Några ord rörande koralbokens omarbetning. Uti Aftonbladet för den 18 Januari finnes en artikel införd med öfverskrift: Om orgel spelarnes fria fantasier och en förbättrad koral musilk hvilken först för några dagar sedan! kommit till min kunskap. Jag ber att få genmäla derå följande: Hvad organisternas egenmäktiga tillägg af mellanspelen beträffar, skall säkert hvarje upplyst vän af koralmusik instämma uti ofvannämnde artikelförfattares klandervotum. Men, om också koral-mellanspelen måste i allmänhet ogillas, få dock ej de så kallade fria fantasierna obetingadt fördömas. Ett preludium, utfördt med känsla och smak skall säkert ej misshaga om tid och rum lämpas efter kyrkans förhandenvarande omständigheter. Gerna medgifves att en och annan organist förökar sitt syndaregister genom våldförandet af våra hörselorganer medelst difforma och skelettartiga improvisationer... dock dylika tålamodspröfvande tilltag kunna ju med lätthet af församlingen undanröjas. Artikelförfattaren säger vidare: att nio tiondelar af de Haeffnerska koralerna bli till den grad meningslösa och tråkiga, att de omöjligen kunna lifva eller ens underhålla någon andakt... ett dylikt resonemang är ej öfverensstämmande med den allmänna åsigten. Utomdess, med hvad rätt skulle nationens kyrkliga sångområde och trehundraåriga vanor kunna inkräktas? I landsbygdens kyrkor sjungas många koraler, hvilka nästan aldrig nå hufvudstadens kyrkobesökandes öron. Hvem vågar derföre klandra den olika smaken när den ej strider mot andaktens bud?... Jag kan emellertid mycket väl begripa, att grundfärgen uti våra koraler, nemligen en blandning af vemod och fröjd, hos mången af nutidens ytligare musikvänner saknar genklang. Stödjande mig på alla framstående förfat tare af koralmelodier, hvilka under loppet af århundraden skattat sina varmaste inspirationer och bästa krafter till ä förädlande, vågar jag således är just nämnda grundfärg som riktigast motsvarar bibelns andemening. Jag är deremot beredvillig medgifva att i vår nuvarande koralbok finnas nägra sånger, hvilka ej allenast äro betydelselösa utan äfven ej öfverensstämmande med psalmens andemening ... dock uteslutas far derföre ingen, emedan de utg nationens egendom ... men vid sidan af de böra hänvisningar till andra och mera roli giöst upplyftande sånger förefinna. Såframt jag ej missminner mig r professor Geijer någonstädes, att det finnes en återgång som är god — nemligen återgången till sig sjelf. Jag ber att få tillämpa denna sats på koralbokens omarbetnivg. Skulle följaktligen, såsom artikelförfattaren föreslår, nio tiondedelar af Haeffnerska koralerna utmönstras och ersättas genom nykomponerade, så kunde vi möjligtvis (?) tå en produkt af nutidens musikriktning, hvilken kanske för några år torde delvis tillfredsställa. Men, innan decennier skridit till ända, skulle troligen återigen nya rop höras, med begäran att nio tiondedelar böra kasseras... och hvar stanna vi da slutligen? Grunddragen för vår religion få ej underkastas dagens flyktiga tycken och heller ej de kyrkosänger, hvilka sällskapat med henne sedan ärhundranden. Låtom oss således återgå till våra gamla sånger, så vidt som möjligt, men detta oaktadt på omsorgsfullaste sätt omhulda dem med den renaste och vackraste harmoniska skrud samt sätta dem uti ett tonläge, hvilket motsvarar det nordiska folkets resurser. Jag ryggar ej tillbaka att lägga yxan vid roten, när sångens beständsdelar äro murkna; dock flertalet af våra koraler innehålla så mycket skönt och stort att de måste alltid bibehålla sin betydelsefulla plats, äfven under kommande sekler. Vid slutet af denna månad aflemnas till musikaliska akademien 4:de och 5:te häftet af nya koralboken, innehållande sångerna n:r 37 till 60. Såsom varianter äro bifogade åtta nya, eller här ej kända koralmelodier. Stockholm Mars 1868. Franz Berwald.