som i denna sak hållits, har blifvit upplyst attelden uppkommit derigenom, att hr Hedlund, som hade handelsoch ekonomikollegii tillåtelse att i sin lägenhet uppföra en jernkamin för torkning af cigarrer, ifrågavarande dag uppeldat nämnda kamin till närmare 100 graders värme, l: hvarefter, sedan han täckt kaminens lock med . äska, han begifvit sig till landet. Då eldsolyckan antagligen sålunda uppkommit, har allmänna åklagaren, stadsfiskalen Silfversparre, å Hedlund yrkat ansvar för ouppsåtlig vårdslöshet, med anledning hvaraf, sedan en mängd vittnen blifvit i målet hörda, rådhusrättens fjerde afdelning sistl. torsdag ansett rättvist, i förmågo af 19 kap. 215 strafflagen, fälla Hedlund jemlikt 6 kap. 1-8 nyss åberopade lag kännas skyldig att ersätta brandförsäkringsbolaget den ersättning af 250 rdr, som husegaren, kapten Ekman, redan af kontoret u; pburit, hvarjemte domstolen ansett frågan om den af Hedlund äskade brandskadeersättning, uppående till ett belopp af 4457 rdr 75 öre, ej tillhöra detta mål eller utgöra föremål för rättens pröfning. Härförutom fälldes Hedlund, på grund af åklagarens ansvarsyrkande, för det Hedlund under målets handläggning fällt smädliga yttranden mot domstolen, att enligt 10 kap. 2 3 strafflagen böta 25 rdr rmt, och fann rådbusrätten slutligen, vid den utgång målet erhållit, i stöd af 21 kap. 3 s rättegångsbalken förpligta Hedlund att ersätta alla de vittnen, som i målet blifvit hörda. — Mordförsök. Jönköping den 25 Febr. En bonde från Hallands län, Örjan Ivarson, som uppehållit sig här i staden sedan söndagen den 16 ennes för att sälja så kallade sticktröjor, höll i torsdags på att blifva mördad. Dervid hade så tillgått, att han af en för samhället högst vådlig person, för tredje resan stöld och för knifskärin; straffade smeden Gustaf Lagerstrand, utlockats p Rocksjön, under förevändning att L., som sade sig bo på andra sidan sjön, ville köpa tröjor; men ntkomna ett längre stycke på sjön, smyger Hd L. bakom bonden och aflossar mot hans veka lif ett pistolskott, laddadt med hagel. Skadan blef dock, i anseende till de tjocka kläder bonden bar, ej värre än att denne kunde rädda sig genom flykten, och detta tillfälle lemnade han icke obegagnadt, utan återvände springande af alla krafter mot staden, förföljd ett stycke afL.. som försökte tillrycka sig en bundt tröjor som bönden bar och hvarom köp varit i fråga. Detta misslyckades likväl, ty bonden, var starkare, hvarpå rånaren tog till flykten mot Östra kapellet, och bonden skyar dade sig till en vid stranden belägen stuga, der man släckte de af skottet itända och brinnande kläderna. Elden hade likväl i kläderna brännt ett hål, 7 3 8 tum i diameter, och inträngt till bara kroppen samt der åstadkommit ett ohyggligt brännsår; men som förut nämnts hade icke hagJen förmått bana sig väg genom den tjocka beklädnaden. Rånaren greps samma dag på eftermiddagen af stadens polis och ransakning förevar i lördags; men L., en liten otäck figär med blick och ansigtsuttryck likt en hyena, nekade fräckt till allting, ehuru flere inkallade personer vittnade, att de åsett dels det hela och dels en mängd detaljer, hvilka till fullo bekräftade att L. är den skyldige. Förnyad ransakning kommer att ega rum. — Dom. Från Sköfde skrifves: K. M:ts utslag uppå A. W. Sundlers i Töreboda besvär och nådeansökan har den 7 Febr. fallit och ärnu till konungens befallningshafvande för verkställighet utlemnadt. — K. M:t finner icke skäl vara anfördt som i hofrättens öfverklagade utslag kan verka ändring, eller anledning förekomma att Sundler nåd förunna. — Hofrätten har, som bekant är, dömt klaganden Sundler att, för brott emot tryckfriheten, undergå 4 månaders fängelse samt med må 78 öre godtgöra rättegångskostnaderne i målet. (Forts. från onsdagsbl.) — Milet mot länsmännen Krook i Hörby. Som J. Krooks ombud anmälde sign häradshöfdingen Samsioe. Såväl allmänna åklagaren som målsegarne ville ej tillåta J. Krook begagna rättegångsbiträde. Domstolens beslut blef att Samsioes begäran bifölls på grund af 15 kap. 1 sista momentet af R. B., dock skulle Krook sjelf besvara alla till honom ställda frågor. Klagomål öfver beslutet skulle fullföljas i sammanhang med hufvudfrågan. Bland instämda vittnen var Samsioe upptagen, men målsegarne afstodo från hans hörande. För J. Krooks lefnadsomständigheter blef nu redogjordt, 1860 hade han på egen begäran erhållit afsked från länsmanstjensten. Hade erhållit silfvermedalj af 8:de storleken för medborgerlig förtjenst. Ofta hade han blifvit anlitad utom sitt distrikt och alltid varit nitisk. Domaren tillJade sjelf: FHans duglighet torde vara allmänt känd. Medan J. Krook aflade sin berättelse om uppträdet tillsades Georg Krook att gå ut. J. Krook yttrade nu i en skriftlig uppsats att han var nedtryckt af sorg öfver hvad som händt; han hade, då han blef underrättad om att And. Persson aflidit, sjelf anmält sig å landskansliet, men kände det tungt att vid sina år (han är född 1805) vistas i fängelset. Muntligt up gaf Krook, att t. f. kronofogden Möller, häradsskrifvaren och dennes biträde ört före på väg från Höör, derefter, dock ej i sällskap med de förre, Krook, dennes son G.. Krook och Djurläkaren Wingren. Hörde först kronofogden vara i krakel med bönderna. Vid Häggenäs bro uj hann Krook bönderna, som dervid hindrade Krook att komma förbi. Georg Krook steg då af slädan, metade undan böndernas hästar, och hry:ne Krook kommo sålunda förbi. Men snart upphunnos de af bönderna, som dervid voro otidiga. På fråga af domaren hvad bönderna ytirat kunde dock Krook ej uppgifva något yttrande som varit förnärmande; han hade hört att de yttrat ordet kronobetjeningen, G. Krook gick nu af slädan, så ock J. Krook, och denne senare tilldelade en af bönderna, hvilken kunde han ej säga, 2, 3, kanske 4 slag med en käpp öfver armärne. Detta var allt hvad jag gjort, tillade J. Krook. Jan hade icke slagit bonden i hufvudet. Bönderna hade varit två med hyar sin släda och en af dem körde så nära Krooks släda att hästhufvudena, men ej stången, kommo fram öfver Krooks åkdon, Medan J. Krook slog ena bonden, hade Georg Krook varit i handgemäng med den andre, och denne hade Georg Krook haft omkull i snön. Djurlåkaren Wingren hade slutligen äfven gått af slädan och bort till Georg, Krook, då denne hade bonden under sig i snön, — Efter det Georg Krook aflägsnat sig från bonden isnön, kom han fram till sin far, hvarefter alla tre, J. och G. Krook sarat Wingren, satt sig upp i slä-. dan och kört. Hr J. Krook ansåg sig icka yara orsaken till And. Perssons död. : Donaren J. Krooks skriftliga berättelse ej fullt Nsstö med hans muntliga, i det den skriftliga ej uppgifvit hvar slagen träffat. De träffade ormarne repade Krook muntligt. P r Paeorg Krook biet nu inkallad och fick afgifva berättelse öfver förioppet. Hr Krooks berättelse var särdeles redig och öfverensstämmande med fadrens. Han hade sjelf haft ena bonden under sig i snön. Kommen från denne hade han ICC Bö a. nägra lav med käpp på an