ält icke äro af ringa betydelse. Hvad Sverge särskildt vidkommer har icke så litet Igjorts i denna sak, men den större allänheten saknar alldeles hvarje slags öfverigt af qvinnans ställning i samhället såsom urbetande mediem och det är dock just i lenna sin egenskap hon förnämligast tager ntresset i anspråk. Hemmets, familjens förvållanden ha ju i det stora hela förblifvit sig ika, då deremot det yttre lifvets, i icke så oväsentlig mån förändrats under loppet af le senare tiderna och påtryckningen af en wumanare verldsåskådning i detta afseende. Det är en statistisk öfversigt af qvinnans ställning i Sverge såsom arbetande samhällsmedlem som vi här skola försöka lemna våra läsare. Innan vi dock öfvergå till psiffrornas språk, se vi oss föranlåtna att, äfven med fara att upprepa sanningar dem läsaren känner förut, med några betraktelser af allmännare natur inleda värt ämne. De skola, om ej till annat, dock tjena till att genast från början visa läsaren på hvilken ståndpunkt inom frågan vi stå och huru långt vi äro beredda att å. Siffrornas kalla, men öfvertygande tafior skola då framträda med ett framtidsperspektiv, måladt i förhoppningarnes färger. ästan inom alla civiliserade länder råder för närvarande ett egendomligt, vår tid utmärkande sträfvande efter en jemnlikhets åstadkommande menniskorna emellan, en jemnlikhet af högre art och större betydelse än hittills något enda politiskt jemnvigtssystem kunnat förete, och vid hvars sida endast den storartade slafemancipationen i Norra Amerika med fog kan ställas. Frågan giäller qvinnans likställighet med mannen, icke blott på det enskilda ifvets område, utan äfven i det sociala och hvarför icke äfven på det politiska lifvets gebit. De flesta europeiska lagstiftningar ha i detta afseende beträdt en framåtskridandets bana och tidsenliga ndringar i lagarne om arfsoch m ndighetsrätt för qvinnan, onv äktenskapsskilnad och civiläktenskap,i England till och med i enskilda fall politisk valrätt, ha undergått väsentliga förbättringar. Förbättringarne och framstegen i detta syfte ha icke heller underlåtit att inom det sociala lifvet framkalla en ny och glädjande företeelse, nemligen qvinnans arbete äfven utom familjekretsen. Den man skänker aktning kan man icke neka rättighet till arbete. En annan fråga är, i hvilken mån det lyckats qvinnan att till praktisk verklighet förvandla denna prättighetn. Man ansåg hittills qvinnan dels för god, dels för svag, ofta till och med andligen oförmögen till Aertalet af i det praktiska lifvet förefallande göromål. Denna föråldrade åsigt har genom nyaste tiders faktiska erfarenhetsrön blifvit fullkomligt vederlagd. -Hura oändligt barock och haltlös .den gamla asigten var framgår till exempel deraf att qvinnan ansågs taga skada till sin qvinlighet genom andel eller verkställa skrifvararbete, bekiäda någon offentlig syssla ete., då deremdt de i sanning ändå vida mera prosaiska sysslorna vid bryggning och bakning, slagt och korfstoppning icke förmentes inverka störande å hennes veka själs normala utveckling). Vi ålla dock före att då qvinnonaturen visat sig ega en så stor spänstighet att hon, oaktadt i sekler hänvisad till den tränga, ehuru aktnin da kretsen af blott husliga göromål, likväl kunnat bibehålla så mycken sann lefnadsfriskhet som hon i allmänhet ännu eger, samt icke blifvit ändå mera förvriden, än hon i följd af den vanvettiga uppfostran hon varit underkastad tyv i några afseenden är — så hälla vi före att man har allt skäl att vara lugn för, att ett öppnande af högre och friare vyer för hennes arbetsförmåga i högst få fall skulle föranleda öfverdrifter eller snedsprång. Det är deremot ganska naturligt, att i ett sedligt samhälle en qvinnans mera oberoende ställning skulle åtföljas af stora moraliska vinningar. Då man inför sin tanke låter alla de kulturföreteelser passera revy, som omedelbart eller medelbart röra qvinnans ställning i våra dagar, så varsnar man att en god del fordom axiomlika förutsättningar och tusenåriga trosartiklar ramla som fantomer och att en utsigt af obegränsad framtid, befriad från hittills hämmande Hinder, öppnar sig för det andliga ögat. Den står der ljus och skön, qvinnans framtid, bestrålad af ett nyare lifs gryende morgonrodnad. Här och der, i icke så få förbållanden, dröja dock än fördomens dimmor qvar, ljuset har icke segrat öfverallt och — hvarföre icke medgifva det — vårt öga är så bortskämdt af den långa skym-ls ningens halfdunkel, att det blott med ansträngning kan vänja sig vid de taflor af ljus, som den stundande dagen rullar upp för 1 morgonstrålarne af sitt gryende framif, hurudan känner sig qvinnan sjelf?... Fördomarnes natt har skingrats, men situationen är ännu icke fullt klar. Skall qvinnan väl s sin förgangna natts blida stjernor och drömrika månljus? Skola det medvetna lifvets ej blott rättigheter utan äfven pligter för henne ersätta de poetiska stjernglimtarne i hennes fordna tysta och i vissa afseenden fredliga tillvaro, och skall den a intelligensen gifva henne fullt vederg för det hittills njutna drömlifvets aningsrika skönhet? Lyftadt på vingarne af en fördomstrotsande tid kan vart omdöme icke utfalla till förmån för en så dimdunkel tillvaro, som det af qvinnan hittills bortdrömda lifvet. Men, fråga måhända icke så få, vinner menniskoslägtet vi t på en sådan utjemning af sina tvenne skilda naturer? Skall icke lifvet bli pro: rmigt, när qvinnan nedstiger från den sköna piedestal, dit enromantisk beundrau af hennes ,mindre jordiska egen lit henne sasom ett till.. Wi besvara dessa tvi Om vi opartiskt gå med oss sjelfva till doms, så måste vi erkänna att å eal af en qvinnav oftast var en ganska besynnerlig sammansättning af nästan handgriplig sibnlighet å ena sidan och andefattig halulöshet ä den andra. Vi fordrade j om turkarne, blind undergifvenhet såsom hennes viljas yppersta sap; men uppoffringsförmåga och sjelfförnekelse utgjorde i alla fall väsentliga attributer af henn ärdhet. Enligt värt skefva pppfattni tt skulle dessa egenskaper dessutom vara parade med eller, riktigare, uppburna af en viss obekantskap med lifvet och ett naivt erkännande af mannens itt. ÅT dessa ingredienser var nu ansatt, som vi benämde qvinlighet. Numera ae få bildade män finnas, som icke ir sådan verid.