het van att tro att det blott är qvinnor, ) ViSDin; som kunna förvinnas till felsteg, men: de ma siffrorna säga annat. Vi hålla före, att män sällan åtalas af sina hustrur för otrohet, då deremot det motsatta förhållandet ofta nog torde ega rum, och dock fälldes för äktenskapsoch sedlighetsbrott år 1863) 863 män emot endast 790 qvinnor och det för ett brott, som, vi upprepa det, man, ytligt betraktadt, ansett och anser företrädesvis falla inom qvinnans svaghetssfer. Kapit-! let är delikat, men sanningen måste taga ut sin rätt om vi skola kunna klart skärskåda vårt ämne, Det finnes ett brott, som kallas barnamord. Härvidlag upphör brottmålsstatistiken att ha någon betydelse, ty det är ett allom bekant faktom att knappt ett af hundra fall kan blifva draget in-; för domstol. År 1862 sakfälldes emellertid för denna sorgliga förvillelse 39 olyckliga qvinnor — hvar skylde väl vid domens afkunnande de oskyldiga offrens skyldige fäder sina anleten? De talrika icke i dngstjuset framdragna barnamord, åstadkomna i otaliga variationer, men städse föranledda af en enda orsak: faderns likgiltighet för sitt eget barn, kunna tryggt räknas dubbelt — ty der äro alltid två med om brottet. Vi lemna detta sorgliga kapitel och öfvergå till ett annat, äfven det, ännu inom brottmålsstatistikens område, men bärande ett glädjande vittnesbörd. om qvinnans mildhet, vi mena djurplågeri. . Då man talar om djurplågeri tänker man sig endast åkargrymheter och slikt. Men äfven andra djur än hästar kunna i stort bli föremål för enskilda personers grymhet. I Jadugårdarne föröfvas ofta skändliga dåd och får, höns, gårdshundar etc. stå i det hela vida mer under qvinnnans i huset tillsyn än under mannens, Det var hit vi ville komma. Qvinnan kan lika väl som mannen plåga djur — och har till och med mera tillfälle dertill samt gör det också ibland ganska gräsligt i några samhällen — men i Sverge eger lyckNotvis detta icke rum i någon större mån. eranämnda år, 1862, sakfälldes för djurplågeri icke mindre än 293 karlar då deremot endast sex, säger 6, qvinnor förvunnits till skändlighet i detta fall. Det återstår, innan vi afsluta denna korta allmänna öfverblick, att ännu egna några rader åt tre ganska intressanta momenter i ett folks lif: sjelfmorden, antalet vansinnige och de forsk Ida lidandena, såsom blindhet m. m. e siffror som här framföras för läsaren ha dock naturligtvis i främsta rummet blott ett statistiskt intresse och inverka föga eller intet på vår hufvudfrågas utredning, — Hvad sjelfmorden vidkommer är dessa antal tyvärr icke Tånga, År 1862 uppgick det till 234, hvaraf 183 fall kommo på manoch 51 på qvinnokönet. De förnämsta orsakerna voro sinuesrubbning, i följd hvaraf 78 män och 24 qvinnor afhändt sig lifvet; i följd af dryckenskap föllo 23 män men blott en qvinna offer;; religions rubbel föranledde 6 män och 5 qvinnor att begå sjelfmord; blygsel för hafvandeskap föranledde 3 unga qvinnor, om 22— 25 äts ålder, att sjelfve göra slut på sin tillvärjo och 8 manliga individer begingo brottet i följd ar fyllerigalenskap, o. 8. v. De flesta fall skeddå för karlarne medelst hängning, 70, och för qvinnorna medelst dränkning, 13 fall. Genom sjelfförgiftning dogo 12 män och 9 qvinnor. Qvinnornås medelålder var 23—28, männens 41—48 år. iReflexionerna göra sig sjelfva, vetenskaplighet eller yrkesskicklighet i alla riktningar och för alla ändamål, underhåller samhället med undantag af folkskolan samt ett och annat seminarium för bildande af lärarinnor, icke någon anstalt för det qvinliga könets uppfostran. Försvararne af detta system och af åsigten om det oriktiga att utvidga qvinnans verksamhetssfer i samhället beropa sig städse på de särskilda egenskaper, som utmärka henne, till åtskillnad från mannen. Men hennes qvinlighet, hvilken beror af en naturlag, lärer väl icke kunna upphäfvas genom de lagar, samhället uppställer för hennes verksamhet, likasom det icke visat sig, att de egenskaper, naturen företrädesvis förlänat mannen, utplånats derigenom, att samfundslagarne icke förhindra honom att befatta sig med sådant, som till följd af en urgammal arbetsfördelning fått anseende för att vara lämpligare föremål för qvinnors sysselsättning. Vi tvifla på att någonsin en lagstiftande församling i sina förhandlingar haft att uppvisa så fördomsfria, rättvisa och frimodiga ord i fråga om den ena hälftens af vårt slägte medborgerliga ställning, man må skåda omkring åt hvilket håll som helst i — Europa. Emellertid, ehuru äran af dessa ord tillkommer en svensk lagstiftande församling, har dock, åtminstone sedan dess, intet åtgjorts att förbättra qvinnans ställning i vårt land. Och hvad betyda de väl i det stora hela de små eftergifter af dem manliga skråandan som innehållas i kongl. kun; örelserne af den 129 Sept. 1853, 8 Mars 1861 och 10 Juli 1863? De kunna betraktas såsom ett slags namnam, som den af barnskriket otålig blefne förmyndaren räcker sin pupill för att tysta henne — åtminstone för stunden. Att få bli lärarinaa i folkskolor, orgelnistska, eller bekläda en lägre tjenst vid telegrafverket är väl det det enda vi anse våra mödrar eller makor duga till? Slående ironi! Medan få länder kunna uppvisa så snillrika qvinnor som -Sverge det gjort, har dock lagstiftningen här trott sig böra stänga qvinnoanden mellan lås och bom, har den icke trott sig behöfva fästa något afseende vid dess behof af intellektuel utbildning och intellektuel verksamhet. Anna Maria Lenngrens och Fredrika Bremers, att icke nämna de lefvandes namn, väga de då intet på intelligensens våg. : I nästa afdelning skola vi skärskåda qvinnans ställning: inom de särskilda arbetsgrenarne samt specielt egna Stockholms stad en närmare uppmärksamhet, såsom varande såväl i godo som ondo en, om än liten, dock tydligt afpreglad bild af samhällets tillstånd i detta afseende. Det står icke allt väl till, det är sannt, men om qvinnans arbete i Stockholm redan lofvar godt, nog kan man då vara förvissad om att den svenska qvinnan öfver hufnud taget skall hålla ändå vida mera. Behandlingen af tullbetänkandet har idag hörjat i kamrarne. Innan första kammaren företog detta ärende diskuterades der bevillningsutskottets afstyrkande utlåtande öfver hr -Ehrengranats motion om beskattning å cigarrer. En mängd talare yttrade sig i ämnet, de flesta eller nästan alla förklarande sig anse tobak vara ett särdeles lämpligt beskattningsföremål. Afven hr finansministern då man betänker We qvinliga olyckligas ungAf sionessjuke fytnnos i hela riket vid 1860 8 slut 7542, af tÅvilka 3747 qvinnor och 3795 män. Flere af ddessa beklagansvärda varelser oro tillika blinda eller döfstumma, ja i en fanilij voroV båda makarne sinnessvaga. Vid samma tidpunkt funnos i riket: . Qvinnor. Män. Summa. Blinda ......... 1645. — 1450. — 3,095. Döfstumma ... .1,816. 1641. 2,957. Blinda och döfstamma tillika ... . 12. 15. 2. ama 2,913. 3,106. . Flertalet af blinda qvinnor var öfver 60 år, då deremot 934 döfstumma voro emellan 16— 60 år och endast 101 öfver 60 samt 281 under 15 år. Förhållandet bland mankönets olyckliga var ungefär enahanda. Det större antalet blinda qvinnor än män torde till någon del kunna tillskrifvas trägen sysselsättning med ögonangripande göromål, såsom sy m. m. De siffror vi här ofvanföre begagnat äro väl icke alltid de vfärskaste,, men de äro valda för de år, för hvilka vi kunnat utleta de flesta jemförande fakta, och detta är väl hufvudsaken vid en statistisk öfverblick i det syfte vi här afsett. Stora eller väsentliga förändringar ha dessutom icke försiggått inom dessa phaser af samhällslifvet. Det är icke nyfikenheten vi här velat gå till mötes, utan vi ha önskat för läsaren framställa en sådan tafla af den svenska qvinnans ställning i dessa afseenden, hvars riktighet man verkligen kan försvara med statistiska siffror. När vi oo blicka tillbaka på hvad ofvanstående siffersammanställningar gifva vid handen, så måste vi medgifva att den svenska qvinnan icke allenast i flere hänseenden står på samma ståndpunkt som qvinnan i våra grannländer och hos öfriga högt civiliserade olk, utan, och detta gäller för vår sak vida mera, hennes moraliska ståndpunkt i förhållande till den svenske mannens är sådan, att man tryggt kan gifva henne hedersrummet. Detta erkännande är ingen ridderlighetsligt, det är endast rättvisa. Sverges folk ar erkännt detta faktum och de senaste decennierna ha alstrat några kloka förändringar i lagstiftningen rörande qvinnans ställning. Men i det afseende, som vi här förnämligast ha för ögonen, eller tillträde för qvinnan till fri arbetsförtjenst i full jemlikhet med hannen, har på långt när icke allt det fullgjorts af lagstiftningen, som af förhållandena och tidsandan äskats och jemväl, ehurna af spridda röster, af folkrepresentationen föreslagits. Vi nämna här specielt Carl Joban Svensens, från Kalmar län, i bondeståndet vid riksdagen åren 1865—66 väckta motion om rättighet för svensk qvinna att vid universiteten i riket undergå vissa examina, samt att dessutom tillerkännas rätt till inträde och befordran i vissa rikets embetsverk, Denna hofsamma motion gillades till fullo endast af bondeståndet, dock anslöt sig borgarständet efter någon debatt jemväl dertill, Adelaståndet uppgjorde -etteget smodifleradt förslag, och presteståndet afslog naturligtvis totalt motionen. Emellertid kom rågan sålunda till almänna besvärsoch RR RR RR 0 RA I uppträdde och förklarade för sin del, att han ansåg, att om och när en ny beskattning kan behöfva påläggas, så vore ingen2 artikel så lämplig att beskatta. som just tobak; men hr finansministern sökte på samma gång ådagalägga, dels att något behof att pålägga en sådan beskattning icke nu förefunnes, dels ock att frågan om sättet för dess upptagande vore ganska brydsam, enär, med hänsyn till förhållandet till Norge, tullen icke kunde väsentligen höjas utöfvernuvarande belopp, samt påläggandet af väre sig tillverkningseller försäljningsskatt mötte svårigheter och antagligen skulle gifva anledning till underslef, enligt hvad erfarenheten i andra länder visat. Såväl hr finansministern som flere andra talare framhöllo föröfrigt det ändamålsvidriga att beskatta ensamt cigarrer, hvilket endast skullle leda derhän, att förbrukningen af kardustobak tillväxte och staten ginge miste om den af cigarrskatten påräknade inkomst. Bevillningsutskottets ordförande, grefve Ehrensvärd, betonade dessutom särdeles obilligheten deraf, att åsätta samma afgift på en cigarr, som kostade måhända blott ett öre, och den som kostade t. ex. 25 öre, hvarigenom den mindre bemedlade, som förbrukade den billiga varan, skulle beskattas orimligt mycket mer än den som har råd att betala. Hr Bennich anmärkte, att ingen tidpunkt kunde vara olämpligare att uppsöka nya beskattningsformer än den nuvarande, då man klagade öfver tryckande skatter och bekymmer för näringarne, Många talare ifrade emellertid för att något skulle nu i saken åtgöras, och ehuru det af förslagets motståndare temligen öfvertygande visades, att den återremiss, som påyrkades, endast kunde betraktas såsom en opinionsyttring, hvilken vore öfverflödig då regeringens ledamöter voro närvarande och haft tillfälle att inhemta de åsigter, som under öfverläggningen gifvit sig tillkänna, så blef ärendet icke desto mindre, med 42 röster mot 35, aterremitteradt. Af tullbetänkandets 25 punkter har första kammaren på f. m. hunnit genomgå 5, den andra 19. Redan vid andra punkten uppstod i andra kammaren en temligen animerad debatt rörande friherre Fleetwoods i denna punkt afstyrkta förslag, att antingen, såsom nu är fallet, tolag må anses inbegripna i tullsatserna, men staten, i stället för att lemna städerna det högsta ersättningsbelopp, som nu till dem utgår. sjelf öfvertager kostnaden för de byggnader och anstalter, som för tulluppbörden erfordras; eller ock att åt städerna äterlemnas rättigheten at: uppbära tolag i sammanhang med annan deras enskilda uppbörd för sjöledes inoch utgående varor, men att tolagsprocenten bestämmes lika öfverallt och grundas på tulisatsen. Hr Nils Larsson, som sökte visa att utskottets yttrande öfver detta förslag innehöll vilseiedande uppgifter, yrkade att kammaren, med ogillande af utskottets motivering, för sin del besluter, att i anseende till frågans outredda skick, motionen ej må till någon kammarens atgärd föranleda. ed 80 röster mot 70 blef detta också ammarens beslut, mot hvilket en mängd och bildningsmedel till danande af behållande påyrkades, ej begärde nagot sådant skydd, så utföll dock beslutet med 78 röster mot 75 för afslag å utskottets framställning. Hufvudsakliga motivet till detta beslut tycktes vara, att man ville denna gång lemna tulltaxan orörd, såsom, det från det protektionistiska hället hette. Afven den föreslagna tullfriheten för artiklarne hammare och smedjestäd samt kolsyradt kali afslogs af andra kammaren. Deremot bifölls med 69 röster mot 61 utskottets förslag om tullfrihet å salt. RIE — Bevillningsutskottet har afgifvit betänkande n:r 8, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra destillerade spirituösa drycker. Utskottet hemställer, med anledning af en af hr L. Kinmanson väckt motion n:r 157, om den förändring af 2 af nu gällande förordning, att densamma måtte komma att lyda sålunda: Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej sälja mindre än en femtedels kanna, eller 20 kubiktump. Öfriga nedannämnda motioner om ändringar i denna förordning afstyrkas samtligen af utskottet, nemligen: af hr E. Frisk om åtskilliga skärpta stadganden i 3 till förekommande af s. k. salning; af hr Dan. Isaksson, som yrkat sådan förändring af 5, att all bandel med bränvin, vare sig i parti eller minut, måtte förbjudas dem, som idka handel å landet; af hr K. Cassel, rörande 10 mom. 2, hvari föreslås ett. tillägg af följande lydelse: sådant bolags räkenskaper, utvisande såväl den vinst bolagets rörelse under året lemnat, som det kannetal bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, bolaget under året utminuterat och utskänkt, vare underkastade årlig revision af ombud, som utses, ett af konungens befallningshafvande, ett af landstinget och ett af hushållningssällskapet i länet; af hr Sv. Ersson, om sådån förändring i 12, att den vissa gästgifverier å landet tillerkända utskänkningsrättighet måtte inskränkas; af hrr Pehr Pehrsson, Axel Reutercrona och Johan Olsson vid 24, i syftning dels om förändring af fördelningsgrunden utaf afgifterna för bränvinsförsäljning, dels att dessa afgifter måtte ingå till statsverket; af hr J. A. Säve vid 8 25, om ovilkorligt förbud för allt slags utskänkning af bränvin vid auktioner, marknader m. m. å landet; af hr J. Jonasson vid 41, om förhöjda böter för oanmäld utskänkning af bränvin. Reservationer af hr Wallenberg vid beslutet rörande 8 2, som reservanten anser böra oförändradt bibehållas; af hr K. Cassel mot utskottets afstyrkande af hans motion om förändring af 10 2 mom. I denna reservation hafva hrr A. Medin, A.J. Sandstedt samt Per Nilsson från Kristianstads län instämt; och af hr J. E. Swartz vid 3, hvilken reservanten anser böra erhålla följande lydelse: Vid handel, som i förestående S8 omförmäles, må hvad -såldt blifvit icke i mindre belopp än det minsta, som i hvartdera fallet säljas må, på något kärl utlemnas eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något af det sålda å försäljningsstället förtäras. Ordensutnämningar. Kongl. M:t har uti sistlidne måndag hållet ordenskapitel till riddare af Konung Carl XII:s orden utnämnt:. Kyrkoherden i Hedvig Eleonore församling P. Lindsten; kammarherren grefve C. Beck-Friis; rådmannen i Stockholm L. A. Weser; och kabinettskammarherren frih. F. A. Funck. nee — Riksmarkegångspriset 1868. På rund af i kammarkollegium upprättad och till K. M:t öfverlemnad uträkning till bestämmande af innevarande års riksmarkegångspris å spanmål; har K. M:t den 14 nästlidne Februari fastställt riksmarkegångspriset för, 1868 å spanmål, hälften råg och hälften korn, till 3 riksdaler 5 öre för kubikfoten, hvilket kommer att tjena till efterrättelse vid de beräkningar, som skola grundas på riksmarkegång, oberoende af de genom riksdagen särskildt bestämda medelpris å den under vissa penninglöner inbegripna spanmål. — Om förändring till bakladdningsgevär af äldre infanterigevär. Sedan K. M:t genom bref den 15 Oktober sistlidet år anbefallt generalfälttygmästaren att uppgöra och K. M:ts ning i kommandovä underställa modell för förändring till bakladdningsgevär af de i förråden befintliga äldre gevär, hvilka dertill funnos lämpliga, så har hos K. M:t af generalfälttygmästaren anförts: att de gevär, som härtill kunde ifrågakomma, vore följande, nemligen 1845 års upprefflade gevär, med en kaliber af 0,625 decimaltum, de s. k. miniegevären, under kaliber af 0,52 decimaltum. 1860 års m 1860 ärs ti gevär, och 1864 års kammarladdningsgevär, alla dessa till sistnämnda slags gevär, med en kaliber af 0,41 decimaltum, att, då således tre olika kalibrar här förefunnos, men det vore af vigt, särdeles för kriget, att ega enhet i ammunitionen, af generalfälttygmästaren. ansågs, att, af ofvanberörda gevärsmodeller, de två förstnämnda vore otjenliga att till bakladdningsgevär förändras, såsom egande olika kalibrar, ej allenast sinsemellan, utan ock med den senast fastställda modellen; att deremot de ötriga här omförmälda gevärsmodellerna, såsom egande samma kaliber med Remingtonsgeväret, vore för förändringen vanska lämpliga; och att, då af dessa härför bäst lämpade sig 1860 års gevär, hvilka ock, såsom varande mynningsladdningsgevär, i främsta rummet borde härtill ifrägakomma, ett dylikt gevär genom generalfälttygmästarens försorg blifvit förändradt för bakladdning i enlighet med Remingtons konstruktion, hvilket af honom jemväl föreslagits att tjena till modell vid förändringen af samma gevär, utom hvad beträffar sigtet, med hvars bestämmande tills vidare borde anstå; uppgående, enligt hvad generalfälttygmästaren vidare anmält, förändringskostnaden med låda och tillhörande mekanism till omkring 20 rdr för hvarje gevär: — hvarjemte generalfälttygmästaren slutligen anhållit att med afgifvande af förslag till modeller, bland annat, för förändring af 1860 års förändrade och 1864 års kammarladdningsgevär finge uppskjutas, intilldess förändringsarbetet med 1860 ars mynningsladdningsgevär hunnit komma i sång, desto hellre som de förra gevärens förändring icke på en gång eller samtidigt med förändringen af de senare kunde företagas, om arbetet skall utföras i gevärsreparationsverkstäderna. ac) fningsladdningsgeväl I kammarladdning förändrade Svanberg avt, etter aftidne handlanden G. A. bredenberg, vara ledamot i direktionen öfver allmänna barnbördshuset i Stockholm. — Antiqvariska forskningar. Uppå gjord ansökning har K. M:t den 7 Febr. beviljat Richard Dybeck af innevarande års anslag till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande ett belopp af 2000 rdr för antiqvariska orskningar inom fäderneslandet under detta år. — Reseoch traktamentsersättninggar. Sedan K. M:t den 26 April 1867 meddelat föreskrift derom, att sundhetskollegii ordförande eller någon bland dess tedamöter egde att under nämnda år inspektera så många bland länens lasarett och kurhus, som tid och omständigheter kunde medgifva, samt bemälda kollegium, med tillkännagifvande, 4 generaldirektören N. J. Berlin och t. f. medicinalrådet O. F. Hallin, hvar för sig, förrätta dylika inspektioner, anhållit, att den, jemlikt afgifna räkningar, härför belöpande resekostnadsoch traktamentsersättning, måtte anvisas att af allmänna medel utgå, så har K. M:t den 14 nästl. Febr. anbefallt statskontoret att, efter räkningarnes granskning, ersättningsbeloppen till vederbörande utbetala af det på 8:de hufvudtiteln uppförda anslag till reseoch traktamentspenningar. ER — Konungen har i går på förmiddagen hållit statsråd. ——— — Nordiska nationalföreningen sammanträder i morgon afton kl. 7 ä Börsen, då ett föredrag förekommer, innehållande jemförelse mellan svenska öch norska rättegångssättet i brottmål. ue — Det skandinaviska naturforskarmötet. Ugeskrift for Leger berättar att den kjöbenhavnska afdelningen af det skandinaviska naturforskarsällskapets styrelse beslutit mottaga den från den norska afdelningen ingångna inbjudningen till ett möte i Kristiania under nästa sommar. DE — Bramatiska teatern gaf i går Frun timmersskolan, fri öfversättning från Molieres berömda VEcole des femmes. I Arnolphes roll hade publiken nöjet att aterse en af sina fordna gunstlingar, hr Stjernström, som vid sitt inträde helsades med ihållande applåder. Stycket gick öfverhufvud utmärkt, och samtliga medspelande delade äran af dess framgång, den mest afgjorda något af Molieres stycken hos oss vunnit under senare tider. Isynnerhet intresserade fru Kinmanson på det lifligaste genom sitt alldeles ypperliga återgifvande af Agnes parti, och hon inkallades äfven jemte hr Stjernström efter styckets slut. —— RR — Fru Stenhammar ger i mörgoh konsert i Upsala, biträdd af hrr Willman och Labatt. — Fru Nernda-Norman skulle äfven i söndags uppträda på Pasdeloups konsert i Cirque Napoleon i Paris och då spela Spohrs stora violinkonser fa — De fattigas; idingen af de med Rmilie Fiygare-CE ihflutit och sedermer skyddsföreningen öfvåriemnade, grund af erhållna upplysningar, i tillfälle meddela, att af de 10,000 rdr, som, enligt beslut af föreningens centralkomite, till en början användts till anskaffande af mat, matvaror och ved samt undantagsvis till hyreshjelp at de mest behöfvande inom hufvudstaden tillfallit: Storkyrko församling 900 rdr, hvaraf underFAN a genom der af fru, anstaltade bazar it till allmänna stöd af nämnda beskaffenhet tilldelats 307 dels familjer dels ensamma personer; Clara .....oses0 0 d:o — 500rdr till 209 d:od:o; Jacobs och Jo; hannis......... d:o 1,100 389 d:od:o Maria Magdal.d:o 1,500 586 d:od:0; Katrina .........d:o 1,800 761 d:o d:o; Kungsholms ...d:o 700 180 d:od:o; Ladugårdslands d:o 2,100 Adolf Fredriks d:o 1,400 Summa 10,000 rdr till 3. så att i medeltal omkring 2 rdr 50 öre belöpt sig på hvarje understödstagare. Understöden, som, i den mån det kunnat ske, afpassats efter olika behof, hafva dock för en del understödstagare, särdeles familjer med barn, i värde något öfverstigit, men till följd häraf åter för andra understigit nyssnämnda medelbelopp. I sammanhang med ofvanstående kunna vi nämna, att insamlingen för Fribergs och Larssons olycklige son uppgått till 153 rdr. Såsom våra läsare kanske erinra sig, hade denna gosse väckt uppseende genom sina lyckliga anlag för teckningskonsten, af hvilka prof förevisades å bazaren. Åtskilliga personer lemnade redan då penninggåfvor för att underhjelpa den arma och af medmennisaors välvilja förtjenta gossens uppfostran och efter bazaren hafva ytterligare bidrag till samma ändamål influtit, uppgående beloppet inalles till ofvannämnda summa, hvilken öfverlemlemnats till hofpredikanten Öhman, som för gossens räkning insatt penningarne tills vidare i sparbanken och åtagit sig att vaka öfver deras rätta användande. — Arbete åt de fattige. Vi påpeka för våra i hufvudstaden boende läsare det genom skydds-, arbetsoch försäljningsmagasinet i Benikebrinken n:r 29 erbjudna tillfället, att genom inköp af killiga gagneliga artiklar, såsom mans-, fruntimmersoch barngangkläder, linne och skodon m. m., gagna de många fattiga, som genom afsättningen i nämnda magasin vänta skydd emot hungern och kölden. Måtte detta de fattiges hopp, ej om allmosor, utan om tillfälle att genom ärligt arbete kunna undvika att falla fattigvården till last, ej vara förgäfves! Den oförtröttade stiftarinnan har länge fatt nästan ensam kämpa för att hålla inrättningen uppe, och det är hög tid att andra också göra sitt till för att förbin densamma att alldeles gå under. Det är blott arbete och afsättning för det redan arbetade, som begäres. — Underrättelse för resande och korrespondenter. Postängfartyget Polhem, som underhäller siöpostförbindelsen medY Gotland, anlöper nu åter tillsvidare Horns brygga vid inloppet till Westervik. . — Isarne. Från Skärgården telegraferas idag: från Dalarö, att Dalarö ström ännu körbara: från Landsort. att segelleden Rörande snvänd-4 ten af salpetersyr 0; ) ter, nemligen: Hy INCLOU IfOP UTCICUTHUR al RURCERWTCETULW på drett bestående uteslutande af latrinspillning och kalk, men utan tillsats af andra voluminösa ämnen. Derigenom kan denna pudrett, som är högst betydligt kraftigare s som gödningsmedel, transporteras längre för billigare pris än den vanliga pudretten. Den af hr Dahl beredda pudretten förevisades och lofordades vid Jandtbruksakademiens sista sammanträde, och rörande densammas utmärkta beskaffenhet har professor Bergstrand på Ultuna, som underkastat den kemisk analys, lemnat ett särdeles gynnsamt omdöme. moves — Opinionsyttring. 1 Ups läses: Såsom vi förut meddelat hafva karolinska institutets hrr allmän förvåning, funnit för godt att underkänna akademiadjunkten doktor J. Björköns kompetens till den af honom sökta professuren i syfilidologi vid anförda institut. Detta har föranledt ett stort antal, icke mindre än , af institutets äldre och yngre läjungar att till adjunkten Björken afiåta en skrifvelse, hvilken vi här återgifva, så lydande: Hr medicine doktor John Björken! Efter det undertecknade, samtligen tillhörande härvarande medicinska skola, erfarit karolinska institutets lärarekollegii beslut rörande er kompetens till e. o. professionen i syfilidologi härstädes, hafva vi — med tacksamt erkännande af eder läraretalang, edert lärarenit och eder frisinnade forskning, hvilka egenskaper största delen af oss såsom edra lärjungar haft tillfälle att lära känna och högeligen värdera — ansett oss icke böra underlåta att uppmana er till fortsatt sökande af samma profession. Måtte detta bevis på våra sympatier och vår högaktning af er väl upptagas! Stockholm den 22 Febr. 1868. (Femtiotre (53) underskrifter.) — Sekreteraretjensten hos poststyrelsen, Såsom sökande till en ledig sekreteraretjenst vid generalpoststyrelsen hafva sig anmält länsnotarien vice-häradshöfdingen I. Törnebladh, notarien vid styrelsen F. Broberg, t.f.sekreteraren i statskontoret C. Kinberg och t. f. sekreteraren i fortifikationen G. Nordlindh. (Dp. A.) — Ny genomfarts-öppning å Nya Hungshkolmsbron. Då, oaktadt kungörelsen i allmänna tidningarne om öfvertagande på entreprenad af arbetet med anbringande af ny genomfarts-öppning å nämnda bro jemte andra i sammanhang dermed stående arbeten, några dylika anbud icke inkommit, har drätselnämndens 1:sta afdelning uppdragit åt stadens byggnadskontor att, med ledning af ett utaf arbetschefen för stadens allmänna vägoch vattenbyggnader uppgjordt kostnadsförslag, ofördröjligen gå i författning om ifrågavarande arbetes utförande för stadens räkning. — Tidskrift för landtbrukare, utgifven af C. E. Bergstrand. N:r 3 för år 1867 innehåller: Huru frambringas den billigaste gödseln? (Forts. och slut), af I. W. Krarup. Några ord om landtbruksvetenskapens utveckling inom vårt land, särskildt med hänsyn till agrikulturkemiens och geologiens medverkan dervid, af C. E. Bergstrand. Parasitsvamparne ernas sjukdomar. (Forts. och slut), öfvers. el Leijonflycht. Om halmmoniak uti luften och, betydelsen deraf 1 agrikulturkemiskt hänseende. Afträdesgödselns behandling och användande vid mindre gårdar och lägenbeter på landet, af C. E. Bergstrand. Några i elser öfver Storbritanniens landtbruk i jemf med Sverges, af I. W. Broberg. Cedertallen nus cembra, af (Ptz). — Upsala universitet. På förslag till professuren i nyanropet linguistik och modern litteratur har akad. konsistoriet den 22 Februari uppfört ende qvarvarande sökanden, adjunkten doktor J. Th. Hagberg. — Folkmöte. Från Sundsvall skrefs den 28 Febr.: Det sistl. tisdag å härvarande hotell hållna sammanträde företedde typen af ett verkligt folkmöte. Medlemmar af alla samhällsklasser hade samlats derstädes till ett antal af omkring 4 å 500 personer, timmer. Till ordförande för mötet utsågs Berggren. Diskussionen öfver frågorna med temligen lifligt intresse af flere talare och slutade med utseende af en komit6, bestående af 13 personer, för utarbetande af ett förslag till reglemente öfver följande vid mötet antagna punk1:o. Om bildande af en nykterhetsförening för hämmande af superiet; 2:0. Om bildande af en läroanstalt eller söndagsskola, der arbetaren kunde bibringas nödiga kunskaper uti det praktiska lifvet; 3:0o. Om inrättande af en låneanstalt (folkbank), der lån på billiga vilkor kunde beredas den behöfvande mot pant eller annan säkerhet. 4:o. Om bildandet af en arbetsförening för mera gemensamma arbeten. — Isarne. Från Hudiksvall skrifves den 29 Febr.: Väderleken har under de begge senaste veckorna varit särdeles blid; i måndags regnade det och nästan hvarje dag ha vi haft stark sydlig eller sydvestlig blåst. Isarne lära ej vara starka och om ej kölden under nu ingående månad blir strängare än vanligt, torde vi kunna motse tidig sjöfart. — Göteborgs sjöfart. Under loppet af sistl. Januari och Februari månader anlände från utrikes orter 62 fartyg, af hvilka 11 voro lastade med spanmål, 10 med salt, I med styckegods, 5 med kaffe, 5 med kol, 2 med mjöl, 1 med potatis, 1 med ull, 1 med cokes och lera, 1 med tegel och glas-sand, 1 med bjelkar (i haveri) och 15 med barlast. Af dessa fartyg voro 30 svenska, 9 danska, 8 engelska, 7 norska, 3 preussiska, 3 holländska, 1 hannoveranskt och 1 belgiskt.. Skeppsbyggeriaktiebolaget i Sundsvall, om hvars bildande vi på sin tid tid lemnade meddelande, hade i onsdags afton ordinarie bolagsstämma. Sedan de föreslagna bolagsreglorna nu vunnit K. M:ts fastställelse och vid sammanträdet tillhandahöllos, konstituerade sig kolaget i öfverensstämmelse dermed till ett aktiebolag enligt aktielagen af den 6 Okt. 1848. olagets kapital är bestämdt till 100,000 rdr, fördelade uti aktier å 100 rdr, men kan, om så å ordinarie bolagsstämma beslutes, höjas till högst 300,000 rdr. Det upplystes, att teckningen redan uppgått till cirka 800 aktier eller ett kapital af 80,000 rdr, ett förhållande, som icke kan anses annat än särdeles glädjande med hänsyn till de närvarande betryckta tiderna, på samma gång det antyder att den för bolagets verksamhet uppkastade planen ansetts god och derigenom vunnit tillit och bifall. Denna plan utgår nemligen derpå, att genom upplifvande af en för orten pass nde och gagnelig industri, enligt ett i sammanhang med styrelsens berättelse nu afgifvet förslag för den framtida verksamheten, årligen under de första 5 åren bygga 2 fartyg, med begagnande af den vinst, som de efter hand färdigblifna fartygen kunna komma att lemna, med undantag af 6 procent, som årligen skulle som grundfondsränta till delegarne utdelas. gängliga vinsten, borde upplånas, Inligt förslaget skulle bolaget efter de 5 åren ha en flotta af 10 fartyg med en beräknad skuld af 70,000 rdr, hvilken kunde anses vara betald intill den 1 Januari antara att bolagets egendom vore värd minet ibland en del frun58 . Pe ? stor ) diskussionen i ämnet inleddes. TP UISSCIL Is-Posten.) visorer Rrr P. ol. DOStrom och AA. (Sund: — Dyrbart fynd. Danska tidningar berätta: När nyligen i sydligaste delen af Jutland en äng, som tillhör en hr Ravn, skulle plöjas upp, stötte drängen i plogfåran på åtskilliga silfvermynt och andra saker af silfver, som lågo i en mycket sönderfallen strumpa. Sedan hr Ravn hade tvättat dessa saker, befunnos de vara 28 mynt, till omfånget något större än den danska silfverriksdalern, men tunnare; de voro alla präglade med de tyska kejsarnes bilder och buro årtal från 1606 till 16: Utom dessa, voro der 4 mindre deribland ett med Christian IV:s bild. De sakerna voro ett bälte, som bestod af idel silfverlänkar och var så stort, att det kunde räcka kring lifvet på en fullvuxen menniska, men det hade tyvärr gått sönder under plogjernet; vidare 16 silfverknappar, 9 spännen och 2 utsirade och förgyllda silfverknappar. De funna sakerna vägde omkring 84 lod 14-lödigt silfver och skulle af hr Ravn insändas till Oldnordiske museum. På detta ställe har länge gått en sägen, att en skatt låg begrafven i ängen. Sägnen för att i fordna dagar hade gårdens egare på sin dödssäng velat uppenbara, hvar skatten låg, men han hade endast kunnat säga: Tre steg från den stora hvita törnbusken! Den hvita törnbusken har sedan lång tid tillbaka varit borta, och man har icke fästat större afseende vid denna säg än vid många andra dylika, fastän fyndet nu tyckes innebära en bekräftelse på densamma. Att döma af årtalen på mynten kan det antagas, att dessa saker blifvit gömda under kriget med Sverge, när Carl X Gustafs krigshär öfversvämmade Jutland. ee Om det är någon fråga, i hvilken alla samhällsklasser hafva ett gemensamt intresse, så är det den om anskaffandet af förbättrade bostäder för de stora städernas obemedlade invånare. Arbetaren är nemligen icke den ende som omedelbart lider af det närvarande tillståndet; alla de som behöfva hans biträde, handtverkare, fabrikanter och arbetsgifvare, erfara dagligen och stundligen obehag af den dryckenskap, osedlighet och opålitlighet, som det af hemmens otreflighet uppmuntrade kroglifvet alstrar; och hela samhället måste i en betungande fattigoch fångvård betala hvad man försummat i det som kunnat bidraga till brottens förekommande. Det kan icke heller förväntas, att arbetarne ensamme skola förmå åstadkomma en snar och kr förbättring i sin närvarande ställning, beträffande bonin enheter. Upptagen hela dagen igenom af arbete, och derjemte oftast försatt uti tätaren i allmänhet icke egna någon tid och tanka åt företag af till utseendet så oöfverstigliga svårigheter, söm nybyggnaders uppförande. man derjemte besinnar arbetarens beroende ställning, hans brist på kapital och den korta tid han kan egna åt annat än stundens behof, så följer af sig sjelf att de bättre lottade måste härvid räcka honom handen. : Många, som äro varmt intresserade för denna angelägenhet, hysa dock mycken tveksamhet, om sättet och möjlighetent att genomföra densamma; och de fruktlösa försök, som redan för fiera är sedan här i staden blifvit gjorda, hvarvid man likvil icke synes hafva hvarken tagit arbetarnes eget intresse för saken i anspråk eller ådagalagt synnerlig omtanka och ihärdighet, afskräcka. Med tillfredsställelse har man derföre erfarit, att det arande skapet för arbetareföreningars befrämj nu gjort denna angelägenhet till fö mål för sin närmaste verksamhet; och för att å vår sida bidraga till väckande af ett allmännare intresse för denna stora fråga, som utan ett sådant icke kan lösas, hafva vi förskaffat oss del af och börja på annat älle i bladet införandet af det upplysande irag i ämnet, hvarmed, vid nämnda sällaps sammankomst för några dagar sedan, — — En polsk adress. Från Paris ha vi mottagit ett tryckt manifest af följande lydelse: Det är ett århundrade sedan den 29 Febr. 1768, då det afväpnade och utmattade Polen midt ibland mäktiga och väpnade fiender berodde af dessas gunst och rål, och då moskoviterna, besättande hufvudstaden och härjande provinserna, fullbordade republikens tillintetgörelse; en skara patrioter, samlade sig i den lilla staden Bar i Podolien, hade då den hjeltemodiga djerfheten att bilda en konfederation och derigenom gifva signalen till en härdnackad strid, som lände det med döden kämpande fäderneslandet till ära, förtjenade verldens beundran och ännu utgör historiens förvåning. Konfederationen i Polen var likasom diktaturen hos romarne ett lagligt medel att afvärja en stor inre eller yttre fara. Då fäderneslandet förklarades vara i fara, afträdde ögonblickligt alla offentliga myndigheter, och makten öfvergick till den konfedererade republiken. Under det föregående århundradet hade Polen sett tre konfederationer lyckas: en, som befriade det från den svenska, ryska och brandenburgska invasionen; en annan, som förhindrade konung Johan Kasimir att i strid mot lagarne gifva sig en efterträdare; och en tredje, tack vare hvilken konung Michael besegrade ett slags fronde, som var riktad emot honom. Konfederationen i Bar vann icke seger oaktadt karakterernas upphöjdhet, trots de beundransvärda militära talangerna och ehuru man ådagalade en oförliknelig anda af sjelfuppoffr Orsaken var, att olyckan denna gång var för stor; den mest storsinnade hänförelse kunde icke sätta hela nationen på benen: inkräktarne voro talrika, våldsamma och listiga, och republikens fordna bundsförvandter förblefvo döfva för hennes maningar. De förnämsta chefernas namn ha varit, äro och skola evigt bli kära för alla polska hjertan. Enhvar nämner med stolthet Soltyk, biskop i Krakau, och Adam Krasinski, biskop i Kaminiec, hvilka helgade motståndet, den ene genom att lata häkta och deportera sig tillika med tva andra senatorer och en nuntius, hellre än att ga inpå czarinnans ambassadörs anspråk; den andre genom att organisera den nationella sammansvärjningen. ; Huru kan man väl underlåta att o . z z 5 båda biskoparnes vän och mellanlänk, som, djerf och skicklig, tog initiativet till konfederationen och fortplantade den från distrikt Kalumir gonom sin undoerhara Afralkvänkto ett tröttsamt d rande bekymmer för sin utkomst, kan arbe-VY skalk i blef fäl öfverbet till förg federera frivillig: present: Dumou och en ques R höjde s nen i tala de såväl s i konfe nytt ti var ma stigand för det jorden synen. delning ska rev sÖL Sjelfup icke en folk, oc öfvades Ehw des, är grunds vecklar alla vå ar 183 är Ögo dande är för fransm På i enhvar sig sje jemfi vit, be de förs vi allr Europ: ma kä fienden förmäåt att de intetgö männa tator bönder genom ställa Så ha teckna ett fu samt borger Men dag ki ett öf gifvan som I och ar dan s offent Stri af år tersta hade utan a manife färdad dermel omöjli; tiga n förlopj parlan ett år sätt di och de sagade sorglig nation måtte nar fo ste lid och nä det ich oberoei Det välde utgör Det är man k baka. å att den fa tag, sc sig ut: undgin som hi Må ningssl om, at skugga tersbui bevare en mal och an annat ma öd C.G Chodzh Zzanows Genc den rö hört di förlagd komma röra ri höra w Lagf af folke visadt I I Ho lilliga t Hvad som för bedrifvande af en dylikjbeundra Pulawskierne, och i främsta rum-jernväg byggnad kunde i kapital erfordras utom den tillmet Josef, fadren, advokat och ädling, dejlatt håll att öfvs damålet Vrids z är Öp-! 1874; men, äfven om detta icke skulle kunna ske till distrikt, förnämligast biträdd af sin bror-) torsdag pen, men Jungfruoch Mysings-fjärdarne förr än ett år senare, då man med säkerhet kanson och sina tre söner, af hvilka den ene,l Af den Sk amnoto