Article Image
träfvande att göra sig gi sederna, i den ulmänna andan och i umgängestonen. Men om man ock ej bestrider denna sannning, så bestrider man deremot billigheten deraf att andet i sin helhet härför skall vidkännas någon ippoffring, utan att frågan är af uteslutande komnunal natur, och det är denna åsigt, som jag icke can dela. Jag tror, att om landet med rätta har unspråk derpå att hufvudstaden icke skall glömma in egehskap af hufvudstad, så kan ock hufvudtadet pört anspråk derpå att icke landet skall rlömmia det. Jag tror, att för landet i sir helhet can det icke vara likgiltigt, hvilken allmänanda, a hvilken umgängeston, som inom hufvudstaden ir förherrskande; och detta derför att hufvudstaden är sätet för regeringen ch representationen samt i sig innesluter de cenrala embetsverken. En der rådande mindre god nda kan icke undgå att verka menligt i dessa riktningar uppåt; derföre att en stor mängd af landets barn årigen strömma till hufvudstaden för att der skaffa ig kunskaper, bildning och erfarehbet, och de kunna ej undgå att taga intryck af den umgängeson, af den anda i vetenskapligt och sedligt hänseende, som der omgifver dem. Ja jag vänder mig rskildt till representanterna från den provins, som genom den stora roll hon spelat i vår istoria ir oss kärare än någon annan, med den frågan om let för dem kan vara likgiltigt hurudant tillstånlet i nu ifrågavarande hänseende är inom det samhälle, till hvilken denna provins årligen sänler flera hundra af sina söner och döttrar, för utt der söka arbete? . derföre att bildningen, sedligheten, ja karakteren af umgängeslifvet inom hufvudstaden, säga hvad man vill, utöfva ett utomordentligt stort i lytande inom hela landet; de gå ut i alla riktningar likasom myntet, och likasom detta bibehålla le den prägel de i hufvudstaden erhållit. Kanl let då för landet i sin helhet vara likgiltigt huru-ha utt dan denna prägel är? sal Man tyckes befara att om nu ifrågavarande anslag beviljas, så skola äfven andra städer komma lme med liknande anspråk. Nåväl, om de till stöd för lessa anspråk kunna anföra lika giltiga skäl som slu andets hufvudstad, så ser jag ej något ondtutiatt . de äfven tillfredsställas. W Men, säger man, betäck kostnaderna genom att jaga lämpliga inträdesafgifter af åhörarne. — Ja len utvägen kan man nog hitta på utan någon erinran från riksdagen. Denna anordning har dock enligt mitt förmenande tvenne olägenheter, den ena, att utestänga den medellöse, hvilken ofta är vä den, som drager mesta nyttan af föreläsningarne, mt till hvilka, enligt min tanke, inträdet bör varam lika fritt som till Guds hus. Jag har sjelf hållit !hö dylika förefäsningar för hufvudstadens arbetande sk befolkning och det har varit med förtjusning jag sett det brinnande intresse, hvarmed dessa mina åhörare M emottagit den meddelade undervisningen — äfven då detta meddelande skett med svaga krafter; vi men sannerligen, mina herrar, blott ett fåtal bland dessa åhörare skulle varit i tillfälle att betala intil trädesafgiften. Den andra olägenheten af dylika 11 afgifter är att det med sådana är ovisst huruvida de bästa föreläsningarne skulle komma att gifva ta de bästa inkomsterna. Vi ha under en föregående lat öfverläggning hört talas om kassapjeser på teatil tern; kanske skulle vi äfven kunna få höra talas ut om kassaföreläsningar; och Gud bevare oss försk dylika. Kammaren har nyss förut beviljat statsanslag or till k. teatern och nationalmuseum samt derigenom medgifvit dessa bildningsanstalters rätt att af hela 12 staten understödjas; jag kan ej anse det vara kon-ne seqvent att samma kammare nu skulle vägra understöd till de ifrågavarande föreläsningarne, hvilkas bildande egenskap lika litet lärer kunna underkännas. ti Många af eder, mina herrar, voro i tillfälle att bevittna den hänförelse, som inom hufvudstadenFE såväl som inom hela landet väcktes genom antadi gandet af vår nu gällande riksdagsordning. Fråga m uppstod att genom festligheter och illumination o: gifva sin fosterländska glädje tillkänna; men man å afstod derifrån, man ville på ett varaktigare sätt fira den löftesrika tilldragelsen, och så öppnades inom hufvudstaden en subskription till en fond för åstadkommande af fria föreläsningar företrädesvis i sådana ämnen, hvilkas allmänna spridning voreln af största vigt för det nya samhällsskickets lyckliga utveckling. Man följde bärvid en vacker t: plägsed i åtskilliga landsorter, der vid ett älskadt varns födelse ett träd planteras; dessa träd vårdas sedan omsorgsfullt af den uppväxande syskon-y ringen; — och jag kan svårligen tro, att den svenska nationalrepresentationen skulle vilja unA dandraga den sålunda till ett minne af dess fram-n trädande odlade svaga gltan det skydd och det omhuldande, som med det nu ifrågavifande jemförelsevis ringa anslaget afses. Hr Kinmanson. Offentliga föreläsningar i äms nen, som tillhöra allmän bildning, hafva under loppet af fem år hållits i hufvudstaden på grund af anslag, anvisade af riksdagarne. Förliden riksdag gjorde K. M:t framställning derom, att medel mätte i stället anvisas till upprättande af en akademi för statsvetenskaperna och häfdeforskvingen, hvilken akademi borde ombesörja offentliga föreläsningar; men detta förslag vann icke riksdagens bifall. Nu har K. M:t äskat, att förut beviljade anslag måtte fortfarande utgå för bestridande af föreläsningar i hufvudstaden, företrä desvis i ämnen, tillhörande området af statsvetenskaperna och häfdeforskningen. En motion är derjemte af mig väckt derom att enahanda anslag , må lemnas för likartadt ändamål, men i den vidsträcktare omfattning, som deråt hittills gifvits, eller för föreläsningar i ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän bildning. Denna fråga är visserligen icke, såsom statsutskottet antager, af kommunal utan af nationel beskaffenhet. Den utgår från alldeles samma önskan, som den, hvilken ofta vid riksdagarne uttalat sig angående förläggande i hufvudstaden afl, ett universitet eller annan högre bildningsanstalt. Denna önskan har nu under formen af populära, föreläsningar endast uppträdt uti en vida enklare bild. Om än ett lands sträfvande bör vara riktadt dårhän att dess styrka och dess intelligenta krafter må blifva i möjligaste mån öfverallt lika fördelade, så måste dock i hvarje land dess huf-, vudstad ega härutinnan en mera framstående betydelse och framkalla särskilda åtgärder. Det är obestridligt att den anda, som inom hufvudstaden , är rådande, god eller dålig, skall till ej ringa dell. äfven annorstädes uppenbara fördelaktiga eller menliga verkningar. Man kan derföre icke nogl, högt uppskatta vigten deraf att för en hufvudstad, I. med dess till lefnadsförhållanden och odlingsgrader mycket skittande befolkning, förefinnas tillfällen att fritt inhemta hvad som bidrager till upplysning och förädlade tänkesätt. Och särdeles för vårt land måste det vara af största betydelse att i sin hufvudstad finna allmänt utspridd den medborgerliga odling, som skall utgöra det starkaste stödet för vår nya statsförfattning. Jag behöfver väl ej vederlägga utskottets inÅ vändning att ifrågavarande vetenskapliga föreläsningar skulle kunna föranstaltas emot uppbärande af inträdesafgifter. De skulle alldeles förfela sitt l ändamål, om de icke vore till äfven för de minst ; bemedlade; det är just det fria och det allmänna ÅA deri, som gifver åt dem deras egentliga betydelse. , Det är dessa föreläsningars tillgänglighet för alla, slutan afseende å yrke eller vilkor och utan annat I mål än odlingens eget, det är den omedelbara ge; menskapen dervid emellan befolkningen och veI tenskapsmannen, som på ett enkelt och po ulärt -I språk föredrager sin vetenskaps sanningar, det är -lallt detta som förlänar ett så stort och högt värde 1 låt de anstalter, hvilka hafva dylika föreläsningar r J NN I bt 0-0 org till sitt ändamål. Och må man noga uppmärksamma det förhållande att hvarje land, med hvilket vårt skulle önska att jemföra sig, skall finnas hafva i sin hufvudstad, om ock under olika for,j mer, beredt tillfällen att fritt åhöra vetenskapliga a föredrag. Den iråga, som nu bör af kammaren pröfvas, tlafser endast att hvad som i detta hänseende redan t I tillgodokommit vårt lands hufvudstad måtte få t I fortfara; den innefattar blott att sädana föreläsn ) ningar, som, på grund af representationens eget el beslut, der hållits under de senare ären, icke må d upphöra utan fortgå äfven under nästa är, med a I enahanda gagnande anordning som hittills. Denna u ) min framställning nödgas jag dock inskränka till el beviljande af det belopp, hvartill den förut med., ) gifna summan blifvit ar första kammaren nedsatt, , Teller 5000 rdr. Om än detta belopp är ringa, AH Ad. al; havilandot deraf innetatta ett erkän

3 april 1868, sida 3

Thumbnail