het att finna en öfvergång från det ena ämnet till det andra. Nu skulle jag vilja tala om skydds-, arbetsoch försäljningsmagasinet i Benikebrinken n:r 29, men hur komma dit från teatern? Jo tyst, jag tar den projekterade bron öfver Norrström till öfvergång och uttalar på samma gång en önskan att ej behöfva gå ända ned till Tegelbacken för att komma till staden. Tänk hur mycket närmare är det ej att från Dr pott ninggatan gå öfver till Mynttorget, när ma; från teatern ämnar sig till Benik Cebrinken? Jag behöfver väl knappast fråga om ni behöfver några gagneliga artiklar? IHvita varor, strumpor, gängkläder och skodon kunna användas i alla hushåll, och om ni också icke behöfver dem så köp ändå för att lindra de fattigas behof. Dessutom är det ju en ren fördel att köpa något i skyddsmagasinet Benikebrinken 29. Varan är billig och det goda ändamäalet gör att man tycker den jaa mång dubbelt bättre än någon annan. Ett par ullstrumpor derifrån vä från foten ända upp till hjertat, en barnklädsel ger bröd åt några hungriga små, och köper ni ett par kängor, så skänker ni på samma gång glädje åt en fattig skoarbetares familj. Så sällsynta fördelar skola helt säkert besegra äfven de mest egoistiska funderingar, och hoppas jag i nästa krönika kunna få meddela att lagret blif vit utsåldt på några dagar och att köpare infunnit sig i sådan mängd, att man för undvikande af trängsel nödgats bilda kö i den smala Benikebrinken. i Richard.