STOCEHOLM den 14 April, Den partiella ministerkrisen har under den förflutna helgen utgjort föremål för samtal och funderingar i hufvudstaden och utan tvifvel öfver hela landet, bland alla dem, som Pgna någon uppmärksamhet åt allmänna angelägenheter. Vi tro oss icke äfventyra att begå ett misstag i afseende på stämningen, om vi säga att hufvudintrycket, vid underrättelsen om de fyra ministrarnes afgång, varit till en början undran öfver hvad som kunnat föranleda densamma och sedermera förundran öfver de skäl, som åberopats för denna åtgärd. Det bästa beviset för, att de fyra ministrarnes beslut i detta fall icke kan betraktas såsom en helt enkel och konstitutionelt förklarlig följd af riksdagens gemensamma voteringar den 3 April, ligger deri, att under dagarne närmast efter ifrågavarande voteringar det icke föll någon in att de kunde föranleda ensådan åtgärd, och att då den officiella notisen om densamma blef Synlig det var den fullständigaste öfverraskning både för ledamöterna af riksdagen och för allmänheten. Till och med de, som nu, sedan steget blifvit taget, finna det helt naturligt och i sin ministeriella ifver vilja betrakta det såsom en nyttig och helsosam exa åt riksdagen, ansågo det i början af förra veckan lika olämpligt som orimligt, att ministrarne skulle betrakta saken ur en sålan synpunkt. Vi ha redan i lördagsbladet citerat några ganska märkliga yttranden i detta hänseende ur Göteborgs Händelsoch Sjöfartstidning. Vi böra tillägga, att det isynnerhet är frih. af Ugglas och general Abelins afskedstagande, som framkallat förundran. Den förre har deltagit så pass länge och verksamt i det parlamentariska lifvet, att man trott, att han skulle ha fullkomligt klart för sig, när han mottog finansministerportföljen, att man måste vara beredd på att under förhandenvarande omständigheter få se representationen yrka så många besparingar som möjligt, utan att deri spåra någon fiendtlighet mot regeringen eller ovilja mot de särskilda ministrarne. Och hvad hr Abelin ansår, så torde det icke vara alldeles ur vägen att erinra om det verkliga stora förtroendevotum han af riksdagen erhållit, lå den i dessa penningbistra tider till hans disposition ställt, utan fördelning, icke blott de 400,000 rdr, som inbesparas genom indragning af regementsmötena, utan tillika ett extra anslag af 800,000 rdr, sålunda tillsammans 1,200,000 rdr, för anskaffande af kanoner, lavetter, gevär och patroner. Inom andra kammaren, mot hvilken man nu anser det vara så lämpligt att utgjuta sin vredes skålar, höjde sig icke en enda röst, vare sig för afslag, nedprutning eller bestämd förlelning af detta betydliga anslag, utan öfverlemnades det i rund summa och med fullt förtroende åt en man, som hittills icke genom några åtgärder hunnit göra sig känd af representationen och som icke hvarken inom representationen eller pressen fått uppbära ett enda ord af klander eller bedragen förväntan, med anledning deraf, att den itrontalet utlofvade armeorganisationsplanen, vid lenna riksdag icke kunnat framläggas. Och samme man, som för sin supponerade goda vilja rönt så mycket erkännande och tillmötesgående, förklaras nu afgå, derföre att iksdagen, icke af någon nyck, utan på anörda skäl, vägrar ett litet anslag till en lavoratoriibyggnad! Ingenting förspörjes med någon tillförlitighet i afseende på kandidaturen till de fyra lediga taburetterna. Fältet är emellertid. öppet för gissningar och suppositioner, mer eller mindre rimliga. Så ha vi under de sista lagarne hört, att envoygen i Kjöbenhavn grefve Wachtmeister anses designerad till utrikesminister samt att rådman Björck och revisionssekreteraren Lindhagen erhållit anoud att ingå i konseljen, den förre såsom nansminister eller konsultativt statsråd, den ;!enare säsom civilminister. Såsom ifrågaatta till krigsministersbefattningen har man alat om generalmajorerna Rosensvärd, grefve 2. M. Björnstjerna och Lagerberg. Det tros, att de fyra ministrarnes afskedsansökningar i dag föredragas i konseljen, men Wt utnämningarne af deras efterträdare först kommer att ega rum nästa torsdag.