framlagda bill om upphäfvande af fängsling för skuld, undantagandes några, fall, der bedrägeri i större eller mindre mån föreligger. I Belgien reformerades nu ifrågavarande lagstiftning i mycket frisinnad riktning år 1859; emellertid är för kamrarne framlagdt, men af dem ej ännu afgjordt, ett lagutkast, hvars S I kort och godt säger: bysättning är afskaffad,, och i hvars motiver yttras att denna förbättring är den enda som numera kan komma i Fråga. Nordtyska förbundsriksdagen har genom en resolution uttalat sig fö bysättningens upphäfvande; det har af vanligen väl underrättade tidningar berättats att äfven i Ryssland vederbörande arbeta på en dylik reform. Och i Frankrike blef bysättningen fullständigt upphäfd genom lagen af den 22 Juli 1867. Frankrike har — säger förf. — på samma gång som det genom verldsexpositionen på ett lysande sätt häfdade sin plats såsom civilisationens medelpunkt, sålunda genomfört en reform som i icke ringare mån synes innebära ett vittnesbörd om den höga grad af kultur, som de franska samhällsförhåallandeaa måste antagas ha uppnått, om än få äro i stånd att fatta denna reforms fulla betydelse, betraktad såsom ett tecken, att Frankrike haft så mycken tillit till sina kreditförhållandens kulturståndpunkt att det vågat befria sin lagstiftning från en af de få återstående lemningar af medeltidens barbari, hvilken ännu i största delen af den öfriga verlden tolereras. Liksom förslagets framläggande för franska kamrarne (1865) kort efter föranledde liknande bemödanden i England, så har den franska representationens eslut bragt frågan på dagordningen hos hvarje folk, som ej vill ställa sig utanför kulturens allmänna riktning. Man kan nu omöjligen längre visa frågan ifrån sig; man måste undersöka, om ej bysättningen i det moderna rättslifvet spelar en sådan der abnorm roll, som i naturen dessa enstaka djurformer, hos hvilka naturforskaren med förundran återfinner en antediluviansk djurverlds kännetecken, och hvilka i allt mer och mer sällsynta exemplar finnas i trakter, der de klimatiska förhållandena ännu närma sig till dem som voro rådande under en tidigare period af jordens utvecklingshistoria,. För s. k. praktiskt folk af det slag, som på sin tid förfäktade träldom, tortyr och andra dylika vördnadsvärda institutioner, som nu visserligen finner sig i dessas afskaffande, men som deremot håller fast vid bysättningen sås en alldeles oumbärlig inrättning i hvarje välordnadt samhälle, har naturligtvis — yttrar förf. — bysättningens afskaffande i Frankrike varit som ett slag i ansigtet. De ha härigenom kommit något så när i samma ställning, som de lärda ingeniörer, hvilka på det tydligaste hade bevisat omöjligheten af, att Fultons ångbåt skulle kunna röra sig, när de sågo ångbåten genomskära böljorna på samma gång som — deras deduktioner. Författaren kastar en återblick på bysättningslagstiftningens — historia i Frankrike. Denna intressanta öfversigt — af hvilken man bland annat finner, att redan i trettonde århundradet Ludvig den helige försökte att få bysättningen allmänt afskaffad — visar att den franska lagstiftningen mer och mer humaniserats, beredt gäldenären flere och flerc garantier, lagt flere och flere svårigheter : den fordringsegares väg, som velat tillgripa bysättningstvång, mer och mer mildrat sjelfva tvångåts tillämpning. Hvadan kommer det då, att man ej nöjt sig med detta resultat att man skridit till bysättningens fullständiga afskaffande, medan deremot t. ex. i Danmark, hvars lagstiftning måste kallas barbarisk i jemförelse med den i Frankrike för J1867 gällande, ej någon allmännare ovilj: