förvillelsen ginge då kanske ej så lätt OSS, helst som ofvanståen e utmärkta ve ej. meddelar oss någon begreppsbestämning sitt ämne, till fyllnad på det tomma ru! met efter vara bortsopade illusioner. Om ehuru nu komna i besittning af sanning ändock i följd af vår menskliga skröpligt behöfde någon tröst, skulle att vi ej varit ensamme i vår villa. En man och professor, som nyligen tillatit s att skrifva något om skolfrågan i norder går ända derhän att yrka följande hjelpm del för rei alskoleundervisningen i den klas ska forntidens historia: miniaturafbildn gar af antika, grekiska och romerska ten pel, boningar, skepp, vapen, redskap, vorl tyg och husgeråds. Och detta kallar he material för äskådningsundervisning! Di som, tack vare Jäger-Oilbers, vet bättre, mi ste le. Vanitas vanitatum — det är ju id fafänglighet, alltsamman. Saken är nemligen, att åskådningsundei visningen bör förbindas med skapelsehistorie Detta utgör den ljusa iden i arbetet, d stora, det framtidsrika. Denna reformerad på helt och hället nya och hittills ej anad grunder — hvilande, dningsundervisning som på den korta tiden af två är genom går berättelsen i 1 Mosebok om skapelseda garne och hvilodagen, innehåller ingentin mindre, än velementern: r till all fö ljande skol undervisning, — i modersmålet, i religion, naturkunnighet, i geometri och räkning, sång m. m., som ej kan så noga specificera (sid. 17). Sång t. ex. ingar och har en be tydande plats i denna askådningsundervisning; men det skall, att märka, vare sång efter gehör; ty den kons tlärda, isynnerhet den Herstännniga — anmärkes sinn rikt — passar ej för bonden, då han gär på åkern, passar ej heller för den vägfarande; och det skall vara sång med riktigt dejeliga ord, såsom: 2 Se, hur jordens stora klot Smyckadt ligger för Guds fot, 0. 5. Vv. hvilken cantilena är afsedd att småningom inöfvas under samtal om det, som på första skap Afven små försök 1 naturfilosofi konima här; hvar degna vetenskap än må ha sin rätta plats — mången menar: i de i liga villfarelsernas historia — aldrig hade vi trott, att det skulle vara i i åskådningsundervisningen under de två första skolåren. Men vi träffa frågor, sådana som: Hvarför är boken ett löfträd? Problemet förefaller åtminstone oss bra kinkigt. Kanske hör dock frågan till ås skädningsunder visningen i modersmålet, hvilken i sådant fall onekligen blir utmärkt. Askådningsundervisning i religion genomsyrar det hela. Ingen skall neka att med oss beundra fi iifattarnes för detta ändamål lyckligt funna åproposer, t. ex. då beskrifningen om eken slutar med en osökt påminnelse om en gudlös son, som fick ett :bedröfiigt slut genom en ck. 2. Sam. 18. I ett samtal om åskans skada och nytta hänvisas till berättelsen om Elias, och edagoger utlofva åt den fromme, som drabBas af blixten, att om också icke någon abr pyande vagn,, så åtminstone med all säkerhet aen Guds engel kommer för att bära honom till Jesus. Årstiderna äro mycket lärorikt och åskådligt behandlade. erinras, att det är töväder i slutet af Februari, att ängen grönskar, träden slå ut och violerna blomma i Mars månad, som för öfrigt karakteriseras af arbete i trädgårdar och på akrar. I Juli skall man bada, i September åskådar man, hur — drufvorna mogna, och i Oktober hur de skördas Menniskokroppens och dess delars funktioner åskådliggöras ej mindre träffande. Tungan är till för att smaka, om ett födoämne är surt, bittert eller sött: detta och intet annat. aDet som på tungan väcker afsmak, skulle göra oss sjuka. Ingen läkare eller apotekare har ännu drömt om en så genialisk helsolära. Det är en ny prinp, för hvilkens upptäckande medicinska akulteten, ja hela menniskoslägtet stannar i outplänlig förbindelse. skädningsundervisniog. — cFörstån I än, eller hvad