December 1867 hade banken följande förbin delser att vid anfordran inlösa: egna sedlar uppoch afskrifningsräkning, löpande räk ningar och saldo af andra räkningar samt be viljade kreditiv, tillsammans 13,494,733 rdi hvarifrån afoå å kreditiv lyftade belopp rd 2,787,300, då 10,707,433 rdr återstodo att vi anfordran inlösa, fastän kassan endast upp: gick till 1,203,273 rdr; och huru skulle ban ken med sin beprisade soliditet bära sig åt om egarne till de återstående 9,504,160 rd komma för att lyfta sina vid anfordran enligt öfverenskommelse tillgängliga medel? At D. A. först anför den största summa, som kan ernås, äfven deruti inbegripet det redan å kreditiv lyftade beloppet, bör göra effekt. Vi I skulle prisa D. A:s ärlighet, som genast reducerar summan till 10,707,000, såvida ej ., jäfven denna siffra vore en kolossal humbug. Låt oss undersöka hvad qvartalsrapporten d omförmäler: f Egna banksedlar.........sssssss 1,021,750. . )Uppoch afskrifningsräkningar... 2,494,633. e Löpande räkningar med banker, om floososossson 2,655,039. Andra räkning 984,311. t ) Beviljade kreditiv...... .. 6.339,000. 13,494,733. I Det enda afdrag D. A. medgifver -) är redan uttaget belopp å kretl ditivera i... 2,787,300. I hvadan åters 10,707,433. Vi kunna ej helt och hållet debitera D. A:s illvilja. för de vilseledande uppgifterna. Okunnigheten har också sin betydliga andel uti räkningens uppställande. Hvem har sagt D. A., att det belopp, som igenfinnes under rubriken löpande räkningar med banker m. il, är en ä vista förbindelse? Är det ej tänkI bart, att de banker, som hafva att fordra Toch äro tillfö rade ränta, måste underkasta sig att för alla större belopp tillsäga någon viss tid förut? Kan ej under samma rubrik bankens möjliga skulder till utländska korrespondenter ingå? Och nog bör D. A. kunna af sin rådgilvare få veta, att sådana vexelskulder icke äro betalbara vid anfordran, utan på bestämda förfallotider intagna uti hvarje vexel. Hvad nu beträffar vandra räkningar,, så äro dessa så mycket mindre en skuld vid anfordran, som denna rubrik omfattar de konti, på hvilka ingenting rubbas förr än vid sjelfva bokslutet. Men om, som sagdt är, D: A:s okunnighet skulle kunna antagas såsom ursäkt för det felaktiga i D. A:s uppgifter under dessa rubriker, så har D. A. deremot behagat sjelf sörja för motbevisninsen i sitt påstående att hela kreditivsumman kan vid anfordran uttagas. Uti ett af här ofvan citerade stycken igenfinnes, då man under bankens verksamhet har funnit, att vanligen hälften af det beviljade kreditivbeloppet står inne i banken, så borde icke D. ÅA. bland möjliga å vista förbindelser upptaga hela det beviljade kassakreditivbelopp 6,339,000 rdr, Kan läsaren finna detta ärligt? Genomitryck öffentliggjorda revisions. berättelser är utrönt, att, högsta beloppet, som på en gång varit lyftadt å kassakreditiven, uppgår till 68 proc. Dertill kom-. mer tvenne omständigheter, som bidraga till kreditivrörelsens sanna bedömande, den första att uttagningar å kreditiven icke stiga plötsligen, ty det har visat sig, att D. A. icke lyckats åstadkomma någon panisk förskräckelse för bankernas solidite; den andra, att kreditivkontrakt på högre belopp än 10,000 rdr hafva en punkt, enligt hvilken endast en viss del at kreditivet får lyftas inom en och samma vecka. Beloppet af utelöpande banksedlar och på upppan afskrifning innestående summa äro ostridiga ä vista förbindelser, men attantaga att 1,243 räkningshafvare och ett eller annat tusen innehafvare af banken8 sedlar skulle samtidigt anmäla sig, det är att icke ens ana bankrörelsens natur. All bankrörelse hvilar ju på sannolikhetsberäkning och denna stöder sig på erfarenheten. Att Stockholms enskilda bank följt dessa reglor taga vi för afgjordt, enär den lyckats, oaktadt alla afundsjuka bearbetningar tillvinna sig ett så stort förtroende. Hvad skulle läsaren säga om någon sökte göra troligt, att försäkringsaktiebolaget Skandia ej skulle kunna fullgöra sina förbindelser, då den tecknat brandoch lifassuranser för mer än 280 millioner rdr och grundade detta påstående derpå att alltsammans kunde samtidigt brinna och de förikrade lifven hastigt utslockna. Man skulle förvånas öfver en så orimlig förutsättning och på samma sätt är man berättigad emottaga uppgifter sådana som D. A. här lemnat. Det är ett eget fenomen, att den ena dagen se D. A. uppgifva, att Stockholms enskilda bank icke kan fullgöra sina förbindelser, och den andra dagen förklara samma bank vara försedd med så betydliga resurser, att den skulle vara i stånd att tömma riksbankens metalliska kassa. D. A. yttrar: xom Stockholms enskilda bank aldrig uppstått, så hade depositions-insättarne kunnat deponera sina penningar i riksbanken. Skulle man ej snarare kunnat säga, att om Stockholms enskilda bank ej uppstått, så hade riksbanken ej besvärat sig hvarken med depositionseller uppoch afskrifningsrörelse? Vi hafva nyss visat beskaffenheten af löpande räkning med andra banker m. fl D. A:s uppgift catt landsortsbankernas fordran i löpande räkning uppgick till 4,480,457 rdr saknar således all grund, men ingalunda örvånar det oss, att vid betraktande af den förmodade stora siffran det vattnats i munnen på den, som gerna ville taga hand om landsortsbankernas affärer uti hufvudstaden. På sådana uppgifter, som vi nu ur D. A. anfört, grundar) D. A. sin åsigt att Stockholms enskilda bank är en svindel, och uppmanar allmänheten på det bevekligaste att undandraga Stockholms enskilda bank det förtroende den hittills åtnjutit. Hvilket ädelt bruk af tryckfriheten! Hvilken samvetsgrannhet! Utöfver den diktsamling, hvarmed D. A. trakterat sina läsare, lofvar tidningen patt göra allmänheten förtrogen med passerade händelser från 1866 och äfven från andra tider, som skola kasta ett klarare ljus öfver situationen. Ja det behöfs verkligen, ty det ljus, som uti den D. A:s artikel, hvarmed vi nu sysselsatt oss, velat lysa, har varit allt annat än ett klart skinande. UTRIKES. FRANKRIKE. , De båda amendementer till presslagen, som fl nlemnats af Goerg mA tue oh et Vt DA RO