UTRIKES. 0. FRANKRIKE. Förbittringen de särskilda partierna emellan i lagstiftande kåren tyckes vara i ständigt stigande. Kårens plenum den 14 dennes gaf ett nytt bevis härpå under diskussionen öfver Berryers amendement, att domstolarnes särskilda kamrar icke längre skulle bestå af presidenten, generalprokuratorn och justitieministern, såsom brukligt varit sedan år 1854 utan att man skulle återgå till det gamla, efter är 1820 följda systemet att bilda dessa kamrar genom lottning. Ordet lemnades först åt Berryer, som uppbjöd hela sin vältalighet för att förmå kåren att uttala sig emot 1852 års system, emedan det måste demoralisera domarekåren. Han hade en hundraårig aktning för domarekåren (tal. åsyftade här sin far, som redan 1772 var advokat vid Parlamentet, i Paris), men just derföre måste han bekämpa systemet. Under fortgången af sitt tal kom han, för att visa hurudan en statsman borde vara, att tala om Guizot. Jag kan icke nog beundra en sådan man,, sade han. Sedan han i så lång ti innehaft de högsta statsembetena, är dena nu år gamle mannen nödsakad att af sitt Snilles hjelpkällor begära underhåll åt sin familj. Vid denna hedersbetygelse, som Berryer egnade åt en statsmans rättskaffenhet, hvilken var hans häftigaste motståndare och en gång brännmärkt honom i samma kammare, derföre att han deltagit i vallfärden till Henrik V, och till följd af den anspelning på nutiden, som låg deri, reste sig hela Oppositionen såsom en man och ropade bifall åt Berryer. Öfvergående till de s. k. gamla partierna, hvilka han kallade ett löjligt skrämskott, anspelade han på en fras af Rouher, då denne nyligen sade, att de olika meningar, som nu förenat sig, bildade ett fullkomligt virrvarr, och yttrade: Hvad som bildar ett virrvar är icke de gamla partierna, titan åsigten hos en man (härvi pekade tal. på ministerbänken), i hvars hufvud så många motstridiga meningar äro förenade. . Rouher bleknade vid dessa ord och vaggade sig Högsta förbittring af och an på sin plats, utan att dock yttra ett ljud. Baroche genmälde Berryer och sökte bevisa att det nuvarande systemet är oundgängligen nödvändigt. Man hade trott att Thiers skulle taga till ordet, men Berryer svarade sjelf och sade, att de s som Baroche anfört, icke höllo streck och e voro tillfyllestgörande. Man hade förbehållit sig att få sammansätta domstolskamrarne, derföre att man ville belöna. davocke begärde närmare förklaring öfver dessa ord. Berryer svarade, att årligen domrarne i korrektionsdomstolens 6:te kammare eller just de, som. hade att döma i politiska rättegångsmål, erhöllo befordran. Nu uppstod ett förfärligt tumult. Rouher och Baroche springa upp och ropa: Nej, nej! Oppositionen tager parti för Berryer. Tumultet blir så stort att man icke längre hör sina egna ord. Presidenten bemödar sig att återställa lugnet; han låter sin klocka oupphörligt klinga och återkallar Pelletan till ordningen, men det lyckas honom först efter en lång stund att återställa lugnet, och gifva ordet åt Båroche, som rodnande af vrede ru-. sar upp på tribunen. Justitieministern pro-: testerar — hans röst är alldeles hes — mot. de anfall man gör mot domarekåren. Man befordrar dessa blott för de af dem gjorda tjensterna (här ljuder en röst från venstern: Vi påstå ingenting annat!) och alldeles icke för det de visat sig tillmötesgående mot regeringen. Efter Baroches tal låter ordföranden omröstning ske, och amendementet förkastas då med 175 röster mot 48. Den korrespondent, som meddelar denna korta redogörelse för detta plenum tillägger, att det gick lika hett till som under den konstituerande och lagstiftande församlingens mest stormiga. dagar är 1848. För den, som bivistat nyssnämnda sessioner, säger han, var illusionen så mycket större, som de framstå ende männen i den nuvarande kammaren äro nästan desamma som da. NORD-TYSKLAND. Från provinsen Slesvig-Holstein ha ingått 255 lika lydande, med 4395 undersknitter försedda, petitioner från handtverkare till konungen, hvari begäres upphäfvande af den genom kongl. förordningen derstädes införda näringsfriheten och införande af en tidsenlig näringsordning. Petitionärerna ha nu erhållit det besked, att meningen är att så snart som möjligt förelägga nordtyska förhbundsriksdagen en på näringsfriheten grundad näringsordning för hela nordtyska förbundets område, och att det under sådana omständigheter icke syntes lämpligt att gå förbundsstyrelsens lagstiftande verksamhet på detta område i förväg genom meddelandet af partikularlagar. Vid rådplägningen förbundsnäringsordningen skola för öfrig Schleswig-Holsteins handtverkares önskningar och intressen tagas i behörigt öfvervägande. Det af possionaten Ahlmanns valmän i Flensborgs stad och amt, till bevis på deras erkänsla för hans uppträdande vid den nordtyska rikstlagen 1 subskriberativ trytkes