Sverge och England kunna räcka hvarundra handen. Det är ju ock allmänt kändt, utt den sanna sedligheten står högt i Engand. Alltför strängt skall detta förhållande ock icke bedömas i de från denna ståndpunkt sedda vanlottade länderna, ty äfven undra faktorer än qvinnans lättsinne göra sig härvidlag gällande, såsom t. ex. sociala förhållanden, som försvåra ingående af äktenskap, hvartill vi bland annat räkna latifundiesystemet i ett lands jordfördelning. I Engand har jorden visserligen fullkomligt latifundiets karakter, de nomine, men de fakto har häfden, seden, sanktionerat dess styckning i små lotter emellan arrendatorer, farmers, som i följd af en viss moralisk rätt nästan äro egare af sin torfva. I Sverge är jordbrukaren, bonden såsom han benämnes, i allmänhet sjelfegare af sin jord. Huru detta kunde återverka på sedlighetsförhållandena kan man tänka sig. Men förhållandet, hvari antalet i stad och på landet ingångna äktenskap står till hvarandra, utvisar emellertid att, medan på landet år 1865 ett äktenskap kom på 145 invånare, hade städerna uppdrifvit sin siffra högre, eller till 1 på 126. Detta är ett besynnerligt statistiskt resultat, ty om ock i allmänhet procenten af ingångna äl tenskap är större i stad än på landet — en naturlig följd af personkoncentreringen — så hade vi dock i Svorge väntat ett bättre resultat. Orsakerna härtill skola nedanföre antydas. Sorgligare än den ofvan upprullade vy är den, till hvilken vi komma om vi taga en annan utgångspunkt än qvinnonaturens allmänna beskaffenhet — om vi t. ex. vid våra beräkningar taga de bestående sociala förhållandena med i beräkning och de följder, som af dessa framkallats, och hvilka icke alltid varit glädjande. En god del af det blygselväckande resultat, hvartill vi här nedan genast skola komma, har Sverge, såvidt dessa saker kunna spåras, ovilkorligen att tacka två sociala kräftsår, nemligen sin barbariska laga-försvarsförordning och sina presters religiösa intolerans, som ej tillåter andra äktenskap än enligt den ortodoxa kyrkans bruk sammanvigda. Om vi nemligen kasta en blick på hurul: procenten af oäkta barn, i förhållande tilll. antalet ogifta qvinnor, utfaller, så finna vi, att år 1861 hade I äl g 1 ö Antal Antal ogifta oäkta qvinnor. — barn. Sverge med 1,277,592. 11,815, eller 0,92 procent. Norge 181,065. —3,496, 198 o Danmark 901,483. — B,072, 0,59 Preussen 2,533,432. 60,154, Os2 Annu bedröfligare gestaltar sig den mest betecknande och på sak gående uträkning i denna fråga, eller förhållandet emellan årligen födda oäkta och äkta barn. Detta utfaller sålunda för år 1861: Oäkta. Akta. resor 11,815 mot 114,819, eller .. (uppgift saknas). Förhållandet. Sverge. 1 på 9,73. Norge. Danmark 8,02 mot 7T3,768, 1 93. Preussen. . 1 12,02. Frankrike ena 1 1240. England.... 44,751 mot 645,130, 1 14,63. Vore icke Danmark ett rikt land, så vore man frestad att anse Nordens fattigdom såsom orsak till detta missförhållande, ty äfven Finland visar en beklagansvärd siffra härvidlag, eller — det låter nästan otroligt — 1 oäkta på endast 3 äkta barn. Men det är ingalunda fattigdomen som framkallar detta sorgliga sociala fenomen, utan vi hänvisa till de redan ofvanföre nämnda två, enligt vår tanke, verkande eller åtminstone i väsentlig mån bidragande orsakerna. laga-försvarsstadgan och presternas intolerans. Jemnare för de skilda länderna utfaller antalet årligen ingångna äktenskap. Här ha vi i I Sverge...... 28,272, eller 0,72 K af hela befolkningen. Norge ...... 12,479, 0,53 (? Danmark .. 19,031, 0,70 Preussen... 158,118, 0,78 Frankrike. 305,203, 0,81 England ... 225,524, Oy Ehuru högre än Danmark står dock Svergo lägre än de andra fyra länderna, men i allmänhet är skilnaden icke af någon så frappant vidd som vid nyss föregående uppställning. Allt detta utfaller nu icke synnerligon smickrande för Sverge och den svenska qvinnan, men detta endast vid första påseendet och blott i ett, om än just för qvinnan oändligt vigtigt, lifsförhållande. Af hvad vi ofvanföre sagt bör dock framgå att den absoluta nödvändigheten af ett större antal ogifta qvinnor i Sverge i icke obetydlig grad ursäktar de mindre glädjande procentresultaten i öfrigt. Vi ha ock påpekat att det ingalunda är qvinno-nafuren utan fastmera hennes sociala ställning som i väsentlig mån betingar vissa mindre önskvärda företeelser. På andra gebit af samhällslifvet möta oss vida mera uppmuntrande syner. — Innan vi dock öfvergå till dessa, vilja vi här nämna några ord om den svenska qvinnans medellifstidslängd och den ålder i hvilken hon plär ingå läktenskap. Den förra af dessa frågor är för Jossafrelatift ringare vigt, men det kan måhända intressera någon af våra läsare eller läsarinInor att få erfara, att medan det år 1860 i ISverge funnos 22,511 qvinnor i åldersklassen 120 år, 30-årsklassen räknade 23,296 och 3ö-års klassen 25,531 representanter. Det I fanns alltså påtagligen färre unga giftvuxna Iflickor än vare sig unga fruar eller försigkomna ungmör. Men från denna tid; unkt Igar siffran för hvarje femeller tiotal åldersår nedåt. Vid hvilket åldersår som helst Thåller sig dock antalet af qvinnor högre än det af män. Sålunda hade vi qvinnor vid 140 år 20,418, vid 50 år 17,710 och vid i qvinnor emot män. 11,714 b —9,988. NR1QAQ um BANA