så stor som man påstår, ; hvadan tal; ansåg att sedlar gerna kunde få gälla såsom mynt, och dels att riksbankens sedlar icke I gå med tvångskurs. I grundlagen står icke taladt om tvångskurs, utan blott att sedlarna skola gälla S såsom lagligt betalningsmedel. En sedel går med i tvångskurs, då den måste mottagas mot ett annat l, än dess nominella värde. Före 1830 års realisa1 tion vexlade sedlarnes värde, oaktadt 1809 års) ndlagsbestämmelse i 72 8, och detta vexlande i värde är just det klaraste bevis att våra riksbankssedlar icke gå med tvångskurs. Tal. trodde att den åsyftade regleringen af privatbankerna visserligen icke skulle ernås genom det nu framställda förslaget, ty lika lätt som de nu skaffa sig riksbankens sedlar: lika lätt skulle de kunna skaffa sig silfver att inlösa sina sedlar med. Pen enda utvägen till ett lyckligt resultat f derutinnan vore, att en ordentlig plan uppgjordes till bankväsendets framtida ordnande i den rikt-); ning, att en större harmoni blefve rådande mel! lan bankerna. Men då sålunda en revision af S banklagarna vore önskvärd, fann tal. det vara oklokt i att binda händerna på sig, genom att nu förkasta förslaget, isynnerhet som tal. icke kunde finna, hvilka vådor kunde uppstå af att såsom hvilande i förklara ett förslag, som ingenting betyder förr t än det blir antaget. Under tiden medan det är hvilande kunna emellertid många upplysningar h vinnas och många åtgärder vidtagas, som komma l att inverka på beslutet. Yrkade bifall. ; Hr De Mare fann ingen skilnad deremellan att sedlar gå med tvångskurs och att de skola gälla l, såsom lagligt betalningsmedel. I den omständigheten att det särskilda s.k, jordbruksutskottet vid förra riksdagen framställt detta förslag såsom, önskvärdt, fann tal. ett godt tecken för frågansl framgång. Då meningen blott är att göra det )möjligt att vid 1870 års riksdag antaga förslaget, . och då dessutom, om det också då skulle antagas, , 1830 års banklag återstår, som måste förändras, I, innan det kommer att medföra någon verkan, sål. ville tal. för sin del antaga förändringen till hvi-: lande. ; Hr Medin talade för afslag. : Frih. Liljenerantz. Man har sagt, att riks-l,; bankens sedlar icke gå med tvåugskurs; men. då l, man är tvungen att mottaga dem för ett visst dem åsatt värde, så frågade tal. hvad, som är tvångskurs, om ej detta. Denna tvångskurs önskade man nu borttaga. Under lugna tider medförde den visserligen ingen olägenhet; men om riksbanken någon gång (hvilket visserligen icke vore att befara) skulle bli urståndsatt att inlösa sina sedlar, så skulle sfora rubbningar uppstå, och alla de som blifvit tvungna att mottaga bankens sedlar, skulle i större eller mindre grad ruineras. — För när-)4 varande vore för öfrigt endast fråga om att flyttas stadgandet om tvångskursen ur grundlagentilll. civillagen. Man har trott att om förändringen vid1: toges, rubbningar skulle uppstå isynnerhet-i aft lögsna landsorter, derigenom att personer kunde vägra att emottaga riksbankens sedlar. Denna l4 farhåga vore öfverdrifven, så länge banken för-1 mådde inlösa sina sedlar. — Bankindustrien re-ls fripemterpde ej, såsom man påstått, endast fabri-: ation af gsediar, utan den tjenade hufvudsak-: ligen dertill, att hopsamla de små kapitalerna och 1 sedan låna ut dem. — Yrkade bifall. Hr Hedenberg ville afslå förändringen af dön! 1:a punkten om tvångskursen, men deremot bifalla förändringen af den senare om sedlarnes inlösen. 4 Hr Lönnberg. En talare hade sagt, att stadgandet i 72 vore riksbankens enda skydd mot privatbankerna. Tal. trodde för sin del, att det förhölle sig tvärtom, då den föreslagna förändrinen skulle vara första steget till förändring i privatbankslagstiftningen. m riksbånkens sedlar måhända icke kunde sägas gå med tvångskurs för närvarande, så äro de dock obestridligen tvångs-l: mynt. Vådorna af detta stadgande vore förut ; framhållna, hvadan tal. icke ville dervid uppehålla hs sig. Man har sagt att om detta stadgande borttages, så skulle kanske riksbankens sedlar icke bli emottagna. För sin del fann tal. särdeles märkvärdigt, om : riksbankens sedlar, oaktadt bankens rikedom och soliditet, icke skulle med uppräckta händer mottagas, då privatbankernas sedlar, som sakna denna säkerhet, utan motsägelse tagas för. oda. f Frih. Gripenstedt. Man har velat framställa det förevarande grundlagsändringsförslaget såsom ett nytt påfund, framlagdt i privatbankernas intresse. Tal. bestred både att det var nytt och att det gynnade privatbanksintresset. Hvarförel ripes hela landet af en sådan oro, så snart man får höra att riksbankens silfverkassa minskas något litet. Orsaken kan icke vara den, att man fruktar för bankens egen ställning, ty som hvar : och en vet är banken mycket rik. Nej orsaken . är, att hela landets ekonomiska ställning är saml. manbunden med och beroende af denna bank pål. ett olyckligt, ja man kan väl säga, på ett oerhördtsätt. Det finnes säkerligen intet annat land iverlden, der landets och de enskildas ekonomiska ställning är beroende af förvaltningen ttaf en endå institution. Och likväl är man icke allenast belåten med, utan iman sträfvar till och med att få behålla detta fängsel på all affärsverksamhet. Dettal. är endast förklarligt genom vanans makt; ty eljest skulle :man tvifvelsutan snårt vara benägen att rige roten till denna öfver alla hängande ara. , För att bevisa att frågan ej är ny, meddelade tal. ett af honom hållet anförande vid 1859 års riksdag. Man har sagt att riksbankens sedlar icke gå med tvångskurs. Tal. fann obegripligt, hurt man kunde bestrida det. Om man tvingas at mottaga sedlar till ett värde, som de ej ha, är ej detta tvångskurs? Och ett dylikt tvång kan inträffa, om banken blefve urståndsatt att betala med silfver. Om frågan ej är Dy så blir en an-l: nan fråga om hon är mindre befogad och behöflig nu än förr. Att bankfrågan i allmänhet på se-l. nare tiden erhållit.en ökad betydelse, syntes tal. framgå af den -lifligare uppmärksamhet hvarmed bankernas angelägenheter följas nu än förr. Det första vigtiga steget till den af så många efterlängtade förbättringen härutinnan vore att borttaga grundlagens stadgande om tvångskursen. Denna åtgärd är vigtig både för riksbanken och privatbankerna. i j Hvad beträffar riksbanken, så skulle den efter! förändringen bli, hvad den bör vara, nemligen lan, dets vigtigaste bank, men den skulle bli urståndsatt att egenmäktigt kunna beherrska alla våra l: rättsförhållanden. Och då den är så rik, behöf-: ver den visst icke frukta att förlora sitt inflytande i eller mista sin säkerhet. Men då. den emellertid eccr det monovol, att dess sedlar gälla såsom lag