tillåtit sig att högljudt klaga öfver slöseriet med statens medel under första hufvudtiteln, få i evighet vänta på någön reduktion af denna hufvudtitels anslag, skulle än statens tillgångar blifva så medtagna att medel saknades för alla andra, äfven de heligaste och dyrbaraste fosterländska intressen. Så illa lärer det väl dock ej vara bestäldt, och det visade sig också i dag att 51 af andra kammarens ledmöter trodde att det verkligen kan låta sig göra för representationen att taga de ifrågavarande behofven under ompröfning, och vi tro det icke vara alldeles otänkbart att denna minoritet kan en dag blifva majoritet, och det icke blott inom andra kammaren, utan äfven inom riksdagen. Vi böra emellertid nämna, att hr Björck medgaf, att ett initiativ i frågan kan komma äfven från representationen, men dock endast i form af en begäran om undersökning. Till hvilket resultat man på den vifen kan hoppas komma, derom må man, med Iedning af erfarenheten, söka bilda sig en föreställning. De ifrigaste motståndarne till en nedsättning af civillistan voro föröfrigt grefve Posse och frih. Gripenstedt. Den förstnämnde af dessa talare tilltrodde sig kunna förklara, ätt det förr fordrades mod att anfalla civillistan, nu vore sådant snarare feghet! Vi tro att. den mycket lojala stämningen inom kammaren kraftigt vittnade mot detta förolämpande omdöme om dem som trott att sparsamheten med statsmedel borde yttra sig icke blott i ord, och att, om den skulle vinna tillämpning i handling, man icke borde förbise det område, der det största slöseriet med statsmedel eger rum. Det fordras tydligen ännu ganska mycket mod för att beröra detta ömtåliga ämne i en församling med: sådana tendenser. Menade hr grefven åter, att det icke fordras så mycket mod för att yrka nedsättningar å första hufvudtiteln derföre, att de som göra det veta sig ha stöd af landets allmänna mening, så tro vi visserligen att han deri kan hafva rätt. Både grefve Posse och frih. Gripenstedt tycktes för öfrigt benägna, att betrakta hofhållningsanslagen på samma sätt som de löneförmåner, som en gång blifvit en embetsinnehafvare tillförsäkrade. Båda bestredo också, att något korresponderande förhållande skulle ega rum emellan monarkens åsigter och civillistan; men den sistnämnde af dessa talare fann sig dock böra göra, äfven han, en antydan om, att en nedprutning skulle vara om ej otacksamt, åtminstone ogrannlaga mot den, som framlagt representationsförslaget. Sedan öfverläggningen var slutad, begärde hr Jöns Pährsson votering. Några röster hördes uppmana att afstå från denna begäran och talmannen framställde äfven den nog ovanliga frågan, huruvida yrkandet om votering vidhölles, Att voteringen hade sitt ganska stora intresse visade utgången, ty, såsom vi ofvan nämnt, räknade den minoritet, som röstade för återremiss, det med hänsyn till de skedda vädjandena till tacksamheten och de för bifall talande ledamöternas ställning och inflytande, ganska aktningsbjudande antalet af 51 ledamöter, mot 113, som röstade för bifall till den nu gällande staten. Första kammaren har bifallit statsutskottets förslag i afseende å första och andra hufvudtitlarne. Med afseende å tredje hufvudtiteln ansåg sig kammaren icke kunna följa utskottet på det lilla steg, som det velat taga utöfver hvad som i fråga om besparingar å denna titel föreslagits i statsverkspropositionen, hvilken i denna del af kammaren bifölls med 55 röster mot 36, hvilka sistnämnda röstade för utskottets förslag. Andra kammaren har endast genomgått tre punkter af utlåtandet om andra hufvudtiteln, De afstyrkande yttrandena rörande motionerna om indragning af en division af högsta domstolen och af presidentsembetena i hofrätterna ha blifvit bifallna; men deremot afgaf kammaren genom en med 109 röster mot 19 besluten återremiss en kraftig opinionsyttring för krigshofrättens indragning.