rar oa aa 0 TELE UMEA AA UV till den olyckliga vanan att lefva på framtida för tjenst. Man kunde icke säga, att nykterhetsföreningarne helt och hållet ställt hinder i vägen föl suparne: de hade visserligen lika väl efter som före dessa föreningars tillkomst vetat förskaffe sig tillfälle att se sitt begär tillgodo — och lik väl, hvem ville neka allt det goda dessa föreninfr verkat till nykterhetens befrämjande. Tillfället gör tjufven, säger ordspråket. Om det fram: ställda förslaget kunde verka derhän, att tillfälle och anledning till anlitande af konsumtionskrediten minskades, och om mången derigenom komme att litet nogare betänka sig, innan han reqvirerade varor, till en stor del öfverflödiga, och hvilka han kanske icke är i stånd att betala, så skall detta rslag visserligen icke med fog kunna kallas onö digt eller onyttigt. Vore ej svenska folket benä get att anlita den s. k. konsumtionskrediten, så vore visserligen åtgärder sådana som de ifrågasatta obehöfliga, men då nu detta olyckligtvis icke är förhållandet, torde dylika palliativer,, som man med ett visst förakt benämnt dem, ingalunda vara att förkasta. Att, såsom föreslaget Dlifvit, nöja sig med att inskränka bandelsboksvitsord inom en viss kort tid, kunde tal. icke gilla, emedan det vore att vidtaga en ofullständig åtgärd, der en Fullständig behöfdes. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr von Troil ansåg det af utskottet nu framBtällda förslag vara ett bland de vigtigaste vid denna riksdag och önskade på det lifligaste bifall till detsamma. Att icke vilja gå längre än hr Hassles reservation, vore att taga blott ett halft steg. Je Björck. Utskottet hade förkastat en grundsats för lagstiftningen, som alltid skall ega sin iltighet, i det nemligen utskottet föreslagit att andelsbok skall ega vitsord köpmän emellan men på samma gäng att den icke skulle ega vitsord mot icke-köpmän. -Denna lagstiftningsgrundsats kunde tal. ej gilla. . Hvad anginge sjelfva saken, så ansåg tal. oriktigt att beediga en bok, som en annan skrifvit och ville derföre bifalla hr Wallenbergs motion; men höll för öfrigt före, att skall handelsbok tillerkännas vitsord i ett fall, så bör den gillas i alla. Dessutom kunde detta vitsord i affärer mellan köpmän, der det blifvit föreslaget att bibehållas, vara mindre behöfligt, emedan köpmännen äro både kompetente och ligtige att hålla ordentliga räkenKapen än mellan köpmän och allmänheten, isynnerhet då fråga voro om de lägsta, okunnigaste och fattigaste klasserna. Det vore att gå för långt, om de fattigare klasserna beröfvades möjligheten att erhålla kredit på kortare tid, t.ex. en vecka, hvilket i utlandet i allmänhet vore vanligt, och äfven motsvarade arbetarens behof. För sin del trodde dock tal., att det vore öfverflödigt härom något stadga, om man blott kunde förmå sig att helt enkelt upphäfva lagens stadgande i detta fall; men vill man ej det, så borde man inskränka handelsboks vitsord derhän, att domaren finge rättighet pröfva i hvad mån den kunde användas såsom bevisningsmedel. På det att utskottet måtte bli i tillfälle att afgifva ett förslag i detta syfte, yrkade tal. återremiss. , Hr Jöns Pährsson vitsordade sin under en längre tid vunna erfarenhet om konsumtionskrelitens skadlighet för arbetaren och anförde särskilt det högre pris på alla varor som alltid är en gifven följd deraf. Den redlige arbetaren ansåg tal. för öfrigt ingalunda skola komma att sakna pehöflig kredit, äfven om handelsboks vitsord blir upphäfdt. Yrkade bifall till utskottets förslag. Sedan äfven hr Olof Bosson Olsson talat för atskottets förslag, bifölls detta utan att votering vehöfde anställas. Emot andra punkten, deri utskottet afstyrker ar Wallenbergs motion om upphörande af rättigeten att med edgång styrka handelsboks riktignet, uppträdde först År ibbing och yttrade, att lå handlanden sjelf icke förer, ja då ofta ej en 1itan flere personer föra en bok, så borde det ej illätas någon att beediga dess riktighet. Derme rore dock icke densamma fråntagen dess egenskap M bevisningsmedel i allmänhet, hvarigenom binlande liknelser kunde åvägabringas. Emellan hanlelsmän vore äfven dess vitsord så tillvida en egentlighet, att båda motparterna hafva samma ättighet att besvärja hvar sin bok. Tal. förorlade hr Lemchens reservation. I samma syfte yttade sig hrr Wedberg, C. A. Larsson och Sääf, wvarjemte hr Hed!und instämde i de förras beonande af det betänkliga deri, att genom denna dgång en kollision kan uppkomma mellan samretet och den ekonomiska fördelen. Talade äfven ör hr Lemchens reservation, men ville icke bifalla len, innan utskottet blifvit i tillfälle att närmare röfva densamma och yrkade derföre återremiss. Irr Ablgren och Rosenberg önskade helst biall till utskottets förslag, men i annat fall återemiss, hvaremot hr Hessle yrkade obetingadt ifall till utskottets förslag. Genom votering återemitterades betänkandet i denna del med 105 röter mot 33, hvilka önskade bifall. Utskottets aftyrkande i sista punkten af hr Lönnbergs ofvan lämnda motion bifölls. Andra kammarens tillfälliga utskott n:r 35 hade, vå grund af ett af hr Leffler framstäldt förslag, hemtällt om en redaktionsförändring i ett af första kammaren antaget beslut om skrifvelse till K.M:t fråga om tillåtelse för enskilda läroverk att få ina afgående lärjungars mogenhet pröfvad af ega lärare under tillsyn af statens censorer. Enligt örsta kammarens beslut, skulle de enskilda läroerken erhålla denna rätt, med vilkor att de om na sådan förmån göra underdånig hemställan etc. Jtskottet har föreslagit ändring af dessa ord ill — — — härom göra underdånig anmälan. Hr Siljeström yttrade sig i ett längre anföranle, som, 1 anseende till det mer än vanligt lågnälta föredraget, icke kunde af ref. uppfattas, men om, enligt en senare talares yttrande, gick ut på Att i hufvudsaken bifalla hr Lefflers förslag. Hr Lönnberg ansåg det nödvändigt att bifalla örsta kammarens beslut oförändradt, om man önkade frågans framgång vid denna riksdag. Hr Meijerberg ansåg den af första kammaren illade redaktion ej gifva de enskilda läroverken törre rätt i ifrågavarande hänseende än de redan u ega, emedan de äfven nu ega rätt att hos K. I:t göra en underd. hemställan. Den föreslagna ändringens behöflighet framgick deraf, att flere nskilda läroverk gjort en dylik hemställan, utan tt hafva fått den beviljad. Om frågan nu skulle örfalla, derigenom att utskottets förslag antoges, å vore skadan icke synnerligt stor; emedan man enom första kammarens förslag ingenting vinner örenade sig med hr Siljeström. Första kammarens beslut bifölls oförändradt. Bankoutskottets utlåtande n:r 9, tillstyrkande åt äradshöfding Jacobsson eftergift af en del af guldna beloppet å åtskilliga från lånekontoret i öteborg utgifna lån, derför han, såsom ansvarig ör lånehandlingarnes riktighet, stannat i betalingsskyldighet, föranledde diskussion, under hvilen hrr O. Oisson, Östman, Petter Anderson, Sven Nilssop, Nils Andersson från Vermmds län och Olof Nilsson yrkade att utskottets emställan måtte afslås, anförande såsom skäl hufudsakligen, att det icke vore skäl att nu frångå en vid förra riksdagar utbildade praxis att afslå ylika hemställanden. Hr Hedlanvd anförde såom skäl för sitt yrkande på bifall till utskottets örslag, att den persön, för hvilken häradshöfding acobsson inlemnat låneansökningarne, varit så alllänt väl känd, att Jacobsson icke haft någon andning misstänka de ifrågarande lånehandlingarnes uskhet, och att;om denne person sjelf inlemnat sina inehandlingar, banken lika väl skulle ha blifvit beragen. Frih. Liijecrantz, hrr Björek och Sjögrev åyrkade 2:dra punktens återförvisning, på det utkottet måtte bli i tillfälle att göra upp nytt förag till betalningsterminer. Första punkten afogs utan votering, men öfver den andra anställes votering, som utföll med 87 röster för återreliss och 36 för afslag. Lagutskottets utlåtande un:r 14, afstyrkande af ry Magnell och Arfvedsson väckta motioner om . iskränkning i tiden för utsökande af fordran för tborgade handelsvaror och för auktionsinrop, äfensom andra kammarens tillfälliga utskotts (n:r 1) tlåtande n:r 2, i fråga om sådan ändring at 12 roverksstadgan, att grekiskan måtte blifva ett alfritt läroämne, biföllos utan diskussion. Vidare des till handlingarne statsutskottets utlåtande n:r L, i anledning af K. M:ts skrifvelse, med nan JdA Af förtanln. uu Åfvunn An fö