i trakten, hade nemligen kommit tillstädes, och den qvinliga delen af dessa uppstämde vid åsynen af de tilltalades fängsel och bevakning höga klagoud. Af de tilltalade kunde likväl den ene, Carl etter, ehuru särdeles bindande liknelser och omständigheter enligt domstolens yttrande mot honom förekommit, icke till saken fällas. Den andre deremot, Bengt August, fälldes för utprångling af sedlar till 4 års straffarbete samt att i 8 år vara medborgerligt förtroende förlustig. Derjemte blef han för sin oskickliga skrift dömd att hållas till fängelae i tre månader, hvilket straff sammanlades med det andra. Dessutom dömdes han att utgifva åtskilliga rätt betydliga ersättningsbelopp. — Sjelfmordet på Uddnäs. Falun den 29 Febr. Rörande det af oss förut omtalade sjelfmordet på Uddnäs hölls dersammastädes förliden torsdag den 27 Februari extra ting. Såsom domare fungerade häradshöfdingen J. L. Eur6n och till åklagare var af konungens befallningshafvande förordnad kronofogden J. Bergsten, hvarjemte provincialläkaren dr C. A. Käsel blifvit beordrad att tillstädesvara, för att i målet lemna de upplysningar, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Genom stäm ning hade ingeniören Koschell blifvit ålagd att vid tinget infinna sig, för att stånda till laga ansvar för det våldsamma förfarande med afseende dels på aflidna tjenstepigan Lovisa Kristina Engström och dels på öfriga sina tjenstepigor, hvartill han kunde pröfvas i mer eller mindre mån vara skyldig. Såsom vittnen voro instämda desamma personer, hvilka vid polisundersökningen den 10 Febr. blifvit hörda, hvärjemte tjenstepigorna Maria Thunstedt och Lovisa Kristina Söderberg, som, båda tillförene varit i Koschells Henst, voro tillika med några andra personer tillkallade för att upplysningsvis höras. nåder domstolsförhandlingarne, hvilka togo sin början kl. 10 f. m. och i närvaro af en till inemot 60 personer uppgående menighet oafbrutet fortgingo till kl. 3, då en timmas afbrott egde rum, och derefter till kl. 7 på aftonen, kommo hvad beträffar pigan Lovisa Engströms död icke några nya omständigheter af anmärkningsvärdare beskaffenhet i dagen; om icke såsom en sådan får anses den af dr Käsel gjorda förklaringen, att han vore fullkomligt öfvertygad derom, att det å Engströms hals befintliga sår icke tillkommit genom två skärningar, utan endast förmedelst en sådan, och denna verkställd med ett mycket hvasst instrument. Af Koschells vid detta tillfälle lemnade uppgifter framgick, att omkring 20 och på sin höjd 25 minuter skulle ha förflutit från det ögonblick då Engström skurit sig första gången och tilldess hon dog. På af åklagaren genom domaren till dr Käösel framställd förfrågan, om han ansåg det vara möjligt att Engström inom loppet af nämnda tid kunnat hinna förblöda, förklarade dr Käsel, att det icke vore möjligt att inlåta sig i svaromål -på en sådan fråga. Beträffande tillkomsten. af blånaderna å Engströms kropp vidhöll Koschell sina vid polisundersökningen lemnade uppgifter. : förut hörda vittnenas nu afgifna berättelser voro i allt väsentligt öfverensstämmande med hvad de vid. polisundersökningen haft att förmäla.: Af de berättelser, som vid tillfället afgåfvos angående Koschells behandlingssätt mot de tjenster pigor, han tillförene haft i sin tjenst, vill det synas som om han i detta afseende skulle hafva gjort sig skyldig till våldsamheter af ganska allvarsam art. Då ej mindre dr Käsel anhöll att, för afifvande af de anmärkningar han kunde finna sig öranlåten att i saken framställa, dessförinnan få taga kännedom om ransakningsprotokollernha, än äfven åklagaren begärde uppskof för afgifvandet af sina slutpåståenden; resolverade rätten, att målet skulle ånyo till behandling företagas fre-Å dagen den 27 Mars kl. 10 förmiddagen å Uddnäs, hvarvid Koschell egde att vid hemtningsäfventyr inställa sig. Målet mot länsmännen Krook i Hörby. (Forts. från måndagsbl.) pDjurläkaren Wingren fick nu afge sin berättelse: Herrarne hade i Höör druckit vin, toddy och några buteljer punsch. J. Krook hade endast druckit toddy. De voro alla nyktra. På väg till Hörby hörde de ordvexling framför sig vid Qvesarumsvägen. De upphunno tvenne bönder, hvilka icke ville köra undan. Derom tillsagde, hade bönderna icke svarat. Georg Krook hade då gått af slädan och fört en af bönderna åt sidan, hvarpå resan fortsatts. Men bönderna upphunno herrarne och kommo nära intill Krooks släda samt hade utmanande yttranden. Vittnet kunde dock, på fråga om hvad de yttrat, ej uppgifva annat ord än kronobetjeningen, eller — som vittnet tyckte — Njefla kronobetjeninga. Då Krook nu stannade, måste bönderna ock stanna, ty snön låg hög vid vägens sidor. Georg Krook steg först af slädan och gick emot bonden på sista slädan (Ola Andersson). Ordvexling uppstod, men vittnet kom ej ihåg hvad som sades. Då vittnet framkom låg Georg Krook öfver bonden, men steg straxt upp. Vittnet sökte derpå aga piskan från bonden. Vittnet såg J. Krook utdela några slag å den andre bonden, men såg ej något slag träffa hufvudet. De träffade i sidan och på armarne. På förnyad fråga af domaren yttrade vittnet, att det ej såg huru slågen träffade, utan tillade: troligen träffade de armarne, På fråga svarade hr Winren, att han tyckte, det Georg Krook uppmanat adren att gå ifrån ena bonden, men vittnet kunde ej säkert säga det. Efter uppträdet hade herrarne skrattat åt glltsammäans och betraktat det hela som en bagatell. Vittnet tyckte till och med att slagen ej kunnat taga nog, alldenstund J. Krook var iklädd tjocka och trånga kläder. Allmänna Åklagaren framställde den frågan, om vittnet hört Georg Krook yttra att han (G. K.) piskat bönder. S Det kunde nog händar, svarade vittnet, men sade sig ej komma ihåg det. Bonden hade kommit emot Georg K. Vittnet var mycket osäkert i sina berättelser. Drängen Sven Andersson hördes nu: Han hade tjenat hos J. Krook och kört dennes hästar aftonen den 11. Nu hade han fått sin lön och flyttat. KL 6 på aftonen, kördes från Höör. Alla hade varit nyktra. På fråga om J. Krook blifvit af andra personer i, Höör hulpen upp i slädan, svarade vittnet: Det kan jag ej bestämdt säga, let kan väl hända, ty han är ju gammal, När le på vägen upphunno bönderna, ville dessa ej nålla till sidan, hvarföre Georg Krook sprang af ch förde dem undan. Körde de sakta och i afigt att reta? frågade domaren. Ja, svarade rittnet. Wingren fick vittnets piska slog med dena, på hvem, det såg ej vittnet. Georg Krook fick viskan af Wingren och slog, på hvem, det såg ittnet ej. . Piskan ra Herrarne körde, nen upphunnos snart af bönderna, Georg Krook ch Wingren hoppade först ur slädan, ty de voro vickare än gamie Krook. Georg Krook mötte id första slädan mannen från den sista, de stötte hop, föllo i snön, hvarefter Winberg gick till dem. ittnet hade icke sett Georg Krook röra vid bonlen i första slädan (Anders Persson). J. Krook rick till första slädan. Vittnet såg ej, men hörde tt flera slag der utdelades. Hade hört bonden And. Persson) yttra: Låt bli att slå mig,. Georg Srook hade ropat till sin fader: Släpp nu, pappa, ch sitt upp, så köra vin. Domaren gjorde äfven detta vittne uppmärksamt lerpå att vittnets berättelse vid polisförhöret vait något annorlunda, Vittnet hade då sagt sig ej unna se hvem som började slagsmålet, och detta idhöll nu vittnet. På fråga om bönderna haft) da tmanande yttranden kunde vittnet endast upp-Åun ifva att de sagt kronobetjeningen eller vackeri nr mntmm ha Mpronobetjening. de Vi ha nu meddelat berättelserna af de vittnen, må om åsett sjelfva uppträdet. (F. T.) BSSSC 1 s Tolegrafunderrättelser. — : (Genom svenska t telegrambyrån.) för EJÖBENHAYN den 3 Mars. Na Berlin den 3 Mars. Staatsanzeigeripu-Ig licerar en kunglig förordning af den 21hv: