MUSIK. Långfredagskonserten i De la Croixs salong hade äfven detta år Iaydns oratorium Skapelsen till innehåll, och ännu en gång hade så många åhörare som lokalen, st; ingt anlitad, kan Imrymma, samlats att lyssna till dena oföränderligt älskade tondikten, hvars representation emellertid denna afton icke företedde något nytt som särskildt kräfver var granskning. Fru Michaöli sjöng med glänsande mästerskap den hänförande s. k. fagelarian och gaf äfven i öfrigt sitt parti med utmärkt förtjenst, likasom hr Behrens som skötte det ansträngande bassolot, impo nerade med sin präktiga stämma och i allmänhet i sitt föredrag inlade den värdighet i förening med värme som musikens karakter här med nödvändighet tordrar af sångaren. Fru Strandbergs röst förrådde någon gång att hon ännu icke var fullt återställd Ifrån den opassligb.;c som hindrat bennes uppträdande 1 saugenotterne, och hr Dahlgren var, attumstone under konsertens första afdelhing, temligen betänkligt indisponerad. Då hela musiklitteraturen icke innefattar en andlig komposition så på samma gäng storartad och populär som Haydns Skapelseoratorium tyckes oss dettas ärliga traditionella återkomst i hög grad tacknämlig, men ännu en gång anse vi oss böra påpeka nödvändigheten af att en annan och bättre lokal än den hittills brukliga hädanefter väljes för dessa representationer, hvilka under deras nuvarande skick eller oskick förete en i det närmaste fullständig profkarta på allt hvaraf en musikalisk högtid billigtvis kan störas. En sådan högtid har allmänheten vant sig att med trygghet påräkna af Hofkapellets konsert, och om den senaste påskdagssoiren kan igas att den i värde snarare öfverträffade än understeg sina föregångare. Ett mästerverk sådant som Beethovens femte symfoni, värdigt återgifvet under ledning af den som i vårt musikaliska samhälle torde stå främst i förmågan att djupt, innerligt och klart uppfatta detta underbara snille, och med sannt konstnärlig trohet, från sucken till jublet, från hviskningen till tonstormen, tolkadt af våra utmärktaste instrumentalister, är i sanning en konstojutning al oförgätligt intryck, också skördade de ansedda konsertsifvarne genom utförandet af C-moll-symfonien en lysande triumf, och vår ovärderlige kapellmästare vann af publikens tacksamhet , en hyllning som endast han sjelf har rätt att inna öfverflödig. Afven Niels Gades ouverur cMichel Angelo vittnade om mycken omsorg och förtjenst så i ansom utförande. Den tycktes oss emellertid icke kunna räkas bland den berömde mästarens yppersta