Potpourri. Innehåll: Åtskilligt smått och godt om vår blonda landsmaninna i Paris. — Något om musiken och balletten i operan Hamlet. -— Parisertidningarne och förbudet att meddela faits divers, ur det enskilda lifvet, — Lola Montez och aflidne konung Ludvig af Baiern. — Hur en ny teater uppstått i Paris. — Fråga och svar vid en dödsbädd. I dessa dagar, då hela Paris blott talar om den unga svenskan med de blonda lockarna, torde några små meddelanden rörande vår celebra landsmaninna, om hur hon enskildt blifvit firad, om dagens on-dits om henne, ej vara utan intresse för vara läsare. I måndags åtta dagar tillställde en bror till operan Hamlets kompositör en glad fest, till hvilken voro inbjudne författare, administratörer och artister vid stora operan till ett antal af 60 personer. Man firade värdigt aftonens lysande framgång — först och sist Christina Nilsson och hr Faure, Ophelia och Hamlet. Figaro omtalar denna glada tilltällning, men vågar ej inlåta sig på någon närmare beskrifning af den, för att icke raka i obehaglig kollision med art. 11 i den nya presslagen, som förbjuder tidningarne att kika öfver le mur de la vie privge, sasom termen lyder. — De fashionabla herrarne i JockeyClub öfverlemnade till fröken Nilsson dagen efter hennes debut en präktig blomsterkrans och en hel skörd af buketter, såsom ett be vis på deras beundran för sångerskan. Till hennes ära meddelar samma tidning följande vackra stanzer af onämnd författare: 4 mademoiselle Nilsson, Le råve de Shakspeare en vous gest incarn6, Lorsque vous paraissez, avec ces tresses blondes, Ce front påle, de fleurs sauvages couronn, Et ces grands yeux profonds et bleus comme les Londes, Du sein de la legende å la r6alite On croit qwOphelia soudain vient de renaitre, Et parfois Ion se prend å songer que peut-ötre En vous elle a ressuscite. Vous en avez garde le charme poftique, Et dans le vent jamais elle ma murmure, Dune voix plus touchante et plus målancolique, Dadieu si dechirant et si desespere. 1 est vrai, cest le eri dune intime souffrance, Cest la plainte dun cour mortellement blesså, Cest le dornier soupir dun amour dålaisse. Qui sexhale en cette romance. Mais dod vient quwil en reste un souvenir si doux ? Car, aprös tout, un air sCcoute et puis soublie! Cest que la dure loi mest pas faite pour vous. Quand vous ne chantez plus, ravissante Ophålie, Iecho de votre voix chante toujours en nous. Aussi, pendant longtemps, beaucoup, sans etre fous, Rediront vos airs de folie. Sängerskans tjenstledighet börjar den 1 Maj och sedan lär hon vara engagerad i London under den då börjande egentliga operaongen, men det tros att stora operans direktör skall kunna arrangera så, att hon fortfar att sjunga till den I Juni. I London är en engelsk musiker ha komponerat en opera, i hvilken två roller äro atsedda enkom för Christina Nilsson och m:me Tietjens. Hvad musiken i Hamlet beträffar, så erkänna de grundliga musikrecensenterna i de stora tidningarne, att den eger högst stora rtjenster, att vi delar af partituret till Hamlet kunna ställas vid sidan af de mest anmärkningsvärda produkter af samtida kompositörer, och att hvad särskildt beträffar scenerna, i hvilka välnaden r sig, man pvilkorligt kommer att tänka på Mozart och Weber. För det stora Paris, det som bara, vill ha kling-klang å la Oftenbach, passar ej lenna musik med sina i allvarlig stil hällna elodier, men den musikaliskt bildade publi; ste alltid komma att skänka denne sompositör sin beundran, och massan torde ;cksa strömma till operan för att njuta af le präktiga dekorationerna, de lysande baletterna och lyssna till den ståtliga Faures ch den bionda Nilssons toner. Man har dandrat att ballett förekommer i denna pera-seria, men ballett måste nu för tiden