STOCEHOLM den 18 Mars, WDecharge-betänkandet. Konstitutionsutskottets memorial angåend fullbordad granskning af deistatsrådet förd: rotokoll är sedan nägra dagar tillgängligt Samrarnes förestående behandling af dett: vigtiga dokument motses denna gång mer lifligare väntan än vanligt. Och detta e blott derföre, att det äri hög grad betydelse: fulla ämnen, som konstitutionsutskottet anmält till riksdagens pröfvande uppmärksam: het; utan ock af det skäl att detta ärende: afgörande i andra kammaren måste komm: att kasta ljus öfver mycket, som hittills varit oklart, gifva begränsning och form åt et och annat, som af hvarjehanda skäl hållits no; obestämdt, samt lägga i dagen huru man p: vissa håll uppfattar det inbördes förhållandet mellan personer och saker, mellan privat: konsiderationer och principer. Ja, vi misstaga oss säkerligen ej i vår förmodan, at det stundligen växande intresse, hvarmed allmänheten afbidar detta utslag, väsentligas beror af insigten om, att det blir afgörande för andra kammarens ställning i förhållande både till regeringen och folket, såsom ock föl ställningen och maktfördelningen inom kammaren sjelf. Konstitutionsutskottet har ej funnit anled: ning förekomma att mot någon konungen: rådgifvare tillämpa 106 R. F. På samma gång den önskan och förhoppningen, att der nämnda grundlagsparagraf stadgade juridiska ansvarighet måtte få räknas tillhöra en förfluten period, är helt naturlig och berättigad äfven derför, att ett sådant förhållande skulle innebära ett kraftigt vittnesbörd om len makt de konstitutionella grundsatserna tillkämpat sig, kan man ej undgå att inse och betona, att ett sådant resultats för framtiden betryggade bestånd i hufvudsaklig mån har sin förutsättning deri, att den politiska unsvarighet, hvarom nästa paragraf i vår rämsta grundlag talar, blir en full sanning och att konstitutionel sed kommer att fylla vristen i konstitutionella institutioners vVerkande kraft. Det är fyra rådgifvareåtgärder konstitu;ionsutskottet ansett sig böra hos riksdagen unmäla. Regeringen har tillåtit åtskilliga till edamöter af riksdagen utsedda embetsmän utt, under den tid de såsom riksdagsmän äro hindrade att sina embeten förvalta, uppbära ina löner oafkortade, samt anslagit arvoden ef allmänna medel till vikariers aflöning; on har vidare befriat tre i Stockholm bosatte embetsmän, som tillhöra andra kamnaren, från skyldighet att till vikariers aföning bidraga med mer än en åttondedel af let lönebelopp som motsvarar den tid rikslagen varar; samt åt en provincialläkare, som sistlidne riksdag var ledamot af första xammaren, beviljat ett anslag, motsvarande välften af hans lön under samma tid. Utkottet yttrar i denna första anmärkningsunkt, hvad första kammaren angår, att 12 RR. O. satt dess ledamöters rättighet att afäga sig riksdagsmannauppdrag i närmaste amband med skyldigheten att utan arvode ullgöra detsamma, och sålunda tydligenthänisat till nämnda rättighet såsom en utväg utt befria sig från uppdraget. Också lärer nan vara nödgad att medgifva att, om ock ankarne kunna vara delade om det stadandes lämplighet, som nekar första kammaens ledamöter arvode, detta grundlagsbud, å länge det består och såvida det dermed fsedda syftemålet skall vinnas, ej får kringås genom ett förfarande sådant som det-af tskottet armärkta. Hvad angår andra kamnaren, anför utskottet att, då 23 BR. 0. ika för alla bestämt ersättning åt dess ledanöter, ehuru naturligtvis Faktiskt den enes konomiska uppoffringar måste bli större än jen andres, och då någon ytterligare ersätting för möjliga indirekta förluster, som rikslagsmannakallets utöfning kan ådraga en cke i tjenst varande riksdagsman, ju ej kan f allmänna medel honom tilldelas, något käl ej finnes att häruti framför andra gynna mbetsoch tjenstemän; — en anmärkning, vars riktighet synes oss svårligen kunna red hållbara skäl bestridas. I sin andra anmärkningspunkt omnämner tskottet det egendomliga förhållande, att . M:t i kommandoväg, således i närvaro ndast af dåvarande föredraganden, förklarat g vilja framdeles bestämma reseoch trakumentsersättning åt tvenne till ett öfningsger vid Petersburg afsända officerare. Utottet erinrar, att i kommandoväg ej böra ehandlas andra ärenden än sådana, som afse na verkställighetsåtgärder, och att de med ;t kommandomäl sammanhängande frågor af mnan natur ingalunda böra, såsom med nyssimnda anslagsfråga varit händelsen, i komandoföredragningen inblandas och i hufvudk så afgöras, att ärendets slutliga behandng i statsrådet nedsjunker till en tom foralitet. Ojemförligt vigtigast är emellertid den edje af de rådgifvareåtgärder, utskottet anält. Sedan hos Stockholms stadsfullmäkge den 13 Juni 1866, då ett af deras bedningsutskott tillstyrkt köp af vissa tomter I afgörande förekom, voteringen utfallit ed 41 ja mot 39 nej, men stadsfullmäktige rpå genom särskildt beslut förklarat, att rslaget, såsom afseende anslag till ett nytt idamål, ej kunde i strid med 23 af för