En vacker hufvudstad 1 ett litet iand. Liksom då uppå en molnhöljd himmel, vic den framträdande solens ljusblick en i rik färgskiftning glänsande regnbåge uppspringel -— så helsar oss också ofta på historiens blad midt idland scener af nöd hos ett hårdtpröf. vadt folk, en ljusglimt af ett högre lif, er regnbåge i de gladaste färgtoner. Den gamle Noak hade icke så orätt i sitt allegoriske antagande. Dessa glada ljusglimtar i ett folk: historia, dessa färgrika regnbågar, vid hvilka öga och själ gerna hvila och ur hvilkas skimmer de hemta ny lifskraft för bildningens ofta flämtande lampa, de äro i sanning er borgen för att jordens folk icke äro ämnade att dränka sin tillvaro i nödens tåreflod, En sådan regubåge på det finska folkets nu töckenoch molnhöljda himmel är det fattiga Finlands vackra hufvudstad, det ljusspridande och förhoppningsfulla Helsingfors. Fa städer i norden ha, då mani tager med i betraktande de poftiska, sociala och merkantila förhållandena, så hastigt blomstrat upp, som det visserligen ibland storstäder icke stora Helsingfors, men hvilken dock på intet vis numera kan rubriceras såsom en stor småstad. I de europeiskt-nordiska länderna har det öfverhufvudtaget visat sig att det ingalunda är invånarantalet i en stad, som betingar dess betydelse, vare sig i nationelt eller politiskt hänseende. Folkkarakteren i nordens civiliserade länder är i allmänhet i förhållande till det yttre lifvets vilkor intensivare än söderns. I det sociala lifvet göra sig i norden i allmänhet samma driffjedrar gällande som i det politiska, nemligen öfvertygelse och ihärdiget. Utan ett lugnt medvetande om sin sändning, vore nordens folk icke mäktige nog att upprätthålla sin frihet. Utan ihärdighet. viljan egde de icke nog kraft att, ehuru jemförelsevis fattige på materiella hjelpmedel, kunna uthärda täfian med mera lyckligt lot