VINSTA VE BESAMIIG OVE INO LING 1 TUUULe Ae Lå åberopar återigen i sin tur Wäktaren såson vittnesbörd och på det sättet är ändamåls enliga osanningars fabrikation i full gång Huru länge en sådan rörelse bär sig, de kommer framtiden att utvisa. D. A. yttrar då privatbanklagen icke hindrar, att banksedlar utgifvas på hypotek a halfva Sverges jord, finner man lätt på hvilket olycksaligt system man är inkommen och att alla förslag att rätta detsamma endast äro föga verksamma palliativer, så länge en skilda banker få rätt att utgifoa-egna banksed lar. Banklagen behöfver icke hindra banksedlars utgifvande på hypotek af halfva och ag jord, ty sådant förbjuder sig sjel agstiftningen har åtskilligt annat att göra än att befatta sig med omöjligheter. Banksedelcirkulationens belopp beror af rörelsens behof och rättar sig helt och hållet derefter. — Tillkomsten af flera banker har icke i ringaste mån ökat eller kunnat öka den utelöpande banksedelstocken, tvärtom har den minskats genom upprättandet af flera bankkontor och flitigare begagnande af de beqvämligheter bankerna erbjuda allmänna rörelsen. Nu föreslår D. A.: att de enskilda bankerna skulle förlora sin banksedelutgifningsrätt. Låt oss antaga att afunden och oförståndet skulle kunna ästadkomma detta, så blifva följderna, att omkring 50 bankkontor i landsorten måste upphöra tillika med omkring 30 millioner rdr i kassakreditiv af de 40 millioner rdr som nu äro beviljade. Detta vore en storartad reform. Tidningarne skulle få mycket att berätta och sensationstelegrammer skulle ingå från alla landsorter. Oaktadt allt detta är det icke riktigt säkert, att Stockholms enskilda bank komme att upphöra. Den har i allmänhet icke haft någon vidt omfattande banksedelcirkulation; senast utgjorde densamma endast 1,022,000 rår, och vinsten derå utgör blott en mindre del af bankens nettobehållning. Uti D. A. läses: Enligt sista qvartalsrapporten har Stockholms enskilda bank på depositionsräkning insatta 7,717,700 rdr och på uppoch afskrifningsräkning 2,494,600 eller tillsammans 10,112,300 rdr. Detta belopp torde till hufvudsaklig del tillhöra Stockholms befolkning och, fanan det insattes i banken, kan man antaga att det af egarne utläntes antingen emot inteckningar eller handelspapper, hvarpå längifvarne troligtvis ide flesta fall hade större ränta än som nu erhålles. Vi hafva förr anmärkt det besynnerliga föreställningssättet, att alla de summor, som insättas i bankerna, nödvändigtvis skolat förut hafva varit till enskilda pe ner utlånade. Detta ultra-stationära å ningssätt vill icke medgifva, att några öfver-. skotter kunna uppkomma såsom naturlig resultater af sparsamhet och arbete. He väl de belopp, som insättas i sparbanke tillförne varit utlånade? Kan man ej medgj att det finnes klasser i samhället, hvilkas besparade summor ej lämpa sig för sparbankrörelsen och att dessa klasser anlita deositbankerna såsom sin sparkassa, intilldess de kunna i egen rörelse använda sitt besparade kapital. Det är på detta sätt bankerna äro kapitalbildningsanstalter och det är endast undantagsvis, som insättningar i bank qvarstå under en längre tidsföljd. Omtankan om egarne till pen är mycket prisvärd då D. A.f om högre ränta i den direkta utlåningen mot inteckningar öch handelspapper. Huruvida denna ränteskilnad motsvarar risken, derom kunna de förluster på dylik utlåning, som nu drabba bankerna, upplysa. D. A. förmenar, att Stockholms Enskilda bank fastbundit 4,908,000 rdr i statsoch andra obligationer, hvarpå den skördar en vinst, som de, hvilka insatt sina penningar i banken, sjelfva kunnat hafva genom köp af dessa obligationer, hvarigenom ett inhemskt fondsystem befordrats... Vi hafva förr hört personer yttra den åsigt, att en obligation representerade ett intill förfallodagen fastläst penningkapital och att således en god statseller annan obligation var ett mindre tjenligt papper för en bank än vanliga intecknade skuldebref på 6 månaders uppsägning. Det förhåller sig likväl alldeles tvärtom. Om en bank behöfver kassaförstärkning och afyttrar obligationer, så finner ingen menniska denna åtgärd klandervärd. Försäljningen kan ske hastigt nog, om man är villig antaga 1e eller 1 proc. rabatt i jemförelse med gängse noteringar för dagen.. Vi skulle tro, att de enskilda bankerna snarare hafva för litet än för mycket disponibla fullgoda räntebärande obligationer, Om en bank deremot skulle utbjuda hos den belånade mtecknade skuldebref, så må vi bekänna att detta skulle väcka en oerhörd uppmärksamhet. Man skulle fråga med hvad befogsnhet en bank satte dylika papper i omlopp, då låntagaren billigtvis förväntat att den säkerhetshandling han för lån hos banken hypotiserat der skulle få förblifva till förfallotiden, änskönt han utställt sin revers till-order. Vilja nu enskilde personer hellre köpa obligåtioner än insätta sina öfverskotter hos de enskilda bankerna, så ega de i detta afseende sin fulla frihet, men vill man främja denna angelägenhet, så bör man öka statsobligationernas gångbarhet genom att vid belåning hos riksbanken -tillerkänna dessa papper såsom hypotek ovilkorlig företrädesrätt. D. A. yttrar: banken hade den 31 December 1867 i beviljade kreditiv 6,339,000 rdr, hvaraf voro utestående 2,787,300 rdr., Å dessa kreditiv räknar banken 6 proc. årlig ränta och 1 proc. årlig kreditivafgift, då de understiga 10,000 rdr, men 36-del af räntan ytterligare å dem, som öfverstiga detta ri belopp, samt 22 procents öfverföringsafgift, om de ej äro inbetalde 14 dagar innan deras förfallotid; och då man under bankens verksamhet har funnit, att vanligen hälften af det beviljade kreditivbeloppetalltid står inne i banken, så kan banken räkna, att den öfverhufvud alltid har minst 8!2 proc. årlig ränta kk hvad som lyftes på kreditiven, men å de esta vida derutöfver, och då den förr tog 2 proc. kreditivafgift, erhöll den omkring 11 ;procentn. Anskönt kreditiv-vilkoren böra bero af det fria aftalet och således ingen kan uppifva hvilka bestämmelser äro för höga eller ör låga, så torde en hvar inse, att det beräkningssätt D. A. begagnar är felaktigt och missledande. Antag att å 10,000 rdr kreditiv, 5009 rdr varit i medeltal lyftade, räntan utgör 300 rdr och kreditiv-afgiften 100 rdr, Detta kallar man 8 procent, men har banken ej derjemte kostnaderna för bokföring och förbindelsen att anskaffa, om ej hela bent RR FT bod a RA AM AD AN AM AA loppet, åtminstone en del af det outtagna men beviljade kassakreditivet. Kreditiv-tag Mt RE N eNGa ke