något annat, än att Sverge i stället för ett mynt, som icke eger något faststäldt, af sjelfva myntmetallens värdevexlingar oberonde, värde i förhållande vare sig till landets gna öfriga mynt eller till främmande länlers, för framtiden låter hos sig förfärdiga nynt, som till halt och vigt samt följaktligen ifven till värde öfverensstämma med myntsorter, hvilka redan ega gångbarhet i en be;ydlig del af Europa. Dessa nya svenska suldmynt skulle väl på den inländska markraden utöfva lika ringa inflytande, som nu lukaterna, men deremot i internationelt hänseende ega en användbarhet, som de sistnämnda mynten alldeles sakna. Till denna fördel kommer äfven den, att, i händelse Sverge framdeles finnes böra omfatta ett myntsystem på de af nästlidna års konferens godkända grunder, ett nu fattadt beslut om prägling af 10-francsoch 25-francs-stycken guld skulle för öfvergången till ett sådant system utgöra ett förberedande steg, som bör underlätta dess genomförande bland annat genom den bekantskap med det franska myntvärdet, som medelst de nya guldmynten skulle här i landet beredas, under det på samma sång ett dylikt beslut icke kan i någon mån försvåra bibehållandet af det nuvarande myntsystemet, derest sådant pröfvas vara för oss indamäålsenligast. För att med all erforderlig noggrannhet angifva 10och 25-francs-styckenas svenska vigt pågå för närvarande hos vetenskapsakademien jemförelsevägningar, hvilkas afslutande kan med säkerhet påräknas att ske under innevarande månad, emellan svenska skålpundet och franska kilogrammen. Enligt nu tillgängliga sannolikhetsberäkningar skulle 10-francs-stycket väga 75891000000 skålpund eller 75,89 korn, och 25-francs-stycket 189731900000 skålpund eller 189,73 korn. Då, på här ofvan anförda skäl, den föreslagna förändringen af guldutmyntningen i riket synes icke kunna blifva annat än gagnande, och då, i fall densamma antages samt följaktligen myntguldet bestämmes till en hall af endast 999:000 skedning, enligt hvad vederbörande upplyst icke lärer behöfvas föl annat till förmyntning inlemnadt guld än sådant, som är osmidigt, vill K. M:t härmec i nåder föreslå riksdagen, att, med upphäfvande af hvad K. Förordningen den 9 Ma 1835 angående myntfoten innehåller om utmyntning af guld, må i detta hänseendt stadgas: 1:o att af guld utmyntas följande myntstycken, nemligen ett af det guldvärde och den vigt, som vic ofvanberörda jemförelsevägningar befinnes nog grannt motsvara det genom myntkonventionen den 23 December 1865 af Belgien, Frankrike, Italien och Schweiz antagna tio-francsstycket, samt . ett af det guldvärde och den vigt, som med tillämpning af samma konventions be. stämmelser, noggrannt motsvarar tjugufen francs; börande de utrönta svenska vigtbestämnin. garne införas i den författning, som kan blifv: i ämnet utfärdad; 2:0 att dessa guldmynt skola innehålla Ni delar rent guld mot En del koppar eller hafv: en halt af 900,000, hvilken blandning kalla myntguld; 3:0 att remedium i halt får utgöra på hvarj skålpund myntguld två ett tusendedels skål pund vare sig öfver eller under den bestäm da halten, samt remedium i vigt för hvart dera slaget af guldmynt likaledes två e tusendelar, öfver eller under, på hvarje skål und; P 4:0 att å guld, som till utmyntning inlem nas, skall myntskatt afräknas med det belopF K. M:t må ega bestämma, dock icke öfve tre tiondedels progent hvarjemte skedarelö bör, enligt gällande föreskrift, erläggas fö guld, som är osmidigt.