Det finns ett namn som när det nämnes verkar som ett vaknande samvete. Man spritter till af smärta och själen fylles af brännande samvetsagg som ropa ve! liksom hade man varit delaktig af ett fasansfullt brott. Detta namn är Polen! Då man hör detta ord, som är förenadt med det förfärligaste af alla mordhistorien eger att uppvisa, tycker man sig stå bland de medbrottslige derför att man icke höjt sin arm mot tyrannen och blandat sitt blod med de förtrycktes. Hjertat klappar fortare, blodet sjuder, handen griper efter ett vapen och en ljungande förbannelse mot väldet stiger upp på läpparne. Det är i en stund som denna man utan beräkning offrar allt för friheten. En sådan stund hade ni helt visst då ni läste polackarnes manifest på hundrade årsdagen af det förfärliga sekel martyren vridit sig under bödlarnes bajonetter. Och innan entusiasmen åter gick att gömma sig i hjertats djupaste vrå tyckte ni er kanske höra de susande vingslagen af Nemesis, som kommer att med tordönsröst förkunna: Nu är vedergällningens dag! Men knappt har rodnaden på edra kinder bleknat för hvardagslilvets vindar förrän ni börjar gnola: Hvad angå dig Polens affärer och så går ni ut för att söka er ett nöje. För ombytes skull vänder ni era steg till riksdagens hus för att höra på en debatt. Det är visst sannt att debatterna nu för tiden ofta äro så sorgliga, att reforernas och framåtskridandets vänner äro rdiga att sätta krusflor på hatten när de erfara hur representanters öfvertygelse vänder sig likt väderflöjeln efter den vind som blåser; men ibland äro gubbarna vid godt humör och då kan man till och med få höra ett godt skratt inom de värda kamrarnes väggar. Häromdagen ville man beskatta alla herrar cigarrökare, för att på det viset skaffa staten en behöflig inkomstkälla. Men man kunde icke komma öfverens om sättet. Ett förslag var att sätta en pappersstämpel på hvarje cigarr, men det strandade mot några cigarrökande medlemmars fina smak, ty man fruktade att pappersstämpeln skulle kunna ifva någon bismak åt den fina cigarren. ön annan medlem ville gerna genom en skatt på cigarrer förminska missbruket deraf, e missbruk som enligt talarens åsigt gått så långt, att man mången gång är frestad att tro pojkarna komma till verlden med cigar ren i mun; men icke heller denne talar kunde lösa frågan om sättet, om man skul klistra ett frimärke på hvar cigarr eller on cigarrerna blott skulle få säljas i stämpla aket. Men fastän herrar cigarrökare fö tillfället sluppo undan med bara förskräcke sen, så hafva de icke mycken säkerhet för framtiden, ty nästan alla vore ense om att nästa skatt som kommer att läggas på den redan försvarliga bördan skall blifva en allmän tobaksskatt, som således kommer att drabba äfven pipans och snusdosans vänner. Sedan den första Mars är det bara folket som roar sig, ty hofvet har fatt sorg. Den gamle Ludvig, f. d. konung af Baiern, har ått att söka upp de idealer han svärmat för i lifvet. Första gången jag såg den gamle konstvännen var i det tempelrika Mänchen. Han var en skrumpen gubbe, men satt till häst som en aderton års pojke, och med leende min nickade han åt de kära ölborgarne, som han sökt väcka till ett bättre lif genom sitt konstsinne. Ånnu på sista tiden var kung Ludvig omgifven af en lifvakt af målare, skulptörer och arkitekter, som samlat sig kring vår tids Augustus. Heder åt monarkens minne som konstens beskyddare, sin hufvudstads förskönare och grundläggare af den skola som länge gått i spetsen för Tysklands målarkonst! Nu vända vi tillbaka från vår utflykt till Sydtyskland och gå direkt till. Dramatiska teatern för att lära något af Fruntimmersslolan. Det var längesedan ett stycke af Moliöre blifvit så väl upptaget af publiken. Applåder och inropningar och deremellan de hjertligaste skratt. Man tjust öfver det sätt hvarpå Agnes (fru Kinmansson) narrar sin gamla tillbedjare Arnolphe (hr Stjernstöm). Den kärlekssjuke gubben tror sig så innerligen säker på sitt lilla oskyldiga lamm, men vaknar med förskräckelse då Si FIS so a han första gången hör att en yngre älskares suckar trängt fram till den lilla oskulden och väckt henne till medlidande med den arme som hon tillfogat ett dödligt sår. Arnolphe lugnar sig dock snart sedan den sköna lofvat att kasta sten på rivalen om han vågar närma sig, men den gamle svartsjuke tvken glömmer att kärleken uppfostrar, och det synes bäst då den sköna kastar på den unge mannen en sten omlindad med en kärleksbiljett. Med glädje helsar publiken sin gunstling, hr Stjernström, och lifligt bifall skänkes fru Kinmansson för hennes lyckade spel. Agnes roll kommer engång att räknas bland denna skådespelerskas förnämsta triumfer. Och sö deles den scen der hon i äktenskapets långkatekes med darrande röst uppläser de bud, som lära hur en äkta maka bör vara, och hur farliga de unga karlarna äro, som då de ett smultrongifva, minst ett päron vilja ha tillbaka. På Södra teatern har Storhertiginnan ater vaknat till lif, men kommer troligen snart att efterträdas af ett par andra välbekanta damer Frun d stånd och frun i ståndet. Publiken kan också bereda sig på att få se hur det går till I Helsinglend, ty detta nya folkstycke lär stå på den närmaste dagordninen. : I Hammers salong firar man hvarje afton En bröllopsfest i Wingåker, der representanter från alla Sverges provinser uppträda med sång och dans. Denna teater ämnar också bjuda på en nyhet, ett svenskt original med namnet En Johanneafton i Finland. Sedan man på nya teatern nedlagt den glada komedien För Petterssons skull, så går publiken nu för Petterssons skull till Vaudevilleteatern. När hr Pettersson spelar Ajax som söker sin tvätterska kan man vara säker om ett godt skratt, och det är ju allt hvad publiken nu för tiden begär. Bakor Vaudevilleteaterns kulisser talar man för närvarande om en kommande kassapjes, som skall bära den pikanta titeln: Stockholm nattetid. Det bör blifva ett intressant studium för alla som hafva för vana att sofva om nätterna och således icke veta hur hufvud staden då tar sig ut. Det enda man skulie kunna frukta är att författaren skall lata det mörka ämnet inverka på sig och måla allting i svart. men f JT lär icke wi nå