Krönika. När man börjar finna allt enformigt hemma, så ger man sig af utåt, för att söka efter något af intresse, och det är just hvad vi skola göra. Ställa vi var kosa till Amerika, så se vi medborgare-presidenten på de anklagades bänk. Andrew Johnson, träd fram inför folkets representanter och svara för de grofva förbrytelser hvarför du är anklagad! säger man der lika lätt som man i Europa i all underdånighet vänder sig till majestätet med den begäran, att han täcktes tillåta folket att få höja upp hufvudet och andas en smula för att sedan åter böja nacken till höghetens fotapall. Det är en skandal! utropade de vise männen här hemma, då de fingo höra talas om de amerikanska republikanernas djerfhet, och de tillade att Europa rodnar då det ser Amerikas handling. Och det är sannt, Europa rodnar, men icke af förtrytelse utan af blygsel! Europa rodnar då det ser amerikanska folket ställa sin chef till doms för ett par lagöfverträdelser, under det vissa europeiska folk krypa i stoftet för chefer, som trampat både gudomliga och menskliga lagar under fötterna. Vända vi våra blickar åt asiatiska sidan, så se vi ett folk som med stora steg går fram på civilisationens och reformernas bana. Det är japaneserna som låta kulturfolken med upplysningens fackla allt djupare tränga in i det mörker som ända till våra tider le-pt tungt öfver det gamla kejsarriket. Den Januari detta år invigdes högtidligt de båda hamnarne Hiago och Osaka och den japanska flaggan saluterades. Kanske är den tid icke så långt aflägsen då denna flagga skall svaja i Europas hamnar. Solens herr broder, Kinas beherrskare, borde följa gran-: narnes exempel, så skulle det säkert icke stå så illa till som nu i mandarinernas land. Sjöröfvare grassera på dess kuster och upproriska skaror plundra landets fredliga invånare, hvilka återigen hämnas genom att slagta illgerningsmän till tusental. Om Kina skulle man kunna säga att det har alla Europas fel men inga af dess förtjenster. egifva vi oss till Afrika så möter oss en förfärlig syn, ty ett gräsligare elände än det som nu herrskar i denna verldsdels norra länder kan man knappast tänka sig. Araberna dö flocktals af hunger, och öfverallt å vägar och stigar ser man roffåglarne ålla sina hemska måltider af menniskolemningar. De hungrande skarorna gripa ofta till förtviflade utvägar och den som har något att äta kan aldrig vara säker om att få behålla det. Så hände nyligen att en marknad i Algeriet blef hemsökt af några tusen araber, som inom få ögonbliek tömde köpmännens varulager och ödelade marknadsplatsen, lika grundligt som en svärm egyptiska gräshoppor förtär ett sädesfält.. Nöden är så stor att många af de hungrande följa roffåglarnes exempel, ja man har till och med erfarit att en moder slagtat ett af sina barn för att dermed föda de andra. Från dessa fasans syner återkomma vi till Europa. Der upprullas helt andra taflor för betraktaren. I Frankrike håller man på att tillverka Chassepot-gevär och det med så stor skyndsamhet att man från en enda fabrik levererar ett gevär i minuten, Och bäst är att den folkvalde chefen raskar på med fabrikationen, så att han kan ge ett dundrande svar på folkets fråga hvar han gjort at deras frioch rättigheter. Det skall bli intressant att höra om den lille mannen äfven då behåller sin i dessa dagar publicerade åsigt att folkets röst är Guds röst. Underrättelse har ingått att ett folkupplopp har egt rum i Bordeaux, och att trupperna skjutit på folket, men man vet ännu ingenting om de underverk som gevärselden framkallat. För öfrigt hör man ingenting annat från Frankrike än att Nilsson-febern fortfarande grasserar så starkt i Paris att man lär vara betänkt på att i närheten af stora overan inrätta ett dårhus, som skall mottaga alla de åskådare, hvilka fått sina hjernor förvridna under Ophelias vansinnighets-scen. En annan teatertriumf kan jag omtala, men den är af annat slag. Det är en tenorsångare vid operan i Petersburg som vunnit den. Sångaren bar ieke blott en vacker röst utan ocksa en vacker figur, och han är damernas förklarade gunstlipg, En morgon, då han vaknar, kommer en rikt galonerad hbetjent till hans anspråkslösa hem och lemnar honom ett skrin och ett bref. I skrinet läg en hel förmögenhet i prägladt guld och I brefvet stod att läsa en hel ström af glödande utgjutelser, som innehöll ungefär följande mening: Oemotståndlige! den minsta gunst från dig kan icke nog betalas. — Sånsaren får veta namnet pa sin frikostiga beundrarinna, en mäkta rik furstinna, och han skyndar till hennes fötter, tror Dj? — Nej visst inte! Han skickar skrinet tillbaka med följande svar: Jag är gift och älskar hedern högra än guld. Ryktet om denna sällsynta, dygd kom ut och spridde sig hastigt. — Ofverallt lofprisades den dygdige mannen, men på ett ställe skrattade Man åt honom, och det var i Paris. Dagen etter sedan historien blef känd i verldsstaden afgingo med posten minst femtio bref, adresserade till den rika furstinnan i Petersburg. Pariserteatrarnes första och andra älskare, tenorer och basar, unga och gamla, gifta och ogifta, skyndade att förklara sig villiga att med extrå tåg komma för att nedlägga sin Luollnina för dan frikaostioa heskvddarinnangs