Öfverläggningar om dechargebetänkandet. Första kammaren. Justitiestatsministern frih. De Geer. IHvad vel träffar formen för de af utskottet framställda anmärkningarne, är intet att säga, isynne rhet som denna är den mildaste utskottet kunnat välja, men väl om innehållet. Utskottet ogillar iförsta punkten regeringens beslut att embetsmä hvilka blifvit till ledamöter af någondera af riksdagens kamrar utsedde, för den tid de till följd af detta uppdrag varit förhindrade att sina embeten förvalta, kola uppbära sina löner oafkortade samt att deras vikarier skola aflönas af statens medel U skottet medgifver visserligen, att besluten stödja sig på en häfdvunnen praxis, men tillägger att denna praxis ej omedelbart grundar sig på migon lag. Orden i s 4 Riksdagsordningen: Fj må någon riksdagsman förmenas att sin befattning utöfvar innefatta dock, att riksdagsman ej på något ätt, således ej heller genom att ålägga honom ckor MWiska uppoffringar, må hindras från att deltaga i r vresentationens. förhandlingar. Att denna åsigt länge varit gällande visar sig af k. ciekyläret. till generu. U8trikt-DeCIhafyarn angående i tjenst varande adu.å officerare, som vilja begagna te åf sin riksdagsma. arätt af den 11 Okt. 1534. 5 1 prefvet den 27 Okt. tfärdadt i anledning ai en regements-auditörs väljan te till riksdagsman, innehåller äfven en liknande bestämmelse i afseende på dennes löneförmåner unufr den tid, han såsom representant ej kunde sköta sina tiensteåligganden. Samma beslut förnyades, då denne tjensteman valdes till representant. sd 1862 och 1865 års riksdagar. K. cirkuläret den I key. 1860 stadgar visserligen, att tjenstemän, som vin 800 58 års riksaag erhöllo löneförhöjning, äro skyldige att såsow arvode åt sina vikarier afstå en fjerdedel af sina löner; men något ytterligare löneafdrag kan dem ej åläggas, om de åtnjuta tjenstJedighet till följd af riksdagsmannabefattning. — Hvad angår embetsoch tjenstemän i hofrätterna, äro äfven dessa genom ett k. bref af fr 1858 befriade från att ak na sina vikarier, då de till följd af ett af K. M:t lemnadt offentligt uppdrag jtnjuta tjenstledighet. Något, skäl att i detta afseexde skilja emellan uppdrag Jemnadt af regerin 1; och uppdrag lemnadt af folket förefinnes ej et sörhållande, som utskottet nu funnit skäl att klandra, lemnade ock förra riksdagens konstitationsutskott oammärkt. I andra punkten anmärker ntskottet, art IC: M:t i kommandoväg utfärdat hefallning om tvenoe officerares afsän lande till Per tersbuå för att öfvervara de vapenöfningar som i a bölder Syckklkges under senare bälften af Juli månad Sist , såmt attoFeses och traktaments-ersätningen, först pfter sedan detta beslut fattades, blifvit till sitt. belopp bestämd. Utskottet anserp att ärenden ac sude po tur som detta lämpligast böra behandlas på det sött, att frågan om anslogets belopp först pröfvas i statsrådet eller ock en viss summa till visst uppgifvet slag af ändamål i statsråget anordnas, hvarefter K. M:t i kommandoväg har att nårmare bestämnia användningen af de anslagag medlen. Denna åsigt om behandlingen af jommåndonål ag. N strider dock emot den, som i grundlagen uttalas. 15 8 Reserinssformen säger, att med kommanuomål förstås sådans, Som konungen i egenskap a krigsmakzens högsta befälhafvare omedelbarligen besörjer. Konungen hat således varit i sin fulla rätt, då han i kommandoväg heordrade officerarne att afresa och derjemte törklarede, att, då gällande resereglemente icke kunde i detta fall tilllämpas, hauc framdeles ville bestämma reseersättmingens belopp. Kostnaden för resan kunde ej heller i förväg bestämmas, Anslagsfrågan således