för förvaltningen art riksbanken under ar 1090. —LBt Gårdagens aftonplena. Första kammaren. Föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 22, rörande utseende af deputerade i och för markegångstaxornas upprättande, hvilket efter en kort iskussion gedkändes, liksom samma utskotts hemställan, att kronan till förmån för några fattiga personer måtte afstå sin rätt till dana-arf. Derefter förekom frågan om dödsstraffets afskaffande, hvilken framkallade en längre debatt, som fortgick till midnatt, och för hvars karakter vi på annat ställe i bladet korteligen redogöra. Så fört utrymmet medgifver, skola vi återgifva det mest anmärkningsvärda som under debatten yttra des för och emot den föreslagna reformen, inskränkande oss nu att nämna, det lagutskottets förslag slutligen blef utan votering afslaget. Ardra kammaren. Till betandring förekom först lagutskottets utlåtande nr 5, tillstyrkande den kongl. propositionen om förändrade föreskrifter rörande bysätt ning, men afstyrkande väckt motion om bysätt ningstvångets fullständiga afskaffande. Efter er längre öfverläggning, för hvars hufvuddrag vi på annat ställe i detta blad redogöra, blef utlåtandet med 80 röster mot 68 återremitteradt, i syfte at få bysättningstvånget fullständigt afskaffadt. Lagutskottets utlåtande n:r 6, tillstyrkande bi fall till K. M:ts förslag till en förordning om rät tighet för invånare i stad, hvarest magistratsper sonernas löner blifvit reglerade utan beräkning ai bouppteckningsoch arfskiftesprocent, att till bo uppteckningars förrättande kalla hvem som helst föranledde en diskussion, under hvilken hr Berg. ström yrkade bifall till sin motion om tillsättande både i stad och på landet af vissa personer, som skulle hålla boutredningar, emedan tal. ansåg at bouppteckningar pp landet ofta voro att gråt: åtv, och hr Lindström yrkade afslag å förslaget En mängd talare uppträdde deremot och föror dade förslaget, såsom hrr Sjöberg, Dahm, Rosen berg, frih. Ahlströmer, statsrådet v. Ehrenheim hir C. A. Larsson, Östman, Muren och Ridder stad m. fl., hvarefter detsamma bifölls, Samma utskotts utlåtande n:r 7, bifölls i hvac det rörde tillstyrkandet af en af hr Bovin väckt motion om upphäfvande af sista mom, i 17 kap 37 R. B., om insättande på bekännelse af er vid underdomstol blott med bindande liknelse och omständigheter, till gröfre brott förvunner anklagad. Utskottet hade deremot afstyrkt sam me motionärs yrkande på upphäfvande af k. bref vet den 22 Mars 1803, om rättighet för högste domstolen att vidtaga nyssnämnde åtgärd med er i det närmaste till groft brott förvunnen brotts ling, hvars, ondska och vanart göra hans vistande å fri fot för allmänna säkerheten vådligt. Hr ovin, Staaff, IHessle, Rosenberg, Uhr, Ander: Eriksson, Ola Jönsson och C. A. Larsson yrkade att utlåtandet måtte återremitteras och nämnde förordning upphäfvas. Det hufvudsakliga skälet var, att det både kunde hända och verkliger också händt, att oskyldiga personer fått sitta: fängelse 10 å 12 år, ja hela deras lifstid. Hr Ahlgren, Bjerkander och Sven Nilsson invände visserligen, att, en hårdnackad fånge genom insättande på bekännelse ofta tvungits att bekänna; att det vore farligt att utsläppa en för allmänna säkerheten vådlig person och att berörde k. bref borde bibehållas tilldess hela bevisningssättet vid våra domstolar blifvit ändradt, men detta hindrade dock icke att utlåtandet återremitterades med 69 röster mot 58. Vid samma utskotts betänkande n:r 8, om upphäfvande af adelsmäns forum privilegiatum, uttryckte hr Bjerkander sitt skarpa ogillande mot sistlidne riksdags lagutskott, som underlåtit att till K. M:t expediera det redan vid förra riksdagen af kamrarne fattade beslut i frågan, hvarefter utlåtandet bifölls. Första kammarens protokollsutdrag, ang. pröfning af lärjungar vid enskilda läroverk remitterades till kammarens tillfälliga utskott n:r 1, sedan hr Leffler vid detsamma gjort några erinringar. Derefter föredrogs tillfälliga utskottets (n:r 3) betänkande n:r 1, afstyrkande en af hr Rylander väckt motion om en lagtolkning derom att prest, för särskilda förrättningar i hemmen icke må uppbära ersättning, då inkomsterna blifvit reglerade enligt k. förordningen den 11 Juli 1862. Motionen förordades af hrr A. W. Nilsson, Johm Ericsson, Ötterström och Hessle af skäl, att åtskilliga prestmän, med stöd af kyrkolagens föreskrift förmenat sig icke vara skyldiga till ifrågavarande förrättningars verkställande annat än i sammanhang med den offentliga gudstjensten, och derföre ansett sig ega rätt att fordra ersättning, när de förrättat dem i hemmen. Deremot invände hrr Kolmodin, Kalstenius, Ribbing, A. v. Proschwits och Lujenmark, att en dylik lagtolkning vore oriktig och att en sådan väl ej kunde föranleda en förklaring att oriktiga lagtolkningar icke finge göras; att det för öfrigt vore omöjligt att så stifta någon lag att icke kryphål kunde uppfinnas, och att ett stadgande, sådant som det ifrågavarande, vore egnadt att framkalla oenighet mellan lärare och åhörare, der förhålJandet vore godt o. 8 v. Betänkandet bifölls. Samma beslut fattades med afseende på nyssnämnde utskotts betänkande n:r 2, tillstyrkande en af hr Orre väckt motion, om en skrifvelse till K. M:t angående fördelning mellan kyrkoherdar och komministrar af de pastorala göromålen. Samma utskotts betänkande n:r 3, hemställande, med anledning af en utaf hr Aug. Danielsson väckt motion, att församling må bestämma lönen för klockare, som hädanefter antages, hade så när blifvit bifallet, om icke hr Jöns Olsson i sista ögonblicket erhållit ordet och i ett längre anförande uppvisat flere olägenheter, som af utskottets förslag skulle uppstå. Sedan denne talare blifvit understödd af hrr Bergström och Rundbäck wm. fl.