TAM men i fråga om alla de öfriga artiklarne stannade kamrarne i olika beslut, i det första kammaren biföll, men den andra afslog utskottets förslag. En visserligen icke betydlig, men afgjord protektionistisk majoritet i andra kammaren hade nemligen tagit tilllösen, att tulltaxan ej borde röras, och så förkastades bevillningsutskottets förslag, oaktadt de påtagligen afsågo att bereda direkta lättnader för näringarne, hvilkas talan protektionisterna förmäla sig föra. Frågorna komma nu att blifva föremål för gemensam votering af båda kamrarne, och det är att hoppas att den af första kammaren omfattade liberala åsigten dervid skall blifva segrande och näringarne således icke gå miste om de fördejar, som bevillningsutskottets förslag afsett att åt dem bereda. Den vigtigaste förändring i tullagstiftningen, som vid denna riksdag blifvit ifrågasatt, återinförandet af utförselstull på virke af mindre dimensioner, har af bevillningsutskottet blifvit afstyrkt, dels på grund deraf, att utskottet ansett tullagstiftningen ej vara det medel, genom hvilket en förbättrad skogsvård kan åvägabringas, dels med anledning af det hinder för åsättandet af en utförsels tull, hvilket ligger i franska traktatens bestämmelse, att i afseende å utförseln af handelsvaror från den ena af de kontraherande staterna till den andra icke skall kunna föreskrifvas en mindre gynnsam behandling än den nu stadgade. Om denna fråga uppstodo i båda kamrarne mycket animerade debatter. Meningarne voro nemligen delade såväl i afsende på möjligheten att genom tullagstiftningen utöfva något gagnande inflytande på skogshushållningen; som i afseende å det hinder, som franska traktaten kunde lägga för ett beslut om återinförande af exporttull eller exportförbud å vissa slag af virke. I sandra kammaren behandlade isynnerhet hrr Åstrand och Lithner med mycken sakkännedom och klarhet den förstnämnda frågan, visande att den afverkning af sparrar och pitprops, mot hvilken motionerna voro riktade, blott kunde ega rum i trakter nära hafvet, emedan dessa artiklar ej bära kostnaden för längre transport, samt att den qvantitet deraf, som utfördes, vore en ren obetydlighet i jemförelse med den som kunde och borde åstadkommas vid en ordnad skogshushållning. Men en sådan kunde ej genom tullsatser eller exportförbud framkallas, utan endast genom att bibringa folket en rätt föreställning om en god skogshushållning och derigenom att staten i detta hänseende föreginge med exempel. Med afseende åter å frågan om franska traktatens inflytande på denna fråga, upplyste i andra kammaren statsrådet von Ehrenheim och frih. Gripenstedt, att traktaten icke medgåfve åsättande af export-tull, men väl utfärdandet af exportförbud, hvilket sistnämnda dock vore en på K. M:t beroende ekonomisk lagstiftningsfråga. Efter denna utredning af ärendet blef utskottets afstyrkande yttrande af andra kammaren godkändt med 94 röster mot 56. I första kammaren, der ärendet någon stund senare förekom, anfördes å ömse sidor ungefärenahanda argumenter, ehuru utskottets motiver, säväl i hvad de rörde möjligheten att genom tullsatser inverka på skogshushållningen, som i afseende å franska traktatens inflytande på vår sjelfbestämmelserätt i frågor som ,denna, här ännu skarpare attackerades. Afven i denna kammare blef dock utskottets yttrande bifallet, men deremot utskottets motiver genom vid votering fattadt beslut formligen ogillade. Det sistnämnda resultatet föranleddes såsom det tycktes förnämligast af grefve H.Hamiltons yitrade betänkligheter mot bifall till ett såant yttrande i afseende å franska traktaten, som i utskottets motivering förekom. Grefven fann det klart, att traktaten ej lade hinder i vägen för utfärdande af exportförbud men nmedgaf, att den för närvarande möjligen hindrade åsättandet af exporttull. I traktaten funnes dock en artikel, som stadgar, att i traktaten kunna efter gemensamt aftal mellan de kontraherande makterna införas sådana ändringar, hvilkas nytta erfarenheten kan hafva ådagalagt. Såväl med afseende härå som i allmänhet å den grundsatsen, att man beträffande en traktat alltid bör påyrka den för sig fördelaktigaste tolkningen, ansåg grefven att man ej borde genom ett bifall till utskottets yttrande i förevarande fall godkänna en för oss ofördelaktig tolkning. För att skilja mellan de stridiga meningarne måste två voteringar anställas. Den ibland dessa, som i sjelfva verket skilde mellan dem, som ville godkänna utskottets yttrande jemte mativerna, och dem som ville ogilla dessa, visade att 34 voro för den förra meningen, under det 46 voro för motivernas ogillande. Bland öfriga i går afton af kamrarne fattade beslut, anmärka vi här såsom särdeles betydelsefullt och glädjande andra kammarens med stor majoritet lemnade bifall till ett dess tillfälliga utskotts förslag om en skrifvelse till K. M:t om sådan ändring i förordningen om prestval, att dervid rösträtt må tillkomma alla vid kyrkostämma röstberättigade församlingsmedlemmar, att allenast en röst bör tillkomma hvarje röstande; att valet bör med slutna sedlar förrättas, och att hvarje församling må ega begära fjerde profprecdtikant. . Ett mindre glädjande intryck maste man deremot erfara af första kammarens afslag å lagutskottets förslag om upphörande af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförande i skolråd. Statsrådet Carlsons stora undfalleohet för prelaturen och de starkt utpräglade pietistiska tendenser, som gifva sig tillkänna i hans ledning af folkskoleväsendet, äro beklagligen numera så kända, att det icke kunde öfverraska att finna honom såsom den ifrigaste motståndaren till denna lilla reform, som visserligen icke afsåg att från inflytandet på folkskolan skilja de pastorer, som för densamma hysa nit och intresse, men endast att lemna skolråden valfrihet att till sin ordförande utse den de dertill kunde anse lämpligast. —t— Statsutskottet har i dag till kamrarnes afgifvit utlåtande, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit gedan början af 1867 ars riksdag och dervid bland annat hemställt, att fullmäktige iriksäldskontoret ma tillerkännas full decharge ör alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från den 28 Jan. 1867 till och med deu 21 Jan. innevarande är. Utskottet har derjemte justerat es 2 OR MM — en AO rA SA 3