Tvist om inteckningshandlingar. Brukspatron J. Lind har till härvarande rådhusrätt uttagit stämning å bankdirektören A. O. Wallenberg. Hr Linds stämningsansökan lyder sålunda: Till Stockholms vällofliga rådhusrätt. Sedan jag i saknad af godvillig liqvid för två af mig innebafvande, till betalning förfallna och uti egendomen Lilla Benhamra intecknade, rever ser å tillsammans 7000 rdr rmt funnit mig föranlåten vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom egendomen blef utmätt och exekutiv försäljning at densamma utsatt att den 5 September 1867 förrättas, så och då jag hade mig bekant att Stockholms enskilda bank i egendomen innehade två inteckningar å tillsammans 2000 rdr, hvilka gingo med förmånsrätt framför mina inteckningar, besökte jag den 2 i samma månad verkställande direktören för Stockhölms enskilda bank, hr A. 0. Wällenberg, för att efterhöra huruvida, i händelse jag möjligen skulle komma att inropa egendomen, bankens inteckningar finge i densamma qvarstå. Härtill lemnade hr Wallenberg beredvilligt sitt bifall och under det samtal, som rörande egendomen härefter uppstod, gjorde jag förfrågan om jag kunde få till låns utbekomma bankens inteckningar, för att begagna desamma såsom handpenning vid -auktionen. Äfven härtill lemnade hr Wallenberg sitt samtycke, men ansåg det vara formenligast att jag i så fall, jemte recepisse, lemnade min omslagsrevers till inteckningarne. Då emellertid frågan endast gällde att få låna inteckningarne, fann jag hr Wallenbergs förslag något besynnerligt, hvarför jag äfven till en början vägrade att derpå ingå, under erinran att jag, genom att lemna min Omslagsrevers iklädde mig betalningsahsvar för en skuld, me hvilkepv jag icke hade det ringaste att skaffa. Mer då hr Wallenberg, jemte det han utbredde sig om vår gamla vänskap, försäkrade mig att affären skulle blifva oss emellan och att han skulle förvara omslagsreversen bland sina enskilda papper tilldess auktionen försiggått, samt att reversen, i händelse jag ej inröpade egendomen, skulle af mig återfås, lät jag Juuisen förmå mig att lemna den kade omslagsftversen, dock under uttryckligt förbehåll från min sida och medgifvande af hr Wallenberg att, om jag ej blefve egare till egendomen, jag icke ville hafva det ringaste att skafft med bänkens inteckningär, dervid: hr grösshänd: laren N. G. Netzel, som vid tillfället jemväl var närvarande, yttrade att ett muntligt lötte af hi Wallenberg är lika säkert. som om det vore skriftligen afgifvet. På eftermiddagen den 2 September erhöll jag sådana upplysningar, att jag uppgaf allt hopp att rädda Där del af min fordran, i följ hvaraf jag icke Heller vidare hade något intresse af att