EV a EEE UTA TG KS RARSEARTARBRTRIGERITS EM reversen skulle förvaras af hr Wallenberg enskildt till dess auktionen försiggått samt hr Wallenberg således icke egt att göra saken till någon bankaffär, får jag härmed vördsamt anhålla om laga kallelse och stämning å hr A. O. Wallenberg, med grkande att han måtte förpligtas genast till mig terställa min ifrågavarande omslagsrevers, eller ock utgifva valuta för densamma med 2009 rdr rmt; hvarjemte fordras ersättning för rättegångskostnaden. . Enär .hr N. G. Netzel varit närvarande vid de samtal och öfverenskommelser som i denna sak egt rum emellan hr Wallenberg och mig, anhåller jag Nomväl om kallelse och stämning å bemälde r Netzel, för att i målet vittna. 1 Målet, som blifvit lottadt på rådhusrättens femte afdelning, förevar sistlidne måndag, då kanslisten H. W. Regnholm tillstädeskom såsom ombud för käranden och v. häradshöfdingen J. A. Wallenberg såsom ombud för svaranden. Sedan stämningen blifvit uppläst, ingaf svarandeombudet en så lydande skrift: Käromålet bestrides såsom grundadt endast på oförskämda osanningar. Det tyckes, som skulle käranden sjelf, oaktadt lockelsen att möjligen kunna på behändigt sätt åtkomma 2000 rår, varit tveksam i afseende på omgången af sin plan och derföre först sökt att få anställa ensidigt vittnesförhör med grosshandlaren Netzel för att känna sig före. Rådhusrätten har dock den 13 sistlidne Januari rätteligen afklippt försöket att i lagskipningen införa detta nya rättegångssätt, nemligen att först ensidigt hålla vittnesförhör. och derefter med ledning af vittnesmålen instämma den talan man kunde tilltro sig. Då detta försök icke lyckades, skulle saken bearbetas genom tidningen agligt Allehanda. Deraf föranleddes en reklamation af hr Netzel af den 21 i samma månad; ett exemplar af densamma bifogas här. (Bil) Deraf synes: att underhandlingen rörande nämnde tvenne inteckningars öfvertagande af käranden egt rum utan mitt deltagande; att aftalet derom varit träffadt, ehuru icke skriftligen uppsatt, långt före September månads ingång; att, i följd af hr Netzels påminnelse, som skrefs i Stockholm den 29 Augusti, käranden, som då vistades på sin ganska långt härifrån belägna egendom Axbergshammar, likväl redan på förmiddagen den 2 September, efter det han öfvertagit betalningsansvar för inteckningarne, -fått mot qvitto utlösa desamma, men kort derefter (enligt kärandens uppgift den 3 September) återlemnat dem, först då den 3 September gjort framställning om återfående af sin nu ifrågavarande revers. Vid sistnämnde tvenne tillfällen var äfven jag tillstädes och deltog i samtalen. — Dervid medgaf jag, den 2 September, dels att inteckningarne skulle få qvarstå minst tvenne år om käranden inköpte Benhamra och öfvertog betalningsansvaret för dem, och dels att käranden, sedan han öfvertagit sådant ansvar, skulle få mot sätskildt qvitto lösa inteckningarne för att användas i stället för handpenning vid auktionen å Benhamra. Såsom anledDing till hans spekulation på denna egendom förmälde käranden, det han förmodade sig genom egendomens inköpande kunna icke blott sauvera sin egen inteckning deruti, hvilken hade sämreinteckningsrätt än EnskildaBankens, utan äfven hjelpa sin måg, då varande egare till Benhamra. Då käranden den 3 eller 4 September, ånyo uppkommen i Enskilda Banken, mot återfående af sitt qvitto återlemnade merberörda inteckningar, hemställde han, om han icke äfven kunde återfå sin revers, enär han afstått från afsigten att inköpa egendomen, men erhöll derpå till svar, att sådant icke kunde ske utan bankdirektionens bifall, enär berörde den 2 September afslutna affär redan blifvit för direktionen anmäld. Förutom nyssnämnde medgifvande har jag icke gifvit käranden något löfte uti denna affär, utan är allt, hvad käranden i öfrigt rörande mig utistämningen uppgifvit, fullkomligt sanningslöst. — Jag har således icke lofvat käranden, att affären skulle blifva oss emellan,, ej heller att jag skulle förvara omslagsreversen bland mina enskilda papper, ej. heller att reversen i händelse käranden ej inropade egendomen skulle af honom återfås. isserligen är jag bekant med käranden sedan den tid han var engagerad hos herr IL: J. Hierta, men något närmare eller vänskapsförNållande har icke egt rum oss emellan, liksom jag icke heller haft några enskilda affärer med honom. Deremot instämmer jag fullkomligt i kärandens förmodan, att han-icke anses oförståndig i affärer, — jag anser honom till och med vara alldeles klok i dylikt, — men just detta hans förstånd vederlägger väsentligen hans uppgifter eller rättare sagdt fantasier i stämningen; ty en i affärer så förståndig man som käranden vet ganska väl hvad som är formenligt eller icke, och uthändigar icke onödigtvis sin revers, — icke ens för gammal vänskaps skull, utan mot sådan valuta som ban anser god eller på ett eller annat sätt förmånlig. 4. 0. Wallenberg genom J. A. Wallenberg, . Den här ofvan åberopade bilagan har följande lydelse: Då uti tidningen Dagligt Allehanda för sistl. lördag (den 18 Januari) förekommit en helt och hållet missledande artikel angående en viss låneaffär mellan Stockholms Enskilda Bank och hr brukspatronen J. Lind, så anhåller undertecknad om införandet i er tidning af följande beriktiande: ; Förhållandet är i korthet detta, att hr Linds måg, hr M. Lund, flera år uti Stockholms enskilda bank innehaft ett kreditiv emot säkerhet af tvenne inteckningar uti egendomen Lilla Benhamra å tillsammans 2000 rdr rmt, att, sedan hr Lund råkat . obestånd, fråga väckts först genom bankens ombudsman, häradshöfåingen Djurberg, och sedermera genom mig derom, att lif Lind — som äfven innehade en inteckning uti nämnda egendom, gåsom det uppgafs, med sämre rätt än de i banken hypotiserade och som derigenom, vid en förestående försäljning af egendomen, hade ett påtagligt intresse att upprätthålla värdet derå — skulle öfvertaga bankens inteckningar och deremot ikläda sig ansvarigheten för sin mågs kreditivskuld. Dertill hade också hr Lind till mig förklarat sig villig, ehuru skriftligt aftal icke genast upprättades; hvarför, och då auktion sedermera utsattes på Lilla Benhamra egendom, jag tillskref hr Lind, som då befann sig på sin bruksegendom, ett så lydande, ur enskilda bankens brefkopiebok här afskrifvet bref: , Hr brukspatron J. Lind Dylta Axbergshammar, Stockholm den 29 Aug. 1867, I anledning af vårt samtal här i enskilda banken för en tid sedan, hade jag väntat att vi före detta skulle åter träffas för att bringa aftalet, angående öfvertagande af Enskilda Bankens inteckning uti Lilla Benhamra, till stånd. Som jag nu erfarit, att hr brukspatron icke så snart ämnar sig hit och auktionen på nämnda egendom innan kort förestår, anhåller jag, att ett bestämdt besked . ämnet måtte med omgående post meddelas mig, på det, i fall detsamma ej skulle befinnas tillfredsställande, Enskilda Banken må vara i tillfälle att på annat sätt sörja för denna sin fordrans fulla etäckande. . Med all högaktning NG. Netzel. Till följd af detta bref inställde sig hr Lind redan den 2 September i Banken, der han afslöt det förut muntligen öfverenskomna aftalet och, såsom liqvid för de af hr Lind hypotiserade inteckningarne, utställde en skuldsedel, så lydande: Till Stockholms Enskilda Bank eller order betalar jag sex månader efter uppsägning en till lång erhållen summa, stor riksmynt Två tusen riksd:r, jemte 6 procent årlig ränta derå, till dess full livid sker. Till säkerhet lemnas å andra sidan tecknade hy:! potek; och skulle jag brista i betalningsskyldighe. tens fullgörande, eger Stockholms Enskilda Bank att genast, utan förbindelse å dess sida till iaktjagande af i lag föreskrifna formaliteter, låta genom offentlig auktion försälja hypoteket samt deraf göra banken fullt betald till både kapitaloch ränta jemte all kostnad vid hypotekets försäljning, såam ock att I fall hunatalrot till full hatalnine mö