prIOpUSILOHEN alsetll. II. CX. STGlvC Malactström sökte visserligen öfvertyga äfven denna kammare att några andra indragningar och inskränkningar i vår diplomatiska representation i utlandet ej borde ifrågakomma; men de motsatta åsigterna, förfäktade af hrr Lilfoeranta Key, Hierta, C. A. Larsson och önnberg gjorde sig deck hos kammaren gällande. Debatten fördes denna gång med mera lenhet i formen än förlidet år da samma ämne var under behandling, Lenhet i formen var deremot icke det kavrakteristiska draget i den öfverläggning, som upptagit större delen af andra kammarens förmiddagssammanträde i dag. Tvärtom påminna vi oss knappast någonsin ha hos oss bevittnat någon riksdagsförhandling, under hvilken så många skarpa, till en del personliga, hugg vexlats, som under denna öfverläggning. Frågan rörde ett af K. M:t begärdt och af statsutskottet tillstyrkt anslag af 22,800 rdr till en laboratorlibyggnad å Ladugårdsgärde. Debatten öppnades af hr John Ericson, som motsatte sig anslagets beviljande på den grund, att han ansåg ett etablissement, sådant som det ifrågavarande, böra förläggas på en ort med ett centralt och skyddadt läge, och ej på en punkt, hvilken, såsom Stockholm, kan blifva utsatt för en fiendes första anfall. Denna åsigt biträddes af hr Adlersparre, som förklarade sig bittert ångra, att han, då frågan om anläggning af en verkstad för tillverkning af kopparpatroner å Marieberg vid förra riksdagen förevar, icke hade uppträdt emot förslaget. Han ville dock nu söka förebygga att man fördjupade sig vidare på denna oriktiga väg. För här förlagda artilleristyrkas hvardagsbehof, för hvilket hr krigsministern anmärkt att byggnaden hufvudsakligen afsågs, ehuru den tilltagits så stor att den äfven skulle kunna inrymma den större arbetsstyrka, som behöfde användas vid en mobilisering, ansåg hr Adlersparre vara tillsvidare tillräckligt sörjdt då för fjorton dagar sedan till landtartilleriet blifvit aflemnadt ett skärgårdsartilleriet tillhörigt laboratorium, hvilket hr A. trodde sig veta icke behöfde på länge af skärgårdsartilleriet reklameras. Denna sista af hr Adlersparre lemnade upplysning föranledde först hr Björek och eedan äfven andra statsutskottets ledamöter, såsom hrr Posse, Ifvarson och Key, att förklara det de vid sådant förhållande icke ansågo sig böra hålla på statsutskottets förslag, utan förenade sig i yrkandet om afslag, hvilket äfven biträddes af flere andra kammarens ledamöter. Under den följande debatten, hvars många pikanta episoder vi blifva i tillfälle att omförmäla först i det utförligare referat vi i morgon skola lemna, tycktes man temligen allmänt medgifva behofvet af ett laboratorium härstädes för artilleriets löpande behof; men en meningsstrid uppstod derom, huruvida detta behof kunde anses fyldt genom den af hr Adlersparre omförmälda öfverlåtelsen. Såväl hr krigsministern, som statsrådet frih. af Ugglas ansägo detta icke vara förhållandet, till stöd hvarför de dels anförde att det vore tvifvelaktigt huru länge skärgärdsartilleriet kunde undvara sitt laboratorium, dels uppläste ett yttrande i statsrådsprotokollet om byggnadens bristfälliga skick. Andra talare anmärkte likväl härvid, att detta yttrande afsåge artilleriets egen laboratoriebyggnad, icke den af skärgårdsartilleriet lånade, och i denna punkt kunde man ej komma till full klarhet, helst som statsrådet Abelin med anledning af en af friherre Liljencerantz framställd direkt interpellation, förklarade sig ej vara i tillfälle att härom lemna bestämd upplysning samt derföre instämde i det efter hand af många talare framställda yrkandet om återremiss för att vinna en utredning, som nu påtagligen saknades. Det var under det debatten sålunda utvecklade sig som från flere håll riktades skarpa förebråelser mot statsutskottet för det outredda skick i hvilket det lemnat ärendet ifrån sig. Isynnerhet uttryckte några ledamöter, och såsom oss synes med rätta, sin förvåning öfver hr Björcks yttrande, att utskottet ansett sig kunna tillstyrka anslaget, oaktadt man hyst tvekan om dess lämplighet, under förhoppning att man i kammaren skulle af den som vederborde erhålla de för dess bedömande nödiga upplysningar. Icke utan skäl anmärktes, att det väl måtte vara utskottets skyldighet, likasom det är dess uppgift, att just införskaffa alla till buds stående upplysningar innan utskottet afgifver sitt yttrande. Såvidt vi kunnat fatta, lärer väl detta vara ändamålet med ärendenas förvisning till utskott. Naturligtvis sökte utskottets ledamöter försvara sig mot angreppen, och grefve Posse stödde sig dervid hufvudsakligen på dena omständigheten, att den tilldragelse (öfverlemnandet af skärgårdsartilleriets laboratorium), hvilken nu föranledde honom och andra att frångå utskottets förslag, timat efter sakens behandling i utskottet. Hr Bergström fann sig likväl föranlåten yttra, att utskottet visat sig så vacklande och osäkert samt behandlat saken så rent ut sagdt lättsinnigt, att en återremiss var högst nödig. Hr Key tog sig häraf anledning yttra, att en föreående talare hade bredt temligen tjockt på 1 tillvitelser mot utskottet, men om han dervid betett sig något klumpigt, så borde detta icke förvåna, ty man kunde icke vänta af björnen att han skall vara dansör. Hr Hedlund replikerade härpå, att om man ej finge tillvita björnen för klumpighet, så vore klumpighet deremot alldeles icke passande för en dansmästare. Hr Key tog slutligen än en gång ordet, enkom för att förklara, att han 1 allo instämde i hr Hedlunds yttrande, och detta så mycket hellre, som han ej ville bestrida honom företrädet såsom solodansör. Vid detta sista yttrande tycktes församlingen börja finna att mar fått nog af dylika glåpord, ty temligen starka hyssningar förspordes. Resultatet blef, att vid anställd votering afgåfvos 88 röster för afslag, mot 74, som voro för äterremiss. Frågan lärer således blifva föremål för gemensam votering, enär första kammaren bifallit anslaget.!De för ärendets bedömande erforderliga upplysningarne torde väl dessförinnan kunna anskaffas och bringas till ledamöternas kännedom. Med särdeles tillfredsställelse anmärka vi pu krigsministern vid föredragning i andra kammaren af frågan om gevärsanslaget meddelade den upplysning, att numera blifvit införskaffade maskiner, som kunna borra mastiva Hninäimnan Ach att cädana ämnan af ond