Article Image
böcker, tidskrifter m. m. Ej mindre än tusen dyika packlådor äro här tillfinnandes, som hvarje rymmer 1000 duodesvolymer. Härifrån rullas de tunga lådorna ut på en jernbro, hvarifrån de vidare varsamt transporteras genom en hissmaskin till en på gården varande förspänd vagn, hvars körsven, strax sedan han emottagit lådorna, sätter hästarne i gång för att å vederbörligt ställe aflemna bördan. Uti jordvåningen år maskineriet, som drifver alla de mekaniska inrättningarne. Det system, som här tillämpats för drifkraftens fördelande, är medelst axlar, trissor, block och band utsträckt från den ena våningen till den andra med hufvudsakligast fästadt afseende på pressarne, hvilka till ett antal af 28 stycken belnna sig i våningen ofvanpå. I närheten härutaf äro flera hydrauliska ressar, der papperet behandlas, innan det öfveremnas till tryckeriet. Gå vi längre in i denna afdelning få vi se sjelfva ångpannorna och kolugnarne, som med sitt glödande innehåll sprida en egendomlig belysning öfver lokalen. Vidare föras vi till underjordiska hvalf, hvilka påminn om det inre af en iskällare, då man ditommer med ljus och ser reflexionen i de blåa isstyckena. Här förvaras nemligen tusentals elektrotypoch steoretyp-plåtar af de större verk, hvilka utgå från Harpers Brothers officin. När derför en upplaga af något arbete går ut, så hemtas blott plåtarne upp från hvalfven, och redan följande vecka kunna åter tusentals exemplar utsändas. Om presslokalens storlek kan man sn sig ett begrepp, då, såsom sagdt, ej mindre än 28 pressar här äro uppställda, utaf hvilka hvar och en väger omkring 5 tons. Formarne, hvilka innehålla typerna eller texten, ordnas äfven här — ett arbete som måste utföras med den största noggrannhet och omsorg. På en estrad har faktorn sin plats. Från sin upphöjda ställning kan han öfverse hela den långa och stora salen. De nätt klädda fruntimmer, som mata pressarne, sitta som om de åhörde ett föredrag eller åskådade ett dramatiskt stycke. Om ej deras händer voro i ständig rörelse med de hvita pappersbladen, skulle man tro dem vara alldeles overksamma — men att så ej är derom vittnar tillräckligt pressbjulens hastiga kring rullande. Formarbetarne, äfven de, upptagas ute slutande med sitt svåra och ansvarsfulla kall, t) ty på dem beror till väsentlig del, huru arbete visar sig i tryck. Hela den talrika personal, son här tjenstgör, iakttager och måste iakttaga der yttersta ordning, påpasslighet och flit. Sak sam ma gäller om den talrika sättarepersonal, som bä är i verksamhet. Uti nästa våning komma vi till ett med ång upphettadt rum. Hit föres de färdigtryckta ar ken omedelbart från pressrummet medelst hiss maskin. Snart blifva vi vittne till ett annat icke mindr intressant arbete, nemligen elektrotyperingen — en konst, som i en ej aflägsen framtid skall anse som oumbärlig i hvarje större tryckeri, emeda: man medelst ensamma kan till fabelaktigt billig priser sprida vetandets alster till den stora all mänheten. Uppfinningen är ej mer än några å ammal. Förut begagnades stereotypering, me denna har blifvit alldeles utträngd genom det ny systemet. På det mest fulländade sätt aftryckas såväl tex som träsnitt och litogragrafier, och kan en elek trotypisk kopia i alla änseenden bestå profve bredvid originalaftrycken. Hos ofvannämnda firma förvaras i förut beskrifn hvalf öfver 10,000 dylika plåtar. . Uppkomna i tredje våningen se vi en mäng flickor sysselsatta vid långa bord. Detta är de 8. k. falsningsrummet, der alla veckoskriftern ihopfalsas till försändning. Äfven falsas tryckarke här, för att öfverlemnas till bokbindaren. E trappa högre upp är sjelfva bokbinderiet, der a kev sammanhäftas med härtill konstruerade m: skiner och sedan pressas tillsammans med hydra liskt tryck. I femte våningen lägges sista han bg samtliga arbeten. Här glättas, förgylles, stäm, las 0. S. Vv. Boktryckeriet med sina filialafdelningar sysse sätter omkring 400 arbetare. Att de krafter, so! tagas i anspråk för att såväl i litterärt som art stiskt hänseende fylla de hvarje vecka och måna utkommande journalerna och tidskrifterna, äro al senliga, behöfver icke påpekas. Mycket vore änn att säga om träsnideriet, litografieringen m. m men det sagda får vara nog. Vi taga farväl vår ciceron samt af mr Harper och bege oss ått nt i staden.

21 februari 1868, sida 4

Thumbnail