Thamerotu). Berättelse från Nordamerika. A! författarinnan till Palatser och Fängelser, Tigeuarens testamente m. fl. (Öfversättning från engelskan.) Marschen begynnte; den lilla truppen tågade modigt och ständaktigt framåt; den heta solen brände på deras hjessor; den ojemna slätten bröt ordningen i deras leder; men de tröttnade ej, stannade ej. Den yngsta gosse i ledet blef modigare då han gick förbi något fäste, der havs moder eller syster afvaktade stridens utgång, och vände beslutsamt blicken mot fienden. Gamle, gråhårige män, höjde sina hufvuden och deras blick blef skarp, då de sågo sig tillbaka till det blockhus, som skyddade deras familjer, eller framåt, spejande efter fienderna. Sent på aftonen fingo de Fort Wintermoot i sigte. Man var der fullkomligt beredd på att mottaga dem. Den engelske öfverste Butler hade med sina jägare intagit stränderna af floden mellan de anfallande och fästningen, örka sumpiga skitten framför emade af indianer, anförda ng listher och hennes son. Indianska skarpskyttar stodo uppställda utefter linien och Johnsons gröna regemente utgjorde högra flygeln. De kungliga hade — en jemn slätt, edjan, 8 Ott ögonblicks 18-18, UD, 21, 20—27, tannarle, ke A B nr vv—8B1, 05-—38, 40—43,