komma i ett godt hus, der det erbjudes dig ett angenämt familjelif. Men, min far, då måste jag ju lemna er? Kan icke hjelpas. Jag har fått en plats på temligen goda vilkor, ehuru icke så alldeles passande för en man af min rang eller, ättare sagdt, alldeles opassande, men hvad r att göra? Våra ädla förfäder, de tyska riddarno, må vända sig i sin graf, det står dem fritt; jag ville just se huru de skulle burit sig åt nu för tiden, när enhvar, som tillämpar näfrätten, behandlas som en simpel missdådare, räknade han än sina anor från korstågen. Alltså, döm mig icke för hårdt, min dotter. Den talande böjde framåt och hviskade med tilltagande förlägenhet: Din far, kaptenen. och riddaren v. Turne, har blifvit bokhållare åt en skräddare... Seså, nu är det fatala ordet utsagdt, men det stannar naturligtvis oss emellan. Den värde kaptenen drog en tung suck och fullföljde med en viss lättnad: Unter uns gesagt, så var jag skyldig den satans borgarlurken en rund summa; han var så honnett och planade ut mitt skuldregister samt är dessutom temligen liberal i betalningsväg; jag har fria husrum, fritt vivre och fri disposition öfver eftermiddagstimmarne. Hvad kan en fattig ädling mer begära i våra oförskämda tider Måtte jag endast kunna bevara mitt inkognito inför verlden, det vill säga vår verld. Ack, min far! af huru ringa vigt är det icke. Hvad mig beträffar, så, om äfven min plats skulle bli i ett borgarhus Hvad säger du? det far alls icke ske. Du får endast komma till en familj af jemngod börd och anseende med oss sjelfva. Tror inte min far att långt bittrare förödmjukelser kunna drabba er dotter inom en sådan familj?... Dock, ske som ni önskar, Köm Blott håg att tiden hastar, att jag står