STOCKHOLM den 4 Mars, Qvinnans ställning iSverge. II. Komma vi in på brottmålsstatistiken så te sig för oss rätt glädjande siffror. Ar 1862 sakfälldes i Sverge 36,059 personer; af dessa voro blott 2992 qvinnor och 33,067 män. På detta verksamhetsfält häfdade alltså mannen i elfva gånger högre mån sin större aktivitet. Och kastar man vidare en blick på beskaffenheten af de brott, som af qvinna begätts, så finner man att flertalet hör till de Nndrigare, mindre afskyväckande, såsom t. ex. 118 fall af snatteri, 366 af olaga bränvinsförsäljning, 148 s. k. religionsbrott, 178 fall af fylleri (emot 12,328 pliktfällda karlar) 0. s. v. Med tystnad kan dock icke förbigås att äfven somliga gröfre brott inom qvinnokönet räkna talrika representanter. Hvad det inbördes förhållandet de båda könen emellan vidkommer är man i allmänhet van att tro att det blott är qvinnor, som kunna förvinnas till felsteg, men: de grymma siffrorna säga annat. Wi hålla före att män sällan åtalas af sina hustrur för otrohet, då deremot det motsatta förhållandet ofta nog torde ega rum, och dock fälldes för päktenskapsoch sedlighetsbrott är 1863 863 män emot endast 790 qvinnor och det för ett brott, som, vi upprepa det, man, ytligt betraktadt, ansett och anser företrädesvis falla inom qvinnans svaghetssfer. Kapitlet är delikat, men sanningen måste taga ut sin rätt om vi skola kunna klart skärskåda vårt ämne, Det finnes ett brott, som kallas barnamord, Härvidlag upphör brottmålsstatistiken att ha någon betydelse, ty det är ett allom bekant faktum att knappt ett af hundra fall kan blifva draget inför domstol. år 1862 sakfälldes emellertid för denna sorgliga förvillelse 39 olyckliga qvinnor — hvar skylde väl vid domens afkunnande de oskyldiga offrens skyldige fäder sina anleten? De talrika icke i dagsljuset framdragna barnamord, åstadkomna i otaliga variationer, men städse föranledda af en enda orsak: faderns likgiltighet för sitt eget barn, kunna tryggt räknas dubbelt — ty der äro alltid två med om brottet. Vi lemna detta sorgliga kapitel och öfvergå till ett annat, äfven det, ännu inom brottmålsstatistikens område, men bärande ett glädjande vittnesbörd. om qvinnans mildhet, vi mena djurplågeri. Då man talar om djurplågeri tänker man sig endast åkargrymheter och slikt. Men äfven andra djur än hästar kunna i stort bli föremål för enskilda personers grymhet. I ladugårdarne föröfvas ofta skändliga dåd och får, höns, gårdshundar etc. stå i det hela vida mer under qvinnnans i huset tillsyn än under mannens. Det var hit vi ville komma. Qvinnan kan lika väl som mannen plåga djur — och har till och med mera tillfälle dertill samt ör det också ibland ganska gräsligt i några samhällen — men i Sverge eger lyckligtvis detta icke rum i någon större mån. eranämnda år, 1862, sakfälldes för djurplågeri icke mindre än 293 karlar då deremot endast sex, säger 6, qvinnor förvunnits till skändlighet i detta fall. Det återstår, innan vi afsluta denna korta allmänna öfverblick, att ännu egna några rader åt tre ganska intressanta momenter i ett folks lif: sjelfmorden, antalet vansinnige och de oförskylda lidandena, såsom blindhet m. m. e siffror som här framföras för läsaren ha dock naturligtvis i främsta rummet blott ett statistiskt intresse och inverka föga eller intet på vår hufvudfrågas utredning. — Hvad sjelfmorden vidkommer är dessa antal tyvärr icke inga, År 1862 uppgick det till 234, hvaraf 183 fall kommo på manoch 51 på qvinnokönet. De förnämsta orsakerna voro sinvesrubbning, i följd hvaraf 78 män och 24 qvinnor afhändt sig lifvet; i följd af dryckenskap föllo 23 män men blott en qvinna offer;; religionsgrubbel föranledde 6 män och 5 qvinnor att begå sjelfmord; blygsel för hafvandeskap föranledde 3 unga qvinnor, om 22— 25 åts ålder, att sjelfve göra slut på sin tillvario och 8 manliga individer begingo brottet i följd ar fyllerigalenskap, o. 8 v. De flesta fall skedde för karlarne medelst hängning, 70, och för qvinnorna medelst dränkning, 13 fall Genom sjelffo:rgiftning dogo 12 män och 9 qvinnor. Qvinnornirs medelålder var 23—28, männens 41—48 år. iReflexionerna göra sig sjelfva, u man betänker se qvinliga olyckligas ungom. Af sionessjuke fyännos i hela riket vid 1860 s slut 7542, af tÅvilka 3747 qvinnor och 3795 män. Flere af dessa beklagansvärda varelser Aro tillika fblinda eller döfstumma, ja i en familij voro båda makarne sinnessvaga. Vid samma tidpunkt funnos i riket: Qvinnor. Män, Summa. Blinda or 1,645, 1,450. 3,095. Döfstumma 1,316. 1641. 2,957. Blinda och döfstamma tillika so... 12. 15. 2. Summa 2,973. 3,106. o Flertalet af blinda qvinnor var öfver 60 år, då deremot 934 döfstamma voro emellan 16— 60 år och endast 101 öfver 60 samt 281 un