blifvit ouppslagen för honom och under äldre år hade han måst förskaffa sig de kunskaper han egde i naturvetenskaper. En föregående talare hade sagt, att vi ej borde isolera oss från den öfriga verlden. Detta gjorde vi just, om undervisningen i skolorna skedde på samma sätt som förut. Lärde vi oss deremot ett språk, som talas på hela jorden, vore detta långt vigtigare än att ega i sitt minne några ord af den grekiska terminologien. Man hade talat om hur vigtigt det var att känna Plato och Aristoteles, men hr Hasselrot undrade huru många det fanns som kommit så långt, att de läste dessa författare med förtjusning och behag. Ännu mindre vore deras antal som kunde äsa bibeln på grundspråket. För danande af praktiska embetsmän och den allmänna medborgerliga bildningen vore grekiskan icke nödvändig. Lärjungarne borde ega full valfrihet. I afseende å de svårigheter, som ansetts möta för den nya anordningen i undervisningen, bemöttes dessa invändningar med det förklarande, att hvad som kunnat ske 1856 äfven nu kunde genomföras. Hr Arrhepiuos yttrade, att vår tids civilisation är en helt annan än förgångna tiders, och att den bildning, som vinnes genom läsandet af de klassiska språken i våra skolor, numera är af mindre vigt. Vår tids bildning har sammanväxt med forntidens. Valet borde vara fritt, och hvarhelst en duglig lärare i grekiska funnes skulle han icke sakna lärjungar. Anmärkningsvärdt föreföll det honom, att man först föreskrifvit, att grekiska ej vore nödvändig för embetsexamina. Derpå hade en ny föreskrift följt, att dispens från detta språk endast skulle lemnas dem, som af oförmåga ej kunde följa med hela den lärda undervisningen, eller dumhufvudena. Att döma häraf ville det synas, som skulle det varit dessa, hvilka man ansett mest lämpliga till embetsmän. Talaren ville icke förringa värdet af klassiska studier, men han ansåg nödvändigare att man fortgick i utvecklingen af de praktiska och naturvetenskaperna, och sade sig önska upplefva den dag, då reallinien i våra skolor räknade lika många lärjungar, som den s. k. lärda, och då realstudierna derstädes blifvit ordnade till ett helt. Grefve H. Wachtmeister framhöll i bevisande ord den ringa nytta de klassiska studierna i skolorna medförde. Flertalet af dem, som tagit studentexamen, hade ej kunnat mera än hjelpligt öfversätta Xenophons Anabasis och några rapsodier i. Homerus, och hade man lagt för dem någon svårare grekisk författare, hade det nästan varit detsamma som att bedja dem läsa syriska och arabiska. Mycken tid och arbete hade härvid ått förlorad, som bättre kunnat användas. Ungomen kunde lemna klassitetens lyx, och lära sig något af de stora ländernas kulturspråk, hvaraf vi med vårt isolerade läge, för att icke blifva stängda från den öfriga verlden, hade det största behof. Det sätt, hvarpå undervisningen i främmande språk för närvarande skedde i skolorna, tillfredsställde icke talaren, som sjelf hade barn, och måste gifva dem särskild undervisning i nämnde språk bredvid skolundervisningen, hvilket var särdeles ansträngande för barnen. Man borde derföre se till att undervisningen blefve bättre ordnad, och detta kunde ske om man med god vilja. gick till verket r Nordenfelt tillhörde dem, som önskade bifall till betänkandet, hvaremot hr Landgren med dogmatisk ifver förfäktade den motsatta åsigten. Efter diskussionens slut skreds till vötering, som utföll med 45 röster mot 16.