Sällskapet fann verkligen munkens skildrin högst intressant, och flera damer beslöto at stanna på soiren hela natten för att far direkt derifrån till en kyrka och bedja ct dussin ave utan att hemta andan samt sedai utfärda en anvisning på sin bankir till förmå för Peterspenningen. På det viset borde de vä kunna känna sig säkra för de förskräcklig: gafflarne och de ohyggliga ormarne? För att icke låta munken helt och hålle fördunkla abben, passade den senare på, di pater Grågoire ändtligen behöfde hemta an. dan en längre stund, och förklarade sig vare af fullkomligt samma åsigt, hvad pålven: fiender beträffar, men han sade sig icke kunn: följa patern så längt i de speciella lokalskildringarne. Ett fint leende spelade på abböns tunna läppar. Det såg nästan ut, som skulle har haft lust att gäckas med den grofve kapucinern; men den senare tog snart afsked al sällskapet, ty han erinrade sig plötsligt, att han varit nära att försumma den timme, då han skulle vara tillbaka i klostret för att gissla sin lekamen och preparera den till den heliga veckan. Han tog derför fram en malproper skinnpung, gick omkring och gjorde en insamling till förherrligande af den heliga jungfruns ära och var snart derefter försvunnen. Flera eleganta damer lofvade att skaffa sig en kapuciner till nästa soircte de skulle gifva, och de voro nästan afundsjuka på grefvinnan de Bassancourt, hvilken varit en bland de första, som infört er q munk i den eleganta parisers Ser ni nu, å visste att det skulle blifva modernt; men jag all nog laga så, att pater Grågoire icke får till mina medtäflerskor. Han maste tillhöra endast mina salonger. Det är icke alla munkar, som äro så intressanta, som han... Tänker ni något på er frälsning, chere enfani? Har abbe Modeste ännu talat vid er på fullt alivar? Det hade abbön verkligen icke gjort. Han tycktes söka efter passande tillfälle, och hans blygsamhet satte sig emot att visa sig påträngande. För ögonblicket var den fine abben inbegripen i ett lifigt samtal med fle älskvärda damer, och man kunde märka att han kände sig beiåten öfver pater Grögoires aflägsnande. Man talade om nödvändigheten att åter införa de pubiika religionsceremonierna i Paris, d. v. s. ceremonierna på gator och torg. Hvilket gudlöst slägte utropade abbe Modeste och tycktes för ett ögonblick glömma sin vanliga moderation. Hvarföre skulle vi icke få hafva offentliga heliga processioner på Paris gator? Menp, återtog han strax derefter, kte röst och blick och blef äter den blygsamme prestmannen, vi få nöja oss med att gå till småstäderna, då vi vilja iakttaga var heliga religions föreskrifter. Äfven i byarne omkring Paris kunna vi anordna processioner, och heliga män och qvinnor behöfva icke der frukta polisen... Jag hoppas att vi alla här skola på Kristi himmelsfärdsdag träffas i Argenteuil för att tillbedia Kvisti rock, hans verkliga ro och deltaga i den stora processionen genom Argenteuiis gator. Vicomte de Koötven, jag ser honom icke häri afton, (vicomten var engagerad ispelrummet) bruar hvarje är deltaga i sådana processioner, barhufvad och med ett brinnande vaxljus i handen. Ni kunna icke föreställa er, mina damer, huru bra vicomten då tar sig ut. Ack jo! utropade en af damerna. Jag kan aldrig glömma honom vid sista kappridningen på la Marche, då han uppträdde såsom gentleman rider. Han är en fullkomlig kavaljer. Han är en mycket god kristen, tillade abbe Modeste, och det äricke alldeles omöjligt att han en dag skyndar till påtvens hjelp och blir en af hans helighets heliga zouaver. Vicomten skulle blifva zouav! Nå, ja, hvarför icke? Hvar och en måste tänka på sin frälsning. Hvad råder ni mig i det falJet, min käre abbt?, Fru grefvinna, om pi vill för tid och evighet betrygga er lycka, räder jag er att hålla en zonav. Hålla en zouav! Ja, en påflig zouav! Ni beböfver för öfrigt icke hafva något besvär med den saken, utan skänker blott 1000 fr. till det goda damålet. Då kommer det att stå i de rätttrogna tidningarne så här: Grefvinnan (eller helst sätta vi ut hela namnet), hvilken beundrar Pius IX och afskyr Garibaldi, 1000 francs. Det är hela affären. Sedan skrifver de Saint-Jean en spirituel artikel om den kristliga frikostigheten, och ni kan vara säker å att er gerning också inskrifves i den gylene boken. På det viset är det många älskvärda damer, som hålla hvar sin påflige zouav . och deraf finna sig ofantligt väl... Huru ärl. det, markisinna, fortfor abbe Modeste och vände sig till en af damerna i sällskapet, . vhåller icke ni en sådan zouav? Två, herr abbe, två zouaver, och jag be-.: talar för dem 2000 fr. årligen. Jag skryter icke deröfver, men efter ni frågar mig vill. jag ej heller dölja min kristliga gerning. Hvad: som 1 början något oroade mig, var att dessa. 2000 fr. om året voro förut anslagna åt ettl. par, tre utfattiga familjer, till hvilka min slägt anser sig stå i förbindelse sedan gam-l. malt, men jag har uppriktigt sagt dem, huru l, sakerna förhålla sig och i hvilken brydsam belägenhet hans helighet för närvarande befinner sig samt att de kunna vara säkra om den heliga stolens välsignelse. Jag får erkänna, att jag blef nästan rädd, det man skulle föreslå äfven mig, att hålla en påflig zouav och för att bespara abbt Mo-. deste smärtan af ett bestämdt afslag, lem-. nade jag denna grupp samt slog mig ned il. en annan del af salongen. Der afhandlades, den vigtiga frågan om fett och magert,, d. kd v. s. om man verkligen skulle anse sig få bunden att hålla fasta under fastlagen.