STOCKHOLM den 27 Mars, Bysättningstvånget. Med de humanitetshänsyn, som ingen förnekar, om han ock ej tillerkänner dem en afgörande betydelse, förena sig praktiska affärsskäl, på det mest öfvertygande sätt utveeklade just af affärsmännen, för att förorda afskaffande af det barbari, som under namn af bysättningstvång ännu har ett rum i vår lagstiftning. Emellertid har denna fråga, som nu antingen är löst eller åtminstone står på dagordningen i de flesta kulturländer, för ögonblicket hos oss kommit i en skef ställning. Man erinrar sig, att dels K. M:t proponerat inskränkning af bysättningsstraffet, dels ledamoten af andra kammaren hr J. A. Bovin väckt motion om dess fullständiga afskaffande; att lagutskottet förordat den k. propositionen, hvaremot hrr Rosenberg, Bovin och Ahlgren reserverat sig, den sistnämnde med yrkande om frågans återförvisande till lagutskottet, med uppdrag att utarbeta förslag till lagförändringar i det ändamål, hr Bovins motion afser; att i enlighet med denna reservation andra kammaren återförvisade frågan, hvaremot första kammaren bifallit utskottets utlåtande, som tillstyrkte den k. propositionen; samt att utskottet, som i ärendets nuvarande skick, eller innan andra kammaren fattat beslut, ej är i tillfälle att söka åstadkomma en sammanjemkning af de olika menningarne, föranläåtits till andra kammaren hemställa, att kammaren måtte i ärendet fatta beslut. Vi ha fått en särskild anledning att till detta ämne återkomma innan det i andra kammaren företages, nemligen ett i dessa dagar i Kjöbenhavn offentliggjordt, särdeles sakrikt och läsvärdt arbete, som förträffligt belyser frågan. Arbetet, hvars titel lyder: Om Gjeldsfengslets Ophaevelse i Frankrig ved Lov af 22:de Juli 1867. Studie til Overvejelse af Spörgsmaalet om Muligheden af en lignende Reform hos os, har till författare en praktisk jurist, sagförerfuldmegtig Octavius Hansen. Att österrikiska underhuset, såsom telegrafen förkunnade, just för ett par dagar sedan beslutit bysättningens afskaffande, är något mer än en intressant tillfällighet: i sjelfva verket är denna fråga öfverallt sin enda till fredsställande lösning nära, der denna ej redan är vunnen. Redan 1849 upphäfdes bysättningen i kantonen Gentve, och man har ej der rönt några skadliga verkningar af denna åtgärd; i mer än hälften af de öfriga schyreiziska kantonerna har samma åtgärd, enligt hvad franske justitieministern förlidet år uppgaf, sedermera vidtagits, senast i Neufchatel i Febr. 1867. Till och med i Spanien och Portugal har det redan länge varit upphäfdt, utom i ett par undantagsfall. I Ungern medföra ej ens vexlar rätt till DG sättning. Under förhandlingarne i Frankrike rörande denna fråga påstods med bestämdhet från officiel sida, att i de nordamerikanska staterna bysättning existerar blott i Virginia och Louisiana; den citerade danske författaren tror dock, att den ej är fullständigt upphäfd, men tillägger att den spelar en mycket obetydlig roll i Amerika, der man väl dock skulle kunna anse hvarje garanti för krediten behöflig,. Ehuru ej formelt afskaffad i England, skall den likväl der sedan 1859 ha blifvit så godt som oanvändbar: domstolarne vägra rentaf att tillåta bysättning, och man har på senare tider, ensamt i London, rifvit två bysättningshäkten. såsom öfverflödiga. Endast förbindelsen med ett lagförslag, som afsåg förbättringar i lagarne om bankruptey, men som stötte på svårigheter, synes ha hindrat den i Mars 1867