AA ÖGTMDG TVAv BN BRNABRG UVv UVA BVURNVALVE belägenheteu skulle så särdeles länge komma at räcka, då genom större statsbidrag det vore känd sak att äfven anspråken ökades, då man ven bör tänka på det skattdragaude folket, då de lilla kreditivet i nödfall finnes att tillgå och slut ligen då landet har en statsbrist, som det ej för mår fylla, ansåg tal. utskottet hafva gjort allt hvac det förmått. Yrkade bifall till utskottets utlåtande Hr Carlsson instämde till hufvudsaklig del mec refve Posse och yttrade i öfrigt, att som hela be olkningen är i en bekymmersam ställning och ni och arbetslöshet råda på många flere ställen är hos dem som högt anropa hjelp, yrkade tal. bifal till utskottets utlåtande. Lr Lithner ansåg utskottets yttrande innebär: att det gerna velat, om det ansett sig kunna, hel och hållet afslå den k. propositionen. Som behof vet af anslag till allmänna arbeten vore betydlig större än hvad K. M:t begärt, synes regeringen efter hvad tal. kunde se, ha funnit nödvändigt at! nedsätta anslaget till 500,000 rdr, hvilket vittna om omtanke för kommande tider, ehuru utskottet i sitt ulåtande säger att det begärda anslaget tyckes vara ämnadt för framdeles uppstående nöd Tal. hade trott att denna fråga ej skulle under diskussionen behandlas så som om den endast rörde Norrland, utan, såsom K. M:ts proposition inne håller, äfven vissa delar af det öfriga landet, ty det är kändt att arbetsbrist och nöd hota och förestå från flera orter, såsom i norra Wermland, der nöden är lika stor om ej större än i Norrland, i Dalarne och till och med i sydliga Blekinge, hvilket tal. ville anföra såsom bevis för det obefogade att städse tala om Norrland såsom den enda understödsbehöfvande delen af landet. Tal. kunde ej finna att någon fara varit dermed förenad om utskottet bifallit K, M:ts proposition, då behofvet af anslag till allmänna arbeten var pröfvadt af både vägoch vattenbyggnadsstyrelsen och K. M:t. För att ett dylikt anslag säkrast må kunna återäldas ansåg tal. att detsamma borde användas till örbättrande af kommunikationer och det begärda anslagets belopp kunde han ej anse vara för högt för en befolkning af närmare en million menniskor, hvaraf de många arbetlösa dock gerna skulle vilja arbeta för maten. I afseende på Norrland ville tal. upplysa att missväxtåren komma derstädes vanligen periodvis med 5 å 6 års mellanrum samt att en stor nöd merendels hemsökt de norra länens invånare efter en mellantid af omkring 30 år, att efter riktig beräkning intet af de nordliga länen fått större understöd af staten än de öfriga länen inom landet samt att om en jernväg funnits anlagd sistlidne vår genom de norra länen, hade nöden och arbetslösheten ej varit hälften så tryckande som den nu är. Skogssköfligen i Norrland, om hvilken en föregående talare yttrat sig, ville tal. återkomma till en annan gång. Yrkade bifall till k. propositionen. Hr Nils Andersson instämde med hr Lithner och yrkade bifall till k. propositionen. Hr Pehr Nilsson i Espö hade erfarit att utskottet af flere föregående talare blifvit klandradt, men utskottet hade gjort sig reda för hvarifrån de föreslagne anslagsmedlen skulle tagas, och då dessa måste ge af det skattdragande folket, hade också hushållning blifvit nödvändig. Tal. ansåg anslagets användande till vägförbättringar vara det lämpligaste, men befarade i afseende på sjelfva anslaget en menlig inverkan, derigenom att folket får en vana att påräkna anslag. Att spara under den goda tiden ansåg talaren för de nu nödställda vara bättre än att erhålla anslag, helst det ändå vore omöjligt att bispringa alla dem som behöfva. Yrkade bifall till utskottets utlåtande. Hr Ridderstad ansåg frågan om allmänna arbetsföretag som den vigtigaste af alla frågor. Man talar om organisationer uti allt möjligt, men för arbetets organisation har ej blifvit något gjordt, yttrade tal. och förklarade sin öfvertygelse vara, det statsmakterna sjelfva organiserat fattigdom och arbetslöshet i landet, genom att under de senaste åren hejdlöst bevilja millioner riksdaler till jernvägars byggande och nu p en gång helt och hållet upphöra såväl dermed, som med öfriga allmänna arbeten. Yrkade bifall tillk. propositionen. Hr frih. Alströmer ansåg de af utskottet föreslagna 200,000 rdr vara en alltför obetydlig hjelp för hela den befolkning, som i landets alla delar befinner sig i en bekymmersam belägenhet. Det lilla kreditivet må ej röras förrän den skriande hungersnöden står för dörren, menade tal. och yrkade bifall till k. propositionen. Hr statsrådet von Ehrenheim meddelade, att sedan Gellivara bolag råkat i konkurstillstånd, det numera vore mindre sannolikt att begärdt anslag af bolaget erhålles. Hr Indebetou fann visserligen de skäl, som anförts för bifall till den k. propositionen ganska behjertansvärda, men talaren ville fästa uppmärksamheten på att man ej endast får se saken från de arbetsbehöfvandes sida, utan äfven ha en tanke för den skattåragande delen af folket, som äfven har stora bekymmer. Omtanken får ej endast omfatta dem som begära, utan äfven dem som gifva na ölet, Yrkade bifall till utskottets utlå(e. Hr A. Jonsson från Vermland yrkade bifall till a Toon, r Murån ansåg att indragningar ofta skulle kunna ske till större belopp än de, hvarifrån de skattdragande genom bifall till utskottets hemstälan nu skulle kunna befrias. Trodde det vara statsmaktens skyldighet att träda emellan nu då a arbetena såväl statens som enskildes uppört. Yrkade bifall till k. propositionen. Hr Hierta ansåg frågan innebära en princip, som borde vårdas och menade att man ej bör gifva ör mycket; talaren redogjorde för utskottets moiver och yrkade bifall till dess utlåtande. Kammaren godkände efter votering statsutskotets utlåtande — att riksdagen måtte anslå 200,000 dr till väganläggningar och kommunikationsnstalter — med 105 röster mot 64. Rörande statsutskottets utlåtande i afseende på (. M:ts proposition om användande af de medel, om i riksgäldskontoret innestå, hvilken proposiion utskottet, sedan detsamma hos riksdagen föeslagit anvisandet af ofvanomförmälda 200,000 rdr ill vägförbättringar m. m. och deruti tagit i beäkning ifrågavarande i riksgäldskontoret innestånde medel, 89,700 rdr, hemställt icke må af rikslagen bifallas, yttrade sig först hr Myrtin som fästade uppmärksamheten på att är icke var fråga om några nya anslag, utan enlast om anvisade men icke använda medel, hvilka (. M:t föreslår måtte få öfverflyttas på andra öretag. Talaren uppläste en från landshöfdingen Wermlands län mottagen skrifvelse, hvilken skilrar det arbetslösa tillståndet i flera af nordliga Vermlands socknar, der skörden på de flesta håll lagit fel och folket är i saknad af allt. Talaren rkade afslag å utskottets hemställan och bifall ll den k. propositionen, i hvad den rörde anslaet af 55,000 rdr för väganläggningar i Wermind. Hr Nils Andersson i Bäfvik skildrade äfven en stora nöden i norra Wermlands socknar och irmenade att kommunen ej längre förmådde unerhålla den fattiga befolkningen och den alltmer etungande fattigvården. Instämde med den föreiende talaren. Hr Olivecreatz anförde huru redan för 11 år Ilbaka ett bolag bildade sig för sänkning af sjöne Kalfven och Fegen i Elfsborgs län, men blef ter en rättegång af egarne till ett qvarnverk geom K. M:ts ot ålagdt att på bestämd dag ergga löseskillingen för nämnda qvarnyerk, utan t bolaget dessförinnan kunde invänta det påräkide beviljandet af statsmedel, hvadan bolaget åste upplösa sig. Yrkade i enlighet med K. M:s roposition bifall till ett låneunderstöd af 34,700 Ir för nämnde sänkningsföretag. Hr Bierta ansåg att dessa företag skulle kunna ;rkställas af de medel, som blifvit anvisade för ommunikationsanstalter m, m. Yrkade bifall till skottets utlåtande. Hr Berger anmärkte att i utskottets nästföreende utlåtande tillstyrktes anvisande af 200,000 r för vägförbättringar m. m., men då nu ifrågarande, i riksgäldskontoret innestående medel, ,700 rdr, voro beräknade för detta anslag, hade statsutskottet behöft tillstyrka mer än 110,300 r eller ock skulle utskottet gjort framställning n afskrifoing af de 89,700 rdr. Då nu endast igan är att öfverflytta anslaget från ett föret I ett annat inom samma provins, så — 0 ee cc 70 m fa