dels beträffande Ömans tragiska lefnad och rättegång, dels rörande de religionsmål, hvilka förekommo under åren 1738 till och med 1768 och handlades gemensamt eller hvar för sig, af Svea och Göta hofrätt, samt af Stockholms och Upsala konsistorium, hvilka myndigheter biträdde hvarandra, dock med olika nit, för att stäfja de svåra och villfarande lärosatser i religionen, som af ett stort antal personer dels utspriddes, dels hyllades. En egenhet, som vi i förbigående vilja framhålla, är, att ehuru flera olika religionssekter uppkommo, hvilka alla af statskyrkan och myndigheterna åtalades, och således alla med fog kunde betrakta sig såsom förföljda, hade dock dessa sekter ingen fördragsamhet med utan uppträdde ofta fendtligt mot hvarandra. , Uppslaget till den rättegång, hvari Öman utgjorde en af parterna, var en från pastorsembetet i Bro socken af Upsala län i slutet af Oktober 1739 till konsistorium i Upsala jord anmälan, hvilken till konsistorium i tockholm remitterats, och som föranledde sistnämnda konsistorium att med en underd. skrifvelse till K. M:t ingå, hvaruti anfördes, att en konduktör v. Strokirk och en student Rosin jemte flera andra för deras irriga lärosatser och villfarande meningar i vår evangeliska lära noterade personer skola obehindrade fara omkring i landet och här och der uti orterna utsprida skadliga villfarelser samt förstöra menlöst folk och förarga Guds församling, hvarpå såsom ett bedröfligt bevis anfördes, att de nyligen i Bro socken hade intagit och besmittat ett hederfigt hus, så att föräldrarne derstädes ej velat tillstädja att deras eget barn blef christligen döpt. På grund af denna angifvelse befallde K. M:t i bref den 29 November 1739 Svea hofrätt att saken med all skyndsamhet Upptaga, ransaka och afdöma. Om denna ransakning omedelbart utfördes af Svea hofrätt ha vi ej kunnat erfara, emedan, såsom ofvan blifvit nämndt, protokollerna brunnit upp, men af Stockholms konsistorii protokoll för den 25 Febr. 1741 inhemtas att Svea hofrätt den 28 nästföregående Januari meddelat utslag öfver några med villfarande lärosatser i religionen behäftade personer och föreskrifvit att vissa i hufvudstaden sig uppehållande personer, nemligen skomakaregesällen Simon Öman och jungfru Utterbom, tre andra jungfrur, två snickaregesäller och studenten Kullander, skulle genom konsistorii föranstaltande af hufvudstadens presterskap undervisas: hvaremellertid Uman och Utterbom fortfarande skulle i fängelset förblifva för att af presterskapet flitigt besökas och tjenligast undervisas, och skulle något underhåll dem af publiquen bestås.. Samma dag detta utslag delgafs konsistorium u ppkom öfvervaktmästaren Grafbom och meddelade att Öman förvarades under gamla Rådstufvan frampå Stortorget och jungfru Utterbom på Gillstufvan efter som der var godt utrymmex. onsistorium beslöt anmoda presterskapet i S:t Nikolai församling att göra sitt bästa för den anbefallda undervisningens meddelande. 2 Vid slutet af Maj månad samma år anmälde preses i konsistorium att S:t Nikolai församlings presterskap med all flit sökt undervisa Öman och Utterbom, men beklaglien utan all framgång, emedan de med stor fallstarrighet sina satser vidhållit, och hemställde preses om ej de öfriga församlingarnes presterskap skulle anmodas biträda med Ömans och Utterboms undervisning så att k. hofrätten icke måtte med fog kunna öfver någon indolence klaga. Vidare förekommer ej i konsistorii protokoller förrän ett år sednare (den 22 Juni 1742) då konsistorium mottog en skrifvelse från hofrätten, hvari meddelas: att vice fiskalen Ringborg den 27 nästföregående Maj besökt både Öman och Utterbom, då den förre uppgifvit att han väl i förstone några gånger påhelsats af nåEn bland Storkyrkans prester under det han ölls fängslig under gamla Rådstufvan, men icke sedan den 26 Maj året förut och sedan han vid jultiden derefter blifvit till Kastenhofshäktet förflyttad; och Utterbom att hon endast en gång på ett års tid hade besökts af någon prest; derest dessa uppgifter voro sanningsenliga, så vittnade de om en märkelig underlåtenhet (hos presterskapet) för dessa villfarande personers erfordrade flitiga undervisning,, anmärkte hofrätten, som förnyade sin förut gjorda uppmaning om de begge fånarnes undervisande,. HSju dagar efter det enna skrifvelse af konsistorium inhändigåts företrädde fem prester och på tillfrågan upplyste att de hvarför sig besökt fångarne. Öman : hade bemött kominister Fjellström och mag:r Busk vid första besöket xmed mycket ovett, så att samtalet merändels gått derpå ut att försvara sig mot hans svåra tillvitelser; andra gången hade de hemtat honom upp i kyrkan, då dei tre samfällda timmar med honom talat, hvarvid han visat sig mera saktmodig, samt i ett och annat mål erkänt sin felaktighet, dock likväl ständigt förekastat, att hvad de förehöllo honom härflöt utaf deras vid akademien inhemtade kunskaper, men ingalunda af den helige Andes drift. Samtidigt dermed hade de sagt sig villigt skola besöka honom när han så åstundade, hvarpå han svarat att han ganska väl kunde vara dem förutan, och skulle således alls icke åkalla dem. Komminister Sundius hade esökt jungfru Utterbom, men funnit henne ganska hårdnackad, så att med henne föga eller intet stått att uträtta. (Forts. följer.) 1) Den egendom i Bro socken, der de villfarande lärosatserna hyllades, tillhörde hofoch jagtjunkaren Jacob Gripenstedt och dess fru, fri