i eten orve MT I Istrerad Tidning i sin litteraturöfversigt innehöll en ytterst häftig, likväl med signatur lupplyser, att han är en yngre vetenskapsman I grunderna till mina åtgöranden vid denna I afseende på så ytterligt aflägsna tider i jorI dens bildningshistoria, att t. ex. den svenske I bearbetaren af Zimmermanns, nu äfven under anses åtminstone förlatliga i ett annat. tillhörande samma fält, som denna och talkAnmärkningar vid en yngre vetenskapsmans antikritil: rörande Figuiers arbete. Jorden före syndafloden. Samma dag (den 8 Febr.), som Ny Illu(N.) öppet och ärligt undertecknad, recension af ofvannämnda arbete, som är under utgifning i svensk öfversättning, blef samma bok föga skonsammare angripen i Aftonbladet af en anonym insändare, om hvilken redaktionen af facket. Under pretext att lära en föregående, enligt tidningsreferenternas vana välvillig, men äfven i min tanke mer än behöfligt lofordande referent, huru man bör recensera, låter den anonyme kritikern den nu ifrågavarande boken ojemförligt mycket mera drabbas af klander, än den referent, hvilken angreppet föregifves gälla. Då denne, mig fullkomligt okände referent sedermera under pseudonymen Bias visserligen afgifvit en förklaring öfver sitt första uppträdande samt uttalat sin tanke om den ton och det sätt, hvarpå både hr N. och den yngre vetenskapsmannen gemensamt bemödat sig att framhålla bokens alla fel och brister, -saväl verkliga som förmenta, men referenten icke inlåtit sig i någon granskning af de bevis, som den anonyme vetenskapsmannen i Åftonbladet hade andragit till stöd för sitt skarpa klander mot boken, anhåller jag, såsom bokens öfversättare, att få beledsaga dessa bevis med några få anmärkningar. De läsare, som möjligen intressera sig för saken, beder jag att få hänvisa till den förklaring, som jag i dessa dagar insändt till Ny Illustrerad Tidning i förhoppning, att der få den intagen. Jag har nemligen i denna förklaring dels lemnat en redogörelse för bok, dels tagit mig friheten skärskåda alla de punkter, hvilka hr N. i sin kritik anfört såsom bevis på fel; hvaraf torde visa sig, att de allra flesta af dessa fel antingen äro inbillade eller till den grad obetydliga, att det knappast kan synas förenligt med en kritiserande vetenskapsmans värdighet. att vilja på dem grunda en sådan förkastelsedom, som hr N. uttalat, eller ock att dessa s. k. fel bestå i nägra visserligen egendomliga hypoteser, men som kunna förklaras dels genom författarens, af flera franska geologer delade plutonistiska ståndpunkt, dels deraf att de ha utgifning varande Urverldens Under, hvilken bearbetare skall vara geolog ex professo, om sina egna hypoteser rörande samma tidrymd yttrar på ett par ställen, att de utgöra endast förmodanden, drömmar, gissningar. Om sådana äro tillätliga i ett arbete, torde de fål Då åtskilligt af hvad jag i nämnde förklaring yttrat äfven passar in och kan anses som svar på den yngre vetenskapsmannens kritik i Aftonbladet, torde det, för att gifva allmänheten ett ungefärligt begrepp om denna kritiks beskaffenhet, vara tillräckligt om jag i nu följande anmärkningar icke fäster mig vid alla de klandrade punkterna. För att dervid icke synas vilja uppleta blott de obetydligaste, vill jag med ens upptaga den svåraste af dem alla, nemligen den på sid. 19 i Figuiers bok lemnade förklaring öfver bergskedjors uppkomst. Jag medgifver med ledsnad, att här är ett fel af svår beskaffenhet, som vid öfversättandet icke blifvit af mig uppmärksammadt, utan fått qvarstå i den svenska upplagan. För orsaken till dess befintlighet i originalet kan jag icke redogöra, endast till ursäkt för dess qvarstående i öfversättningen anföra dels att jag, med uppmärksamheten fästad mera på for-men än innehållet i hvarje författarens yttrande, i början förbisett felet — och hvilken öfversättare har icke någon gång gjort sig skyldig till detsamma? — dels likväl begagnat första tillfälle, som stått mig till buds, att rätta det, hvilket är händelsen i den nya upplaga af första häftet, som redan var utkommen och. säkerligen känd af kritikens författare innan kritiken nedskrefs eller intogs i Aftonbladet. Afven hr N. i Ny Illustrerad Tidning har på samma sätt aktat nödigt, att framleta och klandra ett parredan af mig rättade fel. Hvar och en, som genomläser andra häftet, inser lätt sjelf, huruvida detta, såsom kritikern påstår, hufvudsakligen utgöres af ett uppradande af de olika formationerna med deras djur och växter. Den, som icke läst häftet, måste häraf tro, att det innehåller nästan endast namn. I afseende på kritikerns yttrande, att författaren icke vill på titelplanschen uppföra gneissen, utan endast glimmer och talkskiffern bland metamorfiska bildningarne, bedja vi dem, som ega boken, sjelfva jemföra titelplanschen med detta påstående, samt observera hvad som står omedelbart under ordet glimmerskiffer, betecknadt med samma färg och skiffern. Der står urgneiss och granit. Rörande författarens mycket klandrade åsigter om metallådrors och gneissens uppkomst, som medgifvas vara plutonistiska antaganden, kanske, såsom kritikern säger, af argaste art., har jag yttrat mig i förklaringarne till Ny Illustrerad Tidning. Men såsom i viss grad tillämpligt på frågan om gneissens uppkomst och på olika åsigter i detta fall, torde jag här få citera följande yttrande af en känd svensk geolog, hvars Skrifter icke kunna kallas föråldrade, nemligen professor O. Torell, Spetsbergsfararen, som i sin 1865 publicerade uppsats om de geologiska forskningarne i Norge uttalar följande ord rörande urbergets (dit han räknar gneissen) bildningshistoria: Öfver ingen del af geologien hvilar större mörker; i mer än ett hänseende kan den jemföras med historiens sagotid.a Såsom ett ytterligare bevis på Figuiers farliga och gammalmodiga plutonism andrager kritikern, att serpentin hänföres till erupliva bergarter. Alldeles på samma sätt betraktas emellertid serpentin hos den nyss af mig citerade svenske geologen (sid. 18 i den åberopade uppsatsen). Med all aktning för den okände kritikerns säkra kännedom om alla hithörande ämnen, torde väl äfven Torell i dem ega vitsord. Skulle han hafva: misstagit sig, så kunde väl äfven ett misstag hos Figuier vara ursäktligt. Mot dot att hersarter som nNNsetatt oenom