Ett mystiskt sjelfmord, (Slut fr. gårdagsbl.) Per Janssons vittnesberättelse, hvilken, i afseende på de tillfällen, der han varit tillstädes, öfverensstämde med de berättelser, som af hans hustru och länsman Berg blifvit afgifna, innehöll för öfrigt, att vittnet, som varit borta i något ärende, vid hemkomsten underrättades af sin yngsta, 13årige son, att ingeniörens piga skurit halsen af sig ckan mellan 4 och 5. På gården hade vittnet mött Koschell, som äfvenledes omtalade hvad som timat samt derjemte bad vittnet följa med in, hvilket han också gjorde. Inkommen hade han tilltalat Lovisa, å hvars hals fanns ett sår, deri bloden redan lefrat sig och torkat; men han hade ej erhållit något svar. Enligt hans tro var hon nära sitt slut. Vittnet, som icke sett till hvarken något på golfvet liggande hår, några knifvar eller något slags förbindning, hade deremot hört sägas såväl att den betydliga mängd lösslitet hår, hvilket af dem som förrättade liktvättningen blifvit sammanviradt och lagdt under liket, sedermera oförmärkt försvunnit, som att Koschell skulle för: brädgårdsarbetaren Johan Hemlin vid Korsnäs och vittnets äldsta 16-årige son hafva om förloppet vid Lovisas sjelfmord afrifvit en berättelse, enligt hvilken hon första gången skulle hafva skurit sig med den mindre skarpa knifven, hvarefter hon blifvit förbunden af Koschell, som sedan begifvit sig tillbaka ut i köket till sitt arbete; samt den andra gången med rakknifven, då Koschell af det genom Lovisas fall i golfvet uppstående bullret åter gick in i sängkammaren. Med Lovisa hade vittnet aldrig talat enskildt, och han kände icke till i hvad förhållande hon stått till Koschell. Anna Jansdotter anförde till hvad hon förut: berättat, dels att Koschell, sedan Lovisa enligt vittnets förmenande redan en stund varit död, in-. kommit till vittuet och lånat ett ljus, samt dermed ensam v inne hos Lovisa, då han säger sig hafva gifvit henne vatten; dels att vittnet under aftonen icke sett till någondera knifven och ej heller några tecken till förbindningar, icke ens. den linnetrasa som vittnet sjelf för sådant ändamål iemnat Koschell; dels att hon genast på Ko