yra af de till ordinarie valmän utsedda 1eamöterna uteblifvit, nemligen hr Benedicks, anseende till sjukdomsförfall, hrr Gumeeius och Matts Persson, såsom, frånvarande på permission, samt frih, K. Akerhjelmmed anledning af anmäldt förfall. Med stor möda ckades , det ändtligen att få reda på riherre Akerhjelm och upphemta honom till sammanträdet, hvarefter valet kunde försigån ehuru detsamma endast med knapp nöd ann fullbordas innan ett på vinden å rikslagshuset yppadt tillbud till eldsvåda skingrade valmännen, Om den ganska egendomiga valförrättningen meddelar D, N, följande komiska detaljer: Kl. 6 på aftonen — säger D, N, — samlades första kammarens sessionsrum de herrar, hvilka skulle välja justitieombudsman. Frih. Anders Celerström (af första kammaren) blef utsedd till ordförande. Upprop verkställdes. Med tillhjelp af suppleanterna var första kammaren fulltaligt reresenterad. Men från andra kammaren saknades af de ordinarie valherrarne: brukspatron Benelicks som var sjuk, doktor Gumeelius och hr Matts Persson, som hade permission, samt frih. K. Åkerbjelm, som hade anmält förfall. De 3 suppleanterna vorö närvarande, men om de än varit aldrig så utmärkta skulle de icke ha kunnat i antal ersätta 4 ordinarier. Andra kammaren hade således blott 23 ledamöter närvarande. Nu uppstod den frågan: kan valet förrättas när af ena kammaren icke 24 valmän äro tillstädes? En värd ledamot af första kammaren sade :ja tiksdagsordningen föreskrifver huru många som skola sammanträda, men icke huru många som ;kola rösta. En annan sade: det är ju föreskrifvet att valet skall ske samma dag som vi blifvit utsedda, och det stadgandet skulle möjligen ej kunna blifva efterkommet om vi ej innan kl. 12 blefve fulltaliga. Nej,, invände en annan; det står att valmännen skola sammanträda samma dag, men icke att valet skall ovilkorligen inom dagens utgång vara förrättadt. Deremot är stadgadt att valmännen ej få åtskiljas förrän valet är fulländadt. Då böra vi åtminstone i tid beställa en sexam, Inföll en förtänksam ledamot. Men skulle det icke gå an att taga den på Skomakarekällaren ? frågade någon. Det är väl i förbjudet att lemna stället, blott vi icke åtskiljas. Efter sådana pro och contran sade ordföranden: Hade det icke blifvit ifrågasatt, huruvida vi kunna anställa valet eller icke, skulle jag kanhända ha låtit det försiggå, men då grundlagsenligheten häraf blifvit bestridd, får jag förklara att jag icke an skrida till valförrättningen förrän vi äro fullliga. Men det är söndag i morgon; andra kammaren kan ej sammanträda förrän om måndag för att utse nya valmän; och vi kunna således komma att blifva samlade till dess. Kan icke hjelpas,, menade ordföranden. Det kan aldrig falla mig in att bandla i strid mot grundlagen. Slutligen skickade man bud till brukspatron Benedicks. Nej, han kunde icke komma. Man skickade ett nytt bud för att beveka honom; men hr brukspatronen förklarade att han hvarken kunde gå utför sina eller uppför kammarens trappor. En ledamot begaf sig åstad till frih. Åkerhjelm. Under tiden slocknade den ena gaskronan. vAha, det är första tecknet till att vi få stanna qvar i natt, inföll någon. Den utsände (hr Tranchell) återkom. Han hade lyckats finna och öfvertala frih. Åkerhjelm. Denne trädde inom dörren. Han emottogs med en salfva af applåder — de första man hört inom kammaren. I samma ögonblick slocknade den andra gaskroDan. Lyckligtvis fanns det 4 ljus på talmannens bord. Det var blott en partiel förmörkelse — men mycket stark. Under denna förmörkelse afgåfvos röstsedlarne till justitieombudsman. När de upplästes och räknades, befunnos 46 innehålla namnet Fröman. En innehöll namnet Fröberg. En annan var afsedd för suppleantvalet, men i skymningen hade den röstande tagit miste. Innan denna akt var slutad, förmärktes stark rörelse utomkring kammaren, glas sprungo i omhöljet kring gaskronan, vatten droppade ned derifrån. Man erfor att elden sväfvade öfver kammarens hufvud. ,Skynda på med uppropet! ropade man till den kanslist som skulle göra uppropet för val af justitieombudsmannens suppleant. Men kanslisten hade papper att ordna. Gud vet hur det går med trappornal hördes man hviska. Skynda på, skynda på! ropades allt ifrigare. Och undan gick det. Och knappt hade en 1edamot lemnat sin röstsedel förrän han skyndade ut och fann trapporna fulla af folk — men oskadade. Så att vi ha icke lyckats få reda på huru många röster hr Lindhagen erhöll, men suppleant blef han, liksom han var det förut. Detta i ö igande grad komiska uppträde har äfven sin rätt allvarsamma sida. Det synes vara en pligt för representationen samt dess särskilda afdelningar och delegationer, att, vid verkställande af i grundlagarne meddelade föreskrifter, vidtaga sådana mått och steg, att verkställigheten icke strandar på hinder, som med ringaste omtanka kunna förutses och beräknas. Nu hade emellertid inträffat, att den fraktion inom andra kammaren, det s. k. landtmannapartiet, som vid denna riksdag dikterar besluten i alla valfrågor, ehuru man förgäfves forskat efter några för partiet gemensamma, sammanhållande principer, funnit för godt bestämma, att blott tre suppleanter skulle utses för de nu ifrågavarande valmännen. Samma parti bestämde likväl vid riksdagens början, att till de ständiga utskotten skulle utses lika många suppleanter som ordinarie ledamöter. Den patagliga afsigten härmed var, att åt så många af kammarens ledamöter, som möjligt, kunna bereda skenet af att vara hedrade med förtroendeuppdrag vid riksdagen, och att följaktligen kunna binda vid partiets fana — det vill här säga: vinna för dess vallistor — så många som möjligt af dem, som finna behag i en sådan parbetslön, såsom det med oförsynt öppenhjertighet heter i en vid riksdagens början i landtmannapartiets intresse författad ströskrift. Men nu, sedan alla dessa suppleantval blifvit förrättade; sedan dessutom hela svärmen af tillfälliga utskott blifvit tillsatt och åtskilliga andra valför ingar försigått, förefanns troligen icke längre nagot beof att utdela så beskaffade gracer, och derföre bestämdes nu suppleanternas antal till blott tre, ehuru de skulle vara till hands för att ersätta de luckor. som senom bortresa.