!sie förtjent, och behofvet att taga hans lif förenes ej längre. Det har blifvit sagdt — icke här men i medkammaren att dödsstraffet måste bibehållas till dess vi först hafva uppfört fängelser för att kunna säkert förvara dem som begått brott, hvarå dödsstraff nu kan följa. — Om sådant behof skulle, i strid med mitt åskådningssätt om följderna af denna straffarts afskaffande, kunna befaras, så inträffar det i framtiden endast derföre att vi försumma det länge hittills fortsatta arbetet i mensklighetens tjenst, att innesluta menniskoanden i bildningens bojor. Med hvarje steg framåt i denna riktning, med oaflåtlig aktning för menniskorätt och menniskovärde, med enig vilja i besluten om och kraft vid utförandet af åtgärder, som kunna verka förädlande på det uppväxande slägtet, i hvilket läge åf samhället det ock må befinna gig, med oskrymtadt nit för spridandet af kristendomens heliga, af omtvistade dogmer oberoende sanningar skall utrymmet i våra fängelsebyggnader med hvarje år blifva större och de, hvilka såsom en annan talare här förut yttrat, njuta af lifvets alla fördelar, samt således befinna sig på den höjdpunkt af bildning, intelligens och materielt välstånd, der frestelser till brott, dem lagen straffar, äro undantagsfall, finna utväg att gälda sin tacksamhetsskuld till lifvets och dödens Herre. Ödmjukt men öppet förklarar jag härmed att jag för min ringa del bifaller lagutskottet förslag.