Eee . Enär interpellationen i första kammare rörande ministerkrisen egde rum först mel. lan kl. 2 och 3 i lördags eftermiddag, hunn vi icke i lördagsbladet fullständigt återgifve de med anledning deraf afgifna yttrandena Tsynnerhet medgaf tiden endast en kort an tydan om hufvudsyftet af hr Hazelii anmärk. ning öfver de afgående ministrarnes förkla ringar, Vi gå nu attnågot komplettera vå: red-yugörelse. . Vi anmärka dervid först, att grefve Manferström, i den öfversigt han lemnade a xredje hufvudtitelns behandling vid nästlidne och innevarande riksdag, förklarade, att har :motsatte sig den vid förra riksdagen väckts frågan om nedsättning af utrikesdepartementets anslag med 20,000 rdr derföre, att förslaget ej var grundadt på någon utredning utan mera berodde på en åsigt, att departementet kunde umbära denna summa. Mer grefven hade på samma gång tillkännagifvi sig vilja åstadkomma en utredning och tillse om några besparingar kunde, utan olägenhet för star stjensten, åstadkommas, samt, i sådant fall, föreslå K. M:t att derom göra frarsställning till riksdagen. Detta hade också skstt, och den kongl. propositionen till nu försa mlade riksdag hade upptagit en nedsättring för 1869 af något öfver 21,000 rdr, samt förslag om ytterligare framtida nedsättningar af 17,700 rdr. Då emellertid statseutskottet föreslog öch riksdagen genom geaensam votering slutligen beslöt en nedsättning till 412,000 rdr af det ordinarie anslaget, men på samma gång beviljade 45,750 rdr till öfvergående utgifter för 1869, så innefattade detta beslut något annat och något mer, än i dem uttrycktes, nemligen bestämmandet af detaljer, hvilka grefven ansåg ligga utom riksdagens kompetens. Ett godkännande af beslutet å grefvens sida skulle innefattat ett samtycke till ytterligare nedsättning fram. deles. Detta öfverensstämde icke med hans öfvertygelse om statstjenstens behof, och det var derföre, som han fann sig böra afträda från sin plats. Hr Hazelius förklarade, på sätt vi ilördags nämnde, sedan hrr Manderström och C. G. af Ugglas yttrat sig, att han, med all aktning för de afgående rådgifvarne, dock ej såsom representant vore tillfredsställd med de erhållna förklaringarne. Grefve Manderström hade sagt, att han ville öfverlemna sitt embete i händerna på en man, som mera egde representationens förtroende. Hr Hazelius ville med anledning häraf anmärka, att det ej vore af brist på förtroende till regeringen som åtskilliga anslag blifvit nedsatta, utan med anledning af en tid af bekymmer, som gjorde besparingar nödvändiga. Attanslag af riksdagen vägras vore ej något ovanligt och hade skett förr vida oftare och i större omfång än nu. Hvad fjerde hufvudtiteln anginge, så hade å densamma blifvit beviljadt 800,000 rdr till anskaffande af gevär, men deremot nekadt endast ett obetydligt belopp till ett laboratorium, samt en nedsättning besluten på anslagen till befästningarne och till topografiska kären. Hvad Jlaboratoriianslaget vidkomme, så kunde tal. ej betrakta det såsom något misstroendevotum, oaktadt de egendomliga omständigheter som dermed stodo i samband. Att en expeditionschef uppträder emot chefen för ett anhat departement vore en politisk familjesak intm fegeringen; ty om em annen har